Ja, vi elsker detta landet

Kenny Lindquist Publicerad 17 oktober 2012 kl. 04:00
  • Kenny Lindquist.

Läste boken om Zlatan i hängmattan på Höglandet i somras. Den var bra. Funderade på att satsa tusen spänn på Malmöpågen inför tillkännagivandet av litteraturpriset. En bookmaker erbjöd 150 gånger pengarna. Men nåt annat kom emellan.

Tur var väl det för nu fick den kinesiske författaren Mo Yan 2012 års pris och den Svenska Akademins motivering löd:

"… som med hallucinatorisk realism förenar saga, historia och samtid".

Håller fullständigt med. Det är precis som man sagt om Zlatan.

Någon dag senare beslöt den norska fredspriskommittén uppe i Oslo att hela EU skulle få fredspriset. Kommentarerna lät inte vänta på sig i denna tidning:

”Stackars Nobel måste snurra som en höghastighetsborr i graven om han är medveten om hur hans pris missbrukas”, skrev signaturen SlugoTuff.

Flera av mina bästa vänner bor i Norge: Arild, Hilde, Magne, Arne... Trots det har jag fördomar.

För några år sen befann jag mig under åtta veckor ute i Europa tillsammans med 16 nordiska journalister. Vi besökte Köpenhamn, Kirkenes, Murmansk, Bryssel, Strasbourg och Berlin. Anledningen var att vi skulle lära oss mer om just EU och våra resor utgick från den trevliga staden Århus i Jylland.

En afton arrangerade den norska delegationen norsk afton.

Som välkomstdrink vankades fiskleverolja och sen fick vi gå på tur i Vennelystparken intill universitetet.

Uppe på den lilla backen, döpt till fjälltoppen, bjöds vi på mesost. Alla mina fördomar om det norska folket verkade stämma, än så länge. Och mer skulle det komma.

Under kvällens lopp förtalade dessa gutter och en jente våran svenske kung för hans hållning i sälfrågan – mitt framför ögonen på denne svenske hofreporter.

Som om detta inte skulle vara nog började de, utan förvarning, sjunga ”Selsangen”:

"Vi synger med liv og sjel. Nå skal vi ut och drepe sel.

Vi slår den kontant i hodet. Vi flår den og drikker blodet.

Det är det beste nordmenn vet. Nest etter sprit och kjärlighet."

Så gick dom på i tolv verser och själv vacklade jag i chockartat tillstånd mot baren för att lugna mina hårt ansatta nerver.

– En stor whisky, please!

Samtidigt bad jag Hilde från Ålesund att räcka mig popkornen.

– Explosionsmajsen, mener du?

Jag fattar inte att någon var emot unionsupplösningen 1905.

Kenny Lindquist

Textförstoring

Dela

Kommentarer

Mer