Yo Man! Far åt helvete!

Mo Yan blev årets Nobelpristagare i litteratur. Jag har inte en aning om vem han är, men jag lider med honom.

Inte för att han bor i Kina – en av världens mest totalitära stater. Utan för att han måste åka till Sverige.

I veckan rasade alla mot sportjournalisten Bosse Hansson. Han hade kallat fotbollsspelare i AIK för svartingar. En unison allmänhet och en oxtokig mediemobb dömde ut honom som en simpel rasist.

När Bosse Hansson skulle förklara sig sa han bland annat att de här killarna spelar likadant. Då blev det ännu värre. Hur kunde gubben ha mage att bunta ihop alla afrikaner? Så lät det i måndags.

Några dygn senare berättar Peter Englund att Mo Yan tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Folk tar ton på Facebook och Twitter.

Mo Yan blir genast berövad på sitt namn. Alla kallar honom för Yo Man. Eller något som anspelar på Mao. Och Mojje eller Mojang. Oskyldigt, kan tyckas. Men det är bara början.

Efter några minuter har han reducerats till sin nationalitet. En kines. Kinesen.

På förekommen anledning raljerar folk om ping pong och pandor.

Jag kan inte minnas att någon pratade om mimare och grodlår när JMG Le Clézio fick priset. Eller stekta marsvin, när Mario Vargas Llosa stod i rampljuset. Ingen jiddrade om kebab och fotboll när Orhan Pamuk föll Akademien i smaken.

Stereotyper, okej. Det är väl en smaksak. Jag kan ändå inte minnas att folk snackade om fransosen, peruanen och turken.Vilka är det som skriver så här? Inte är det näthatarna, the usual suspects. Det är samma människor som tycker att Bosse Hansson är en rasistgubbe.

Mo Yan upplever just nu sitt livs största stund som författare. I landet där han ska hämta sitt pris sitter människor och hånar honom – utan att de själva har en aning om att de gör det.

Jag skulle vilja ringa upp varenda en och skrika:

Yo Man! Far åt helvete!

Patrik Lundberg
patrik.lundberg@hd.se 042-489 93 56