Ett gott köp om man tänker efter

Fiat är bilen som svensken glömde. Trots att det är ett av Europas största bilmärken. Därför hittar man Fiat Punto i bilhallens fyndlåda för begagnat. Men det finns anledning att tänka efter innan man slår till.

I Europa säljer Fiat cirka 1 miljon bilar om året. Fler än Audi, Mercedes och Toyota. Men i Sverige existerar knappt italienaren. Totalt registreras knappt tusen stycken av märkets tio modeller förra året.

Fiat har tidigare lidit av många och mindre bra generalagenter vilket avspeglas i ett glest återförsäljarnät och därmed begränsad möjlighet till bra bilservice. Äldre årgångar var heller inte kvalitetsmässigt särskilt lyckade. En Fiat från 80-talet som inte pulveriserats till en liten hög rost är ganska ovanligt.

Bilen har helt enkelt problem med sin image. I Sverige är det här en sydeuropeisk rostburk som bara går sönder. Men det stämmer inte. Fiat Punto är en bra småbil som fler borde upptäcka.

Modellen blev Unos efterträdare 1993 och kom i ny version hösten 1999. Det är den senare vi ska fokusera på här. Punto är en av de med störst utrymme i småbilsklassen, har bra säkerhet (första småbilen med fyra stjärnor i krocktestet EuroNCAP) och är snyggt designad som en italiensk bil ska vara. Tyvärr genomförde Fiat en ansiktslyftning på Punto 2003 och den kisande sammanbitna looken blev mer anonym.

Biltesterna genom åren har nästan bara varit positiva. De varvilliga motorerna på 60 respektive 80 hästar har fått beröm. Bilen funkar bra på vägen men ska inte pressas för hårt i kurvorna. Kupén har många praktiska fack, kul detaljer som extrem servostryning, kallad City, för parkering i trånga utrymmen. Sätena har riktigt bra komfort, åtminstone i fram, och i femdörrarsversionen kan fullvuxna människor sitta i bak.

På Bilprovningen noterar man att bilen är som genomsnittsbilen. Styrleder har ofta anmärkningar. Och Punto-ägarna är ganska nöjda, enligt Konsumentverkets enkät, trots en del småfel som strejkande elkontakter och ventilation. Ovanpå det ett väldigt attraktivt andrahandspris. En motsvarande Volkswagen Lupo är 15000 kronor dyrare till exempel. Så här långt finns det egentligen inga argument mot ett fyndköp. Men Punto har inte lågt andrahandsvärde enbart på grund av dåligt rykte.

Ägarna rapporterar alltså småfel och det är ofta av elektronisk karaktär vilken är både irriterande och dyrt. Bilen är ganska bullrig och motorn på 60 hästkrafter orkar inte riktigt med. Tester visar även på att bromssträckan är lite längre än genomsnittet vilken kan bero på att det sitter bromstrummor där bak.

Vi Bilägares rostskyddsundersökning ger dåligt betyg. Galvaniseringen missar ibland samtidigt som det finns livsfarlig många skarvar där smuts och fukt kan hitta in. När Teknikens Värld för några år sedan gjorde en stor småbilstest fick Punto en bottenplacering tillsammans med Chevrolet Kalos. Den främsta anledningen var att Fiat inte riktigt höll måttet jämfört med de andra bilarna men hade ändå samma kostnad. En begagnad Punto kompenserar det med ett bra pris. För i de flesta fall får man det man betalar för.

Per-Olof Andersson

Pris:
Fiat Punto 1,2 (60 hk)

Årsmodell mil pris
2000 10500 25400 kronor
2002 7500 43600 kronor
2004 4500 62800 kronor

Fiat Punto 1,2 (80 hk)

Årsmodell mil pris
2000 10500 30800 kronor
2002 7500 49000 kronor
2004 4500 68300 kronor
Källa: KVD

Utrustning: Ingen imponerande utrustningslista. Automat finns inte, inte heller läderklädsel och klimatanläggning är inte standard. Det enda är elfönsterhissar fram.
På säkerhetsidan finns inte heller antisladdsystem men däremot abs-bromsar.

Säkerhet: Fick fyra stjärnor i EuroNCAP. Saknar krockgardin och antisladdsystem. Men för att vara en några år gammal småbil är säkerheten bra.

Kvalitet: Genomsnittlig. Många anmärkningar på spindelleder. Ägarna har genomsnittliga omdömen. Problem med strålkstarlampor är vanliga.

Alternativ: Seat Ibiza, Skoda Octavia