Jag tog bilen 600 meter

Tidigare i sommar besökte jag New York. Ett av alla intryck som sköljde över mig var hur opraktiskt det är att köra i städernas stad i bilens hemland. Många gånger är inte ens en gul taxi det snabbaste sättet att förflytta sig ett par kvarter. Därför ser man också stressade människor betala och hoppa av mitt i gatan för att istället gå den sista biten. Men den sirapssega trafiken verkar skapa ett uppdämt behov av att varva ur motorn. Det är därför du aldrig ska gå mot rött i New York. Ingen annanstans tolkas trafikljusets signaler så fundamentalistiskt. Ingen annan stans är bilisterna så skjutglada med tutan. Men efter varje rusning tar det stopp igen. Och fotgängarna passerar åter bilarna i kö. Det hela påminner om det som utspelar sig i sagan om haren och sköldpaddan.

När sedan bilen ska parkeras uppstår verkligen problem! Det är dyrt. Det är trångt. Det är ont om platser. Så man löser det på olika sätt. Ibland som med husen - på höjden. Stora fula stålkonstruktioner där bilarna hissas upp och ner och skjuts in och ut i olika fack. Ungefär som ett jättebygge av tekniklego.

Slutsats: Bilarna må vara billiga att köpa, men dyra att ha rullande, förlåt, stående.

Efter en resa är det alltid skönt att komma hem igen. Och Landskrona har sina fördelar. Vi har nästan inga trafikljus, vilket betyder att gående i princip alltid har företräde på övergångsställena. Och våra parkeringsproblem är mindre. Därför var det ironiskt när jag första arbetsdagen ändå tog bilen 600 meter till jobbet. Varför? Det var helt enkelt billigare att gratisparkera närmare jobbet än att ha den stående på betalparkeringen hemmavid. Det tog förstås längre tid at köra än det hade gjort att gå.

Så är det ibland. Såväl borta som hemma.

Jannik Hansen
jannik.hansen@hd.se 0418-49 65 10