Omdömen som sviktar

Apropå alla dessa utsvävningar på skattebetalarnas bekostnad. Allt från dyra galamiddagar i Blå hallen till Säpos James Bondfest för 5,3 miljoner. Ifrågasatta övertramp som flyttar fokus från kärnverksamheten.

Hans De Geer har lång erfarenhet som professor i företagsetik vid Handelshögskolan i Stockholm, där han startade och drev Centrum för etik och ekonomi. Han anser att en sorts näringslivskultur smittat av sig inom den bolagiserade offentligheten. Myndighetsutövning på marknadens villkor.

– Det har blivit en oklarhet om vilka regler som är rimliga att följa och man har på ett olyckligt sätt sneglat mot den privata sektorn och vad man tror att de gör där. En idéöverföring på många olika plan som förekommit de senaste 20 åren. Det handlar om att apa efter sättet att hantera personal och kundrelationer och att identifiera intressenter som kunder, säger han.

Men är det inte orättvist att tala om näringslivskultur i så generell termer? Många privata företag vänder på varenda krona och skulle aldrig komma på tanken att festa bort sina pengar på Grand Hôtel.

– Precis, många har en restriktiv hållning och det var därför jag sa att man tar efter det man tror är gängse. I ett privat företag får man skäll av ägarna på stämman om något hanteras på ett sätt som inte leder till bättre organisation eller bättre affärer. Dessutom hålls någon till ansvar. I det offentliga är det inte lika tydligt.

Finns det inte en risk att vi lockar fram den svenska avundsjukan – att inte bara slöseri, utan även rimlig guldkant på vardagen och personalvårdande insatser kritiseras?

– Det ligger i det mediala drevets natur. Självklart måste man försvara det som är rimligt. Att använda såhär stora pengar till fester eller representation är en typ av korruption och missbruk av den makt man fått sig anförtrodd.

Varför alla dessa fall just nu? Har vi fullständigt tappat omdömet?

– Det är väl snarare så att ett avslöjande triggar journalister, det vet väl du bäst, att leta efter fler fall.

Riskerar inte granskningar av den här typen att flytta fokus från kärnverksamheten, som trots allt slukar mest pengar?

– Återigen har media ett ansvar att balansera rapporterna från både offentlig och privat verksamhet, så att de speglar vad som är viktigt.

Vad har bolagiseringen av det offentliga betytt för utvecklingen?

– Hela tiden sedan 1980-talet har man ju talat om riskerna för en minskad transparens och ökade möjligheter att undvika offentlighetsprincipen. Men det skulle kanske inte bli bättre med tydligare regler, eftersom det är omdömet som sviktar.

Nu har näringsminister Annie Lööf hamnat i skottgluggen. Andra har synats i sömmarna för hantering av kreditkort, fastighetsaffärer och licensskolk. Ungdomsförbunden, som SSU i Norrbotten senast, har också fläckats. Är moralen i den politiska sfären sämre i dag?

– Jag har ingen grund för att den blivit sämre, och man diskuterar nog problemet mer. Samtidigt blir det lite fånigt ibland. Vadå, om någon dricker ett glas av husets vita vin..? Då är syftet kanske annat, som att spå på politikerföraktet. Det som ska kritiseras är överdrifterna.

Som adjungerad professor i företagsetik vid School of Economics i Riga, hur ser egentligen korruptionen i Sverige ut i ett internationellt perspektiv?

– Det är milsvida skillnader jämfört med baltstaterna. Värst är det i Lettland. Man försöker komma åt det, men det är en kultur med rötterna i krig och ockupation och med sammanblandning av det politiska och det affärsrelaterade.

Ärligt talat, blir du förvånad när Vinnovas representationskostnader eller Säpos vidlyftiga James Bondfest avslöjas? Eller är du bara luttrad?

– Knappast förvånad. Det är lätt att falla i fällorna om man inte har ordentliga upphandlingar, bra beslutsordning och tydliga regler inpräntat i sig. Men vi får inte ge upp – det vakande ögat måste alltid finnas.

Per Ohlsson