Raggare håller stilen på skolvägen

Bensin i blodet och håret fullt av brylcreme. 16-årige Conny Strid har rätt raggarattityd. Till Rönnowska skolan kör han givetvis epa-traktor. Ibland kommer han fram.

Han vet inte hur många mopeder han har hemma på gården i Katslösa. Det var länge sedan han tappade räkningen.
— Mellan 25 och 30 skulle jag tro, säger Conny Strid i Caltex-tröja, skinnväst och trätofflor.
Och gör ett inte obetydligt klarläggande.
— Men det är inte många som går att köra.

Däremot har han en epa-traktor och en A-traktor som han flänger med längs vångavägarna mellan Rydebäck och Vallåkra och in till Rönnowska skolan i Helsingborg.
— I går skulle han ta en genväg och körde fast i snön ute på en åker. Han kom flåsande hem och trodde att jag skulle åka iväg och dra loss honom med min bil. Men jag ville inte riskera att fastna själv, säger mamma Christina Wesslen.
— Han fick koppla in en massa bönder med traktorer i stället.
Conny Strid, 16, suckar och ser ut som om han tänkte: "fan, det där hade hon väl inte behövt berätta".
— Jo, erkänner han motvilligt, och jag kom för sent till skolan.

Pappa kör grusbil med kran. Själv snackar han om att ratta hjullastare i framtiden. Men först är det fordonsutbildning på Rönnowska gymnasiet som gäller.
— Jag sprack i engelska i nian — tack för det, läraren! Nu går jag på förberedande Priv-programmet. Till hösten hoppas jag komma in på fordon.

De två svarta traktorerna, en av klassisk epa- och en av modernare A-modell, är hans ögonstenar.
— A-traktorn köpte jag i fjol, den andra har jag haft sedan jag var elva. Epa-traktorn var verkligen ett vrak från början, men vi har reparerat den i tre år, farsan och jag. Det är svårt att få tag på epa-traktorer i dag och det finns inte så många här nere, mer uppåt landet. Jag har alltid varit intresserad av motorer och teknik, och jag längtar förstås efter körkort. Jag har redan börjat leta på Blocket efter en Dodge Dart GT -66, en drömbil som ska bli min första. Den drar visserligen mycket soppa men det gör traktorerna också — två liter ungefär.
— Men börjat övningsköra har jag inte gjort. Det är bättre att sitta själv än att ha nån bredvid som tjatar.

Nu är det mamma som suckar.
— Men ibland, när man får följa med i traktorn och vägen är ojämn, måste man påminna dig om att du kör ofjädrat, klagar hon.

Hur allt började kan diskuteras i all oändlighet. Men Christina Wesslen har sin teori.
— Vi for omkring mycket på bilträffar när pågarna var små och den lille (Conny) var den som anammade det mest. Fortfarande har vi en Buick -58 som vi tar en runda med ibland, och så har vi en granne som är riktig raggare. Honom har Conny också hängt med på en del träffar.
För det handlar om raggarkultur. Traktorerna är inredda med röd plysch, amerikanska flaggor och hela paketet.
— Jag lyssnar förstås på 50-talsmusik, typ Elvis, säger Conny Strid.

Som givetvis stylat håret inför fotograferingen.
— Han är hopplös, har tryckt i en halv tub brylcreme, säger mamma som fått nytt bränsle nu.
— Man får väl vara glad att det inte är växelolja, för gissa vem som tvättar lakanen?

Och sedan om klädseln.
— Ja, de började kalla honom för Raggarn i sjuan. Jag har försökt få honom att ha riktiga skor, men han vägrar och envisas med att gå omkring i de där trälådorna, med massor av sockar den här årstiden.
Det är hjärtlig stämning och Conny Strid skrattar gott och tittar på morsan.
— Förresten, tuffa grabbar kör ofjädrat, slår han fast.

Per Ohlsson