Kvinnan Jill har blivit
Jill Johnson har en lite lustig karriär. Hon är oerhört känd och oerhört populär, men förmodligen mer för det hon gjort i Melodifestivalen och i Colin Nutleys "Heartbreak hotel" än för sin egen musik, countryn. Kanske förändras det nu när nya albumet "The woman I´ve become" släpps.
Bildmaterial
Från Ängelholm via Borås och Stockholm till Nashville; Jill Johnson, ständigt på väg.
Foto: LIONHEART
Fakta/ Jill i korthet
Du är 33. Har du någon 30-årskris?
— Mitt liv är för kort för att ha kriser.
Rollen i filmen "Heartbeak hotel", blir det fler?
— Absolut inte. Stopp och belägg. Jag föll för smicker där.
Är du joker i Melodifestivalen?
— Nej, inte det heller.
Vann rätt lag (i valet)?
— Utan att svara kan jag väl säga att det är skönt med en liten förändring.
Fakta/diskografi
1996 - Sugartree
1998 - När hela världen ser på
2000 - Daughter of Eve
2002 - Good Girl
2003 - Roots and Wings
2005 - Being Who You Are
2005 - The Christmas in You
2006 - The Woman I've Become
Nöje.
Det kan vara sådär glamoröst att vara stjärna. På samma sätt som de flesta av oss slåss för att få ihop arbete, barn, vänner och sömn gör Jill Johnson det. På samma sätt som vi ibland känner oss övergivna av våra respektive, händer det henne. Skillnaden är kanske att medan vi vanliga dödliga gnisslar tänder, dunkar huvudet i bordsskivan eller sparkar på katten skriver Jill Johnson en låt. Så föddes "Something I can't do", ett av de mer countrytintade spåren från Johnsons nya platta "The woman I´ve become" och ett av sex som hon skrivit själv. Hon satt hemma med ett nyfött barn och kände att allt blivit för mycket.
— Det var en stund där då jag kände det som om jag tog hand om allting själv. Det låg sanning i det, men det var en känsla jag hade och det är en känsla som kvinnor ofta har; att männen bara går till jobbet och de står med allt själva, säger hon från en frisörstol i Borås. Färgen, en förstärkning av den egna, sitter i och frisören avbryter då och då för att skölja, klippa eller torka.
— Jag har inget budskap till svenska folket, jag brukar säga att jag levt ett tryggt och härligt liv. Jag har aldrig stött på några större motgångar eller sorger. Jag brukar säga att "ur smärta föds fantastiska låtar" och jag har varit för lycklig för att komma med något poetiskt eller vist. Jag är inte bra på att dikta upp saker. Det som jag delar med mig av är mina personliga erfarenheter och mina vardagliga motgångar. En del tycker inte att det räcker, men för mig och många andra räcker det hur mycket som helst. Vardagen är inte skitlätt, menar Sveriges möjligen största countrystjärna.
Som alla Jills senaste skivor är "The woman..." skriven och inspelad i Jills hemstad-borta-från-hemmet Nashville. En schemamiss gjorde att hon fick klara sig utan sin vanliga producent Scott Bagget och i stället prova på den betydligt yngre Nathan Chapman. Kanske är det därför som "The Woman..." har ett vassare sound och en bredare ljudbild. Baggets sätt att vara lite "safe" och radioanpassad är ersatt med Chapmans lite rockigare attityd. Men det spår som verkligen sticker ut är förstasingeln "Cowboy up" där countryns logdans och rutiga skjortor möter technons ljussatta dansgolv och färgade svetsglasögon. Den är skriven och producerad av Michael Salacuse, en av countrystadens särlingar, en nörd med en mission.
— Jag blev både imponerad och fnissig när jag hörde hans låtar, för de är helt galna. Michael tycker att countryn är mossig och att det är därför den inte tar sig utanför Nashville. Så han sitter och leker med country och andra musikstilar och har det som sitt lilla projekt. Han är ett geni och det ska bli kul att se om han någonsin får ut låtarna.
Det är inte alls säkert. Countryns kärntrupper är konservativa och det är något som också Jill Johnson drabbas av. Varje skiva, även den här, är en kompromiss.
— På alla mina plattor har jag haft två eller tre kommersiella spår och sedan har jag dragit allt annat så mycket åt country som det bara bär. Det är så vår bransch ser ut. För countrynördarna är jag för lite country, för den kommersiella musikbranschen för mycket. Just där försöker jag ha en bredd, så jag kan vara med lite överallt. Sedan är jag relativt ensam i Sverige, man hade önskat att det kommit fler. Jag tror att det skulle bli ett större forum då.
Fotnot: "The woman I've become" släpps i morgon
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus