De sådde ett frö till en friskare stad

När nya bostäder planeras i Malmö ska odling vara med i tankarna från början. Den botaniska takträdgården på Augustenborg och sedumtaken i Västra Hamnen har gjort "parkernas stad" ännu grönare. Den kollektiva odlingskulturen startade i Slottsträdgården och nu gör även de nya gemensamhetsodlingarna i Seved och på Rosengård andra städer nyfikna.

Vi letar oss in i stadsdelen Seved från "fel håll" och parkerar bilen ovetande nedanför ett fönster med flera skotthål. Kvinnor och barn leker vid portarna. Män på entrétrappor och pinnstolar stirrar tomt i luften eller står i klungor. Det är skräpigt och förfallet. På vår väg mot den gröna delen av Seved, förvaltad av främst MKB, ser vi att även en del av de privata fastighetsägarna börjat rensa upp. Ett halvhögt flätat pilestaket omgärdar entrén till ett av de slitna husen och en solros skjuter upp mot lyktstolpen. Där växer lin och honungsört och blodklövern är midjehög.

– En eftermiddag när det regnade tog jag några fröpåsar och gick ut och sådde, berättar Göran Larsson, kvartersträdgårdsmästare på Odla i Stan som har sina lokaler på Seved.

Tillsammans med boende, fastighetsägare och Odlingsnätverket Seved har de förvandlat flera trista gårdar i området. Och är engagerade i en lång rad odlingsprojekt även i Rosengård och Lindängen.

Linnea Wettermark kom i kontakt med projektet Barn i Stan 2009. Hennes uppgift var att se om odling kunde sammanföra unga och gamla och skapa naturliga möten i området. De odlade upp en gräsmatta som knoppade av sig. Linnea och Göran bildade sen den ekonomiska föreningen Odla i stan och driver odlingsnätverket Seved. De har blivit en länk mellan boende och fastighetsägare och ett stöd för dem som vill komma igång med ekologisk odling på sina gårdar.

I fjor anlades den första öppna gemensamhetsodlingen. I år togs ännu en gräsmatta i anspråk. Och med ett brukaravtal med Gatukontoret har det lilla stadsdelstorget i Seved fått odlingskvarter där barnen lärt sig hur man skördar utan att skada.

Linnea Wettermark och Göran Larsson är båda permakultur-designers. Linnea är även miljövetare och socialantropolog och Göran har en bakgrund som ekologisk odlare. Nu är de heltidsavlönade jordförbättrare i Malmö och har tre medhjälpare. En av dem är Fatma Hassan, undersköterska och tolk som utbildats och driver biodling på taken på Dalaplan och Augustenborg. På tre månader har de fått 125 kilo. Och den lokala honungen har börjat säljas i små butiker på stan.

Fatma Hassan växte upp på en bondgård i Etiopien. Hon minns hur den långa torkan och de efterlängtade regnen styrde det rätt enahanda växtbruket. Medan vi samtalar stänker det då och då från vattenspridaren som fräschar upp solrosorna i gemensamhetsodlingen.

Hon gräver upp en välväxt potatis med händerna. Och berättar att hon gärna plockar ihop sin lunch bland mangold, koriander, portlak, morötter, zucchini, pumpa, grönkål, kikärtor och olika bönor.

Ystadvägens trafik brummar förbi. Men odlingar nära en trafikerad gata är inte så utsatta som man kan tro berättar Göran Larsson.

– Krav-odlat måste ha minst 25 meters avstånd till en hårt trafikerad väg för att godkännas. Och det har vi mer än väl här. Men liksom för alla inköpta grönsaker rekommenderar vi att skölja dem först.

Julia Hörlin kommer på cykel. Hon odlar både på kolonin en bit bort och i några pallkragar på sin gård i Seved.

– Vi är tre som delar lägenhet och hjälps åt. Jag har aldrig bott någonstans där jag haft så god kontakt med grannarna som här. Det blir en trygghetsaspekt också. Vi som odlar går ut på kvällarna och tar gatan i anspråk. Man får veta vems barnen är och det blir samtidigt lite social kontroll.

Den här sommaren har det slungats honung, plockats potatis och bakats pajer på regelbundna träffar i Seved. Och under tiden får det som växer fram mellan människor också naturlig näring. Boende hos fastighetsbolaget Willhem samtalar vid öppna fönster på Rasmusgatan och njuter av den sista sommarvärmen. Med kvartersträdgårdsmästarnas hjälp fick de i fjor en 60 meter lång pilehäck mot gatan.

Nysatta fruktträd silar ljuset. Vildvinen klänger redan uppåt husväggen intill pergolan, och apotekarrosen verkar ha funnit sin rätta växtplats. Den förut trista bakgården har blivit en kryddgård med ängssyra, koriander, basilika salvia, vinbär och ramslök. Och nu kan de boende i det annars slitna privatbostadshuset även få dagsfärsk chili, tomater, aubergine, blåbär och nävor.

