Folkhemmets farkoster från en svunnen tid
Under några år efter andra världskriget byggde svenskarna familjefarkoster hemma i garaget. Det var cykel- och motorcykelbilar och en och annan raketbil. Men lika snabbt som hemmabyggen börjat blomstra vissnade de. - Det handlar om sex-sju år där den händige mannen verkligen stod högt i kurs och en cykelbil var något som väckte avund i hembygden, säger författaren och journalisten Claes Johansson.
Bildmaterial
En motorcykelbil för två personer. Det verkar omöjligt, men flygingenjören Åke Jarlborg i Linköping löste problemet. Produktion och försäljning av ritningar var planerad.
Att bygga cykelbilen Fantom var inget för karlar med tummen mitt i handen. Ritningarna är komplicerade och saknar mått. Dessutom fungerar inte cykelbilen om man gör den exakt efter ritningarna. Förra sommaren byggde Claes Johansson sin egen Fantom.
Folkhemmets farkoster (Byggförlaget).
Bild 1: Claes Johansson, författare till boken Folkhemmets farkoster (Byggförlaget).
Motor.
Sverige har en av Europas äldsta bilparker och vi är många som lite generat slinker in bakom ratten på våra 88:or, övertygade om att just vårt fordon är grannskapets mest pinsamma. Men nu har boken kommit som får alla oss att känna oss mycket bättre till mods.
I boken Folkhemmets farkoster (Byggförlaget) visar Claes Johansson bilar som slår allt. Det är hembyggda surrogatbilar från efterkrigstiden, den tid då alla ville köra bil men det ännu inte fanns några riktiga folkbilar att köpa.
- Det fanns en så fascinerande tidsanda, det är det som lockar mig. Det var som om gubbarna tänkte: Det finns inga bilar att köpa, alltså bygger jag en själv. Det verkade inte finnas några gränser, säger Johansson.
Åren efter kriget präglades av optimism och stark ekonomi. Dessutom var det en tid då de flesta hade stark kontakt med bondesamhället och hade en händighet med sig från barndomen. Man var helt enkelt van att fixa det man behövde själv. Och nu behövde man en bil.
- Ute i Europa var de fullt sysselsatta med att bygga upp sina städer igen, men här behövde vi inte bry oss om det. Dessutom hade vi fått något så lyxigt som fritid, och den skulle fyllas med något vikigt.
Och för många var detta alltså en egenbyggd farkost.
Först ut och störst av dem alla var cykelbilen, och då främst cykelbilen Fantom. Med Claes Johansson bok följer också originalritningen på Fantom så som man kunde köpa den från Hobbyförlaget, senare Hobbex. Det är ingen enkel liten sak direkt.
- Det är många som ruttnat bara efter att ha sett ritningarna. Den är mycket komplicerad att bygga. Jag gjorde en själv inför boken, men då fick jag kalla samman pappa och några händiga kompisar för att lyckas.
Ritningen levererades utan mått - det fick man mäta själv efter egen kroppsstorlek.
- Dessutom fungerar inte ritningarna riktigt. Gör man efter dem går inte dörrarna att öppna och fjädringen bak är felvänd. Så inte nog med att man måste vara händig, man måste vara listig också.
Cykelbilen var mycket populär under några år i slutet av 40-talet. Då kördes det årliga SM-tävlingar på Östermalm och hela lag kom cyklandes från södra Sverige till huvudstaden.
- Det måste ha varit jäkligt svettigt. Jag har cyklat med min Fantom runt kvarteret några gånger och det är tungt. Uppförsbackar är nätt och jämt att man klarar.
Cykebilskungen fanns i Stockholm. Han hette Josef Svedberg och var enligt Claes Johansson ett geni. Han började bygga cykelbilar av lättare material och uppfann ett helt nytt pedalsystem. Han var 35 år och krossade 20-åringarna vid cykelbils-SM.
- Han pendlade med sin cykelbil till och från jobbet hela livet.
Svedbergs cykelbil vägde 29 kg. Johanssons Fantom väger in på 65 kg. Det gör stor skillnad.
Vid sidan om cykelbilarna var det mc-bilar som händiga karlar byggde mest. Johanssons favorit byggdes av flygingenjör Åke Jarlborg i Linköping. Han byggde en till synes omöjlig tvåhjulig bil. En bil som rullar på två hjul för två personer. Hur tusan kan den hålla balansen?
- Det verkar inte klokt, men Jarlborg löste problemet bland annat genom att flytta en tung låda med verktyg och reservdelar bakom framsätena. Åkte man två ställde man lådan i mitten bakom sätena, åkte man ensam ställde man den bakom passagerarsätet. När man skulle stanna fällde man ut ett par stödhjul, säger Claes Johansson.
Hela konstruktionen andas flygplan. Allt från val av material till formspråk och stödhjul är flygplan, fast på väg. Jarlborg tog patent på sitt fräsiga åk, men det blev inget av med de stora planerna. För i början av 50-talet förvandlades de fina hembyggena som till dess imponerat på grannarna till åbäken från en svunnen tid.
- När de första stora folkbilarna kom i början av 50-talet blev det snabbt omodernt med hembyggda surrogatbilar.
Det sista exemplet i Johanssons bok är dock bevis på att folkhemsbyggena faktiskt fortsatte. I Borås byggde nämligen Sigvard Berggren raketbilen Future. En bil som ser ut som en rymdfarkost ur en gammal Blixt Gordon-film.
Boken är ett drömprojekt som Johansson burit på i tio år. När han till sist fick tid att genomföra det var det nästan för sent.
- De som byggde surrogatbilarna är födda på 20-talet och börjar bli riktigt gamla. Flera av farbröderna som jag intervjuade dog innan boken kom ut. Jag har spenderat mycket tid hemma vid änkors köksbord.
- Det slående har varit att den hembyggda bilen verkade vara en höjdpunkt i livet för dem alla. Men det krävde nog att de hade en kvinna vid sin sida som tog hand om hus och barn, medan gubben ägnade all fritid ute i garaget. En änka sade till mig att hennes man hade haft ett roligt liv. Det var inte utan att jag undrade hur hennes liv hade varit.
Thomas Arnroth/TT Spektra
thomas.arnroth@ttspektra.se
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus