"Vi har ingen handbok för hur man ska agera"

Apropå tyst diplomati och frisläppandet av de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson ur etiopiskt fängelse. Var det en odiskutabelt lyckad taktik, och hur stort är egentligen allmänintresset?

Diplomaten Annika Söder har lång karriär inom utrikesdepartementet, som bland annat presschef, EU-förhandlare och statssekreterare. 2007 utsågs hon till undergeneraldirektör i FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation. Hon är från början journalist och har varit styrelsemedlem i Sveriges Radio, SIF, Svenska institutet och i Folke Bernadotteakademin. Nästa måndag tillträder hon som ny chef för Dag Hammarskjöld Foundation i Uppsala.

Är tyst diplomati en svensk paradgren?

– Man kan väl säga att Sverige traditionellt varit en efterfrågad medlarnation, inte minst för att vi stått utanför olika allianser. I dag ser bilden lite annorlunda ut och många fler länder har tagit på sig rollen. Själv var jag involverad i Mellanöstern-förhandlingarna som leddes av Sten Andersson och som innebar att PLO erkände Israel som stat. Det var i slutet av 1980-talet och då samarbetade jag faktiskt med Jens Odlander, ambassadören i Addis Abeba som haft en viktig roll i samband med benådandet av Johan och Martin nu, säger Annika Söder.

Utrikesminister Carl Bildt (m) missade inte tillfället att framhålla UD:s diskreta förhandlingstaktik när svenskarna till slut släpptes. Andra, som norske professorn och Etiopienkännaren Kjetil Tronvoll, tonade ner den tysta diplomatins betydelse. Vem i hela världen kan man lita på?

– Jag kan bara konstatera att fallet fick ett lyckligt slut, och att ibland är uppmärksamhet bra – ibland inte. Det kan fungera med en kombination av tyst diplomati och mediefokus. Vi har ingen handbok för hur man ska agera.

Men vissa hävdar att Carl Bilds uteblivna protester i inledningsskedet kostade Schibbye/Persson 14 månaders fängelse. Kollegor från New York Times och Daily Telegraph, som också ertappats i avspärrat område, utvisades exempelvis omgående.

– Inget fall är det andra likt och i vissa hänseenden är Sverige en liten spelare i såna här sammanhang.

Deras frigivningsintervju var rätt välregisserad. Är det vanligt att UD lägger upp riktlinjerna vid den här typen av extraordinära framträdanden?

– Det är inte så att UD lägger ord i munnen på någon. Men ibland vill de inblandade, både de direkt drabbade men även deras släkt och vänner, ha råd om hur de ska bete sig. Så var det exempelvis med missionärsparet Brolin från Västerås, som kidnappades och hölls som gisslan i Dagestan.

I kommentarfält, bloggar och debatter på nätet torgförs åsikter som "att de får skylla sig själva som brutit mot landets lagar", "bara journalister får så mycket uppmärksamhet" eller "vilket slöseri med skattepengar..." Hur reagerar du som UD-medarbetare OCH journalist?

– Ur utrikesdepartementets synvinkel har det absolut ingen betydelse ifall det är två svenska byggnadsarbetare som grips misstänkta för spioneri i Iran eller två svenska journalister som fängslas i Etiopien. Sedan förstår jag om det här får stor uppmärksamhet i media. Precis som med Dawit Isaak i Eritrea finns det en extra dimension eftersom det handlar om det fria ordet och kampen för ett öppet samhälle.

På tal om Isaak – där syns tydligen ingen ljusning?

– Det är ett problem att eritreanerna inte accepterar den svenska delen av hans dubbla medborgarskap.

UD avråder sedan länge svenskar från att vistas i Etiopiens gränsområden. Senast i veckan, efter attacken mot det amerikanska konsulatet i Benghazi som skördade fyra dödsoffer, har restriktionerna för att resa i Libyen stärkts. Hur daterar departementet upp sina rekommendationer?

– Genom att följa utvecklingen via bland annat ambassadpersonal runt om i världen, men numera också genom samråd inom EU. UD avråder normalt från resor till länder där det råder krig eller krigsliknande förhållanden eller andra oroligheter samt i vissa fall vid terroristattacker och naturkatastrofer.

Dag Hammarskjöld Foundation i Uppsala, som jobbar för rättvis fördelning av jordens resurser och solidarisk livsstil, blir din nästa arbetsplats. Som FN:s generalsekreterare var väl Hammarskjöld stor förespråkare för tyst diplomati?

– Ja, när det krävdes, men framför allt var han en diplomatisk begåvning. Min uppgift i fonden blir bland annat att jobba för tätare samarbete med FN och utrikesdepartementet.

Per Ohlsson