Fabriken som blev ljuv musik

I januari kom skivan "IC1" ut, elektronisk musik inspirerad och skapad av ljud från en fabrik. I kväll, onsdag, visas videon "Sugar added" med musik från skivan och bilder från samma fabrik i "Musikbyrån" i TV2. Robert Willim är mannen bakom projektet, döpt till "Industrial Cool".

Nöje. Vi ringer Robert Willim för att få ett snack om "Industrial Cool". Det visar sig att han är på Campus Helsingborg och föreläser. Han är nämligen etnolog och forskare till professionen och har skrivit uppsatser och sin doktorsavhandling på industrisamhällets förvandling. Det handlar om nerläggningar, utlokaliseringar till u-länder men också om ny verksamhet i gamla industrilokaler.

Samtidigt lyssnar han mycket på och skapar själv elektronisk musik. Nu ville han förena dessa två världar.
— Jag ville ta fasta på det som är estetiskt tilltalande inom industrin. Något som inte gjorts förut. Fabriksljud, materiel och verktyg från industrin har används förut inom elektronisk musik, men då har man tagit fasta på det aggressiva och skitiga, säger han.

Några pengar för projekt som detta fanns inte att få, varken från universitetet eller musikbranschen. Allt har därför gjorts tillsammans med andra entusiaster och eldsjälar.
— Inom elektromusiken finns viljan till experiment, så jag tog kontakt med Håkan Lidbo som jag träffat förut för att diskutera idén.

De började med att spela in ljud från sockerfabriken i Arlöv.
— Det var den fabrik som var mest passande och spännande i vår geografiska närhet.
De fick tillstånd att spela in alla pysande rör, snurrande motorer och gnisslande kranar. Ljud som sedan lämnades över till inbjudna elektromusiker att använda och inspireras av. Ljudet lades också ut på hemsidan på Internet för vem som helst att hämta hem. Håkan Lidbo och Robert Willim (artistnamn Selko) skrev själva men musik kom också från erkända svenska elektromusiker som Lowfour (Andreas Tilliander) och Mikael Stavöstrand. Dessutom kom bidrag från Storbritannien, Tyskland, USA, Kanada och Argentina. Allt inspirerat av fabriksljud från skånska Arlöv.

— Var och en har använt så mycket eller så lite de själva velat av det givna ljudet, förklarar Robert Willim.
— En del har tagit mycket, andra har bara kryddat sin clubdansmusik. Vi fick precis det smörgåsbord av elektronisk musik som vi ville. Samma tema tolkat med olika karaktär. Och det blev mycket bättre än andra temaskivor jag hört.
Det är han inte ensam om att tycka. När skivan "IC1" (Industrial Cool 1) kom i januari fick den väl godkänt (en 4:a) av denna tidnings recensent Björn Carlsson.

Nu går projektet vidare. För inte bara ljud spelades in. I samarbete med designgruppen Plot togs också bilder och videofilm i Arlövs och Örtofta sockerbruk. Det materialet överlämnades till Ängleholmsfilmaren Anders Weberg tillsammans med skivan. Hans tolkning, filmen "Sugar added — Further Dimensions of Industrial Cool", kan ses i kväll i TV2:s "Musikbyrån", samtidigt som hela projektet "The Birth of Industrial Cool" presenteras.
Senare i månaden tas ytterligare ett steg. Då visas filmen tillsammans med musiken på Tekniska museet i Stockholm. Denna gång adderade med koreografen Susanna Helldéns och hennes ansgrupps tolkning av både musik och film.

Finns fler dimensioner på gång, kan man undra. Och jo, det gör det. Robert Willim har lämnat alltihop till en designgrupp vid Borås textilhögskola.
— Men vem som helst som vill kan komma med sina egna tolkningar, understryker han.
— Det är en tanke jag gillar, att lägga fram idéer som andra tolkar. Ungefär på samma sätt som i datavärldens Öppen källkod-rörelse, där vem som vill kan gå in och ändra i grundprogrammet.

Idén är alltså att ta vara på det estetiska hos något som traditionellt setts som fult och obehagligt.
— Det finns en ny syn på industrin i dag. Två tendenser kan utskiljas. Det ena är att gamla nerlagda fabriker återanvänds. De blir kulturhus, klubbar, museer, oftast med den industriella auran bevarad. Det andra är att en ny typ av iscensatta fabriker växer upp. Det bästa exemplet är den nya Volkswagen-fabriken i Dresden. Den förenar showcase med fabrik genom att folk bjuds in för att titta på när vitklädd personal tillverkar bilar i rena, tysta, smakfullt belysta lokaler med parkettgolv.

Det var detta som ledde Robert Willim att själv gå vidare med fabriksestetiken.
— Det betyder inte att jag har en naivt romantisk syn på industrin. Jag är själv uppväxt i Småland och har jobbat på Traryds fönsterfabrik. När man står mitt i det är det inte så estetiskt. Men industri i dag är faktiskt mer vita kontrollrum än bankande maskiner. Åtminstone i västvärlden.

Projektet är samtidigt en känga till musikbranschen som han tycker har tagit över mycket av tillverkningsindustrins negativa aspekter, exploatering och standardisering.
— Vi sätter "Cool Factory" mot "Fame Factory"! För det här är inget som de stora skivbolagen kastade sig över precis. Det blev ett litet, oberoende bolag som gav ut skivan.

Nu diskuterar Robert Willim, Håkan Lidbo och Anders Weberg med film- och musikfestivaler, bland annat Hultsfred, gallerier och museer om spelning och visning av "Industrial Cool".
— Vi ska ta fram ett showcase-paket som vi kan erbjuda utan att det kostar alltför mycket pengar och arbete. För allteftersom projektet blir känt tycks intresset öka, säger Robert Willim.
— En ny skiva "IC2" är redan på gång.

Läs ner om "Industrial Cool" på hemsidan http://pleazure.org.

Tjerstin Thorsén tjerstin.thorsen@hd.se042-489 90 21