– Häromdagen planterade vi ett bananträd, berättar Göran Larsson som är glad att Malmös nya översiktsplan rymmer ännu mera grönt. Odling ska alltid finnas med i planeringen av nya bostäder.

När vi lämnar området står det ett par polisbilar om hörnet och det är rörigt i gatorna där vi haft bilen parkerad. Dynamiska Malmö är fylld av kontraster. På kanalen genom Slottsparken drar en visflotte fram i kvällssolen och trubaduren sjunger Beatles. "Little darling, it's been a long cold loneley winter... Here comes the sun, here comes the sun." Flotten närmar sig och försvinner under parkbron medan vi väntar på Johanna och Christian Jimenez.

De träffades på webbplatsen Myspace och diskuterade musik. Och nu är de gifta och författare och fotograf till boken "Staden som åkermark", Eklundh Paglert förlag. Den släpptes i våras och berättar om den första stadsodlingen i Christians hemstad New York på 70-talet och fram till i dag. Och om allt grönt som hänt i Malmö där de själva bor.

– Vi har gjort nerslag i en forsande flod. Det är så mycket som händer. Bara detta att människor tar plats i sin stad. Och gör det tillsammans, säger Johanna Jimenez, till vardags journalist på Metro.

Hon tycker Malmö har rätt mycket gerillaodling. Staden har gett medlemmarna i Mykorrhiza, Enskifteshagen att odla som de vill i. Stadsdelen Augustenborgs Green Roof får besök från hela världen och Västra Hamnens gröna växtväggar och tak andas lite New York.

– När jag kom tillbaka till New York såg jag community gardens med nya ögon. Med vuxna ögon. Först då kom jag på att jag hade bott bara ett par kvarter från den första stadsdelsträdgården när jag var liten, berättar Christian Jimenez.

Promenaden genom Slottsträdgården när kvällssolen niger i de slösande fälten av ängsblommor och grönkål, väcker lust att sticka fingrarna i jorden.

– Dagens intresse för att odla i stan kanske har att göra med att vårt samhälle blivit tuffare och att människor, liksom under 70-talets krisår i New York, känner behovet av frizoner, säger Johanna Jimenez.

Det har snart gått nästan 15 år sedan frilansjournalisten Lisa Ising (då Bergenfeldt) och några eldsjälar kunde inviga Slottsträdgården. Hon hade kommit hem från New York där hon fascinerats av gerillaodlingarna och ville göra något liknande.

– De har ju en medborgaranda som är jättehäftig. De drar igång sina bibliotek, skolor och community gardens. Vi har varit så skyddade av dem som gjort allting åt oss.

– På Lower East Side bodde konstnärer, kriminella och narkomaner som var helt övergivna av myndigheter. Så de tog saken i egna händer. Städade upp och fick det att växa. Egentligen var det mer ett socialt projekt än behovet att skaffa mat.

Lisa Ising hittade obrukad mark mitt i Malmö och inledde en egen lång kamp för en öppen stadsodlingsgemenskap i Slottsparken. Dit varenda malmöbo skulle vara välkommen.

– Folk var väldigt perplexa, när vi började. Alltihop var ganska främmande för de flesta.

Men det fanns de som såg det stora i idén. En kolonist på väg att avveckla skänkte sin stuga för att tjäna som redskapsbod. Nu är det Tarek Taylors Café. I dag är Slottsträdgården en stor välskött anläggning i kommunal regi, fast med en livaktig Vänförening och rehabodlare och Sevedentusiaster som minner lite om ursprungstanken. Och John Taylor, känd från Trädgårdsonsdag på tv, är trädgårdsmästare under gatukontorets flagg. Och där rök kanske den lite spretiga visionen om kollektivodling. Är Lisa Ising besviken?

– På ett sätt och ändå inte. Jag är ju en idealist och insisterade på att odlingen måste ligga mitt i stan för att vara hela Malmös trädgård. De försökte anvisa oss plats på en massa ställen längre ut men jag höll benhårt på att den skulle ligga just där. Det var i Malmös absoluta finrum, och läget på fornminnesmark och stans tjusigaste parkområde gjorde att vi fick jämka.

– Samtidigt har den kommunala uppbackningen gjort oss starka och långlivade. Av de stadsodlingsprojekt som genomfördes på andra håll vid den tiden, är det nog bara Slottsträdgården som finns kvar.

Läs mer: Gränsen mellan stad och land blir mer flytande

Fotnot: Permakultur Genom att härma naturens eget sätt att skapa hållbara system behövs det inga stora ytor för att odla effektivt. Arterna skyddar och stödjer varandra när ett system är i balans.

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18