Gränsen mellan stad och land blir mer flytande

Dagens växande odlingsintresse i stan är ingen vanlig trend. Om några år kommer vi att så och skörda allt mer där vi bor. På tvären och höjden. Organiserat och som tillfälliga aktioner för att visa vad man kan göra med öde tomter och sterila urbana miljöer. Odling i stan blir en av pusselbitarna när vi ställer om till ett lågenergisamhälle, tror statsvetaren Björn Forsberg.

Det är lätt att tycka att odlingslotter och pallkragar med ekologiskt odlad potatis, morötter, bär och blommor ser lite kul och trevligt ut. Och sen gasa vidare mot storköpet utanför stan för att köpa sockerärtor från Kenya. Men importerade grönsaker och frukter har fraktats långt och ibland tagits fram med bekämpningsmedel som kan vara förbjudna i Sverige.

Björn Forsberg forskar på hur samhället just nu förändras underifrån. Och han är av landets mest uppmärksammade auktoriteter på området. Hans böcker "Tillväxtens sista dagar" och nyss utgivna "Omställningens tid", Karneval förlag, har ett tydligt budskap.

– Vi står inför en resursbristsituation med brist på framförallt fossil energi. Och kommer att tvingas in i en övergång från ett högenergisamhälle, som möjliggör charterresor till Thailand och en ständigt ökad konsumtion, till ett lågenergisamhälle. Där vi inte kan transportera varor kors och tvärs som i dag.

I stan där merparten av människor bor, kan det göras mycket. Många har redan inspirerats av vad en grupp konstnärer som kallade sig Green Guerilla Group gjorde i New York på 70-talet. De städade upp och förvandlade en rivningstomt på nedre Manhattan till en lummig trädgård. Sedan dess har rörelsen blivit både mytomspunnen och spridit den nya odlingskulturen till Europa.

Och kan man odla mitt i smeten på övergivna tomter och tak i New York, London, Berlin, Paris borde hindren vara överkomliga i Helsingborg. Här odlas det i pallkragar på Drottninghög, där olika föreningar tagit på sig ansvaret för skötseln. I Planteringen får de som vill så och skörda i nyanlagda odlingskvarter. Projektledaren Cecilia Liljedahl drog igång "Trädgård utan gränser" med ett uppmärksammad odling i Stadsparken 2010.

– När jag började titta på det här för några år sedan var stadsodling ett okänt begrepp. Sen har det hänt mycket, säger Björn Forsberg.

Skåne är den del i landet där det händer mest just nu, tycker han. Och Malmö visar vägen. Närodlat bidrar inte bara till minskat oljeberoende. Stadsodlare har visat sig utveckla nya starka sociala nätverk. Och grönskan hjälper städerna att andas.

De kallar sig Folkodlarna, Tillväxt, Matparken, Stadsjord och som i Malmö, Odla i Stan. Och kan vara små ideella föreningar, större nätverk, kommunalt välsignade och subventionerade kvarters- och gerillaodlare som Mykorrhiza-nätverket som sticker ett frö i jorden och får refugen att blomma.

Kort sagt är det ett huller om buller av folk i alla åldrar som odlar på nerlagda tågspår och rivningstomter, i parker, mellan tunnelbanehållplatser, på tak och gårdar och kanske snart också på särskilt iordningställda vindar, där taken byts mot glas.

Vid Stockholms universitet startades i juni i år en 7,5-poängs kurs i stadsodling med fokus på miljö, hälsa och planering. Och i Linköping växer det man kallar "världens första vertikala växthus" snart upp. Det blir ett 12-våningars glashus där det ska bedrivas forskning och odlas jordlöst i näringslösning och pimpsten. Liknande tankar finns i Holland. Och i New York har en restaurang börjat odla sina egna grönsaker i vertikala plaströr på taket.

– Oljeepoken är ett förbiflimrande ögonblick i människans evolution, summerar Björn Forsberg. Så vitt jag kan bedöma, går utvecklingen mer och mer mot att vi måste producera vår mat lokalt. Inte bli självförsörjande men medverka i betydligt större utsträckning än i dag. Och då är inte stadsodling lösningen. Utan en viktig pusselbit.

Kan stadsodling göra skillnad?

– Definitivt. I min bok visar jag på platser både i närheten och runt om i världen som ger exempel på det.

Sen bilindustrin flyttade från Detroit och skapade en arbetslöshet på 46 procent har det vuxit upp 800 odlingar på öde tomter i stenstaden. När oljan från Ryssland ströps, tvingades kubanerna ställa om från ett storskaligt resurskrävande jordbruk, till ekologisk produktion. 44 000 människor i Havanna är i dag heltidsengagerade stadsodlare. Och stan är självförsörjande på grönsaker.

– Vi har inte odlingssäsong året runt i vår klimatzon, ändå finns det mycket att göra.

Sätta glastak över städerna?

– Vi har visat förr att vi kan göra mycket under olika svåra förhållanden. Under första och andra världskriget odlades det till exempel intensivt inne i städerna. Hela kolonirörelsen bygger på tanken att bli mer delaktig i försörjningen.

Det odlas på 51 000 kolonilotter, i 2,6 miljoner trädgårdar och på 2 miljoner balkonger. Förra året konsumerade vi från egna odlingar för 5,4 miljarder kronor. Men det skulle kunna odlas för 30 miljarder, uppskattar Sveriges Lantbruksuniversitet.

– Man får alltid vara lite ödmjuk och inte dra för stora växlar på sin egen analys men jag skulle nog säga att stadsodlingen inte är en övergående fluga utan något långsiktigt, som kommer att förstärkas.

Men kan en företeelse som busodling, (svenskt för guerilla gardening) vara något som bidrar så det märks?

– Det andas ju något av civil olydnad. På de flesta håll är det gräsrötterna som tar initiativ och de är viktiga för att tänja möjlighetsrummet. Utmana gränserna. Då är gerillaodling något väldigt positivt.

Så framtiden har redan börjat.

LÄS MER: De sådde ett frö till en friskare stad

Birgitta Lööf
birgitta.loof@hd.se 042-489 90 18