Glansfyllt värre med Rhapsody In Rain
I går kväll genomförde Robert Wells den första av två shower på tennisstadion i Båstad. Vår recensent Nina Bjällstrand gillade vad hon såg.
Bildmaterial
Robert Wells här tillsammans med
Gunilla Backman.
Sarah Dawn Finer.
SHOW
Pirates of the Rhapsody
Medverkande: Robert Wells med gäster
Båstad tennisstadion
Tisdag 24 juli
Betyg: 4
Nöje.
Vatten, kan det bli mera rätt denna sommar?
Robert Wells hade god intution när han valde temat till årets Rhapsodyshow. När Pirates of the Rhapsody (titeln och inramningen inspirerad av äventyrsfilmen med snarlikt namn och, nåja, ganska snarlik huvudrollsinnehavare) ankrade upp i Båstad på tisdagskvällen skedde det först till rytmen av ett ösregn och inför en publik klädd i plast och galon. Men även om publiken råkade vara ovanligt inpackad så var underhållningen på scenen desto mer utåtriktat läcker. Och visst slutade det att regna ganska snart efter att artisterna äntrat scenen. Kanske var det också den fräckaste Rhapsodyn hittills som nått Båstad och så pass underhållande och professionellt utförd att en och annan Wellsk egoblinkning för mycket gick att stå ut med.
För det första: Johan Glans. För det andra Johan Glans. Alltså, vilken entertainer! Att göra ståuppkomiknummer insprängda i en annars tempofylld och oerhört tajt musikshow är förmodligen klassat som ett högriskjobb i branschen (Särskilt inför en publik som just tappat känseln i tårna och som betalt ett hutlöst antal hundralappar för det). Men Glans humor funkade som rena infravärmen. Höjdpunkt! Skrattfest! Igenkänningseffekt på topp! Jag såg folk som låg i bänkarna, folk som grät i sina orange regnställ så det droppade ner i termosarna och nej inte över en indränkt och råkall tennisstadio, utan i ren pur glädje. Full pott där, Wells!
För det tredje: Sarah Dawn Finer. Det var inte lätt för de övriga två kvinnliga sångstjärnorna (Hanna Lindblad och Gunilla Backman) att trots bra egna soloinsatser, att i duetter och triogrejor mäta sig med hennes utstrålning och karisma. Kanske hade en del arrangemang bättre kunnat matchats till Sarah Dawn Finers gospelinspirerade feeling, som exempelvis Chaka Kan-inspirerade versionen av Beatles "We can work it out". Men hon övertygar ändå fullt ut i allt hon gör.
För det fjärde: Pablo Cepeda. Trumslagare, sångare och dansare, fick sitt genombrott i Melodifestivalen 2006. En artist som väl förvaltar de ingredienser som Rhapsodykonceptet står för: professionalism, mångsidighet och utstrålning.
För det femte: Den brittiske tenoren Wynne Evans. Hans version av "Till havs" gav rysningar i bänkraderna.
Precis som tidigare år fortsätter Robert Wells att skämma bort sin publik. Ett överdåd av välinrepeterad musik, omväxlande artisteri och kul överraskningar gör att det är svårt att hinna hämta sig mellan numren. Som särskilda gäster medverkade på tisdagskvällen legendaren James Burton (gitarrist åt bland annat Rickie Nelson och Elvis Presley) samt Svenne Hedlund. Det blev en liten nostalgistund som fick det att glöda hos en majoritet av den medelålders publiken med låtar som "Hello Mary Lou".
Mer än fyra timmar tempo-non-stop är mycket av det goda. Rhapsody In rock har gjort det igen och det inför en dyngsur publik. På vägen ut från tennisstadion syntes bara glada miner över alla indränkta plast- och galonställ.
Det om något är bra jobbat, Wells!
Nina Bjällstrand
nina.bjallstrand@hd.se
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus