Hon har en superhjälte på axeln
Hon fick alltid höra att hon var fööör mycket och skulle lugna ner sig. Särskilt om hon ville ha en kille. Och det ville hon ju. Men det fick hon och en massa annat också. Och det just för att hon inte lagt det minsta band på sig. Möt Lina Eriksson, idésprutande Helsingborgare sedan snart två år.
Bildmaterial
Foto: SVEN-ERIK SVENSSON
Om Lina Eriksson:
Kalle Sjödahl, pojkvän och sambo sedan fem år:
- Lina är en drivande och orädd kreativ människa, som står på sig när andra blir rädda för hennes framåtanda. Samtidigt som hon är självständig, så är hon en person som jag aldrig har tråkigt med.
Louise Leghammar, filmpedagog och projektansvarig i Film Helsingborg:
- Det är svårt att beskriva Lina i några få rader. Hon har en sällan skådad energi och ett engagemang som jag aldrig mött hos någon annan. Det är svårt att inte ryckas med. Båda kommer att ta henne långt. Jag är glad att en sån kraft flyttat till Helsingborg och att jag fått henne som arbetskamrat och vän.
Lina Eriksson
Ålder: 27 år
Bor: Lägenhet på Söder i Helsingborg
Yrke: Illustratör och producent (idéspruta och peppare)
Gjort: Fotografpraktik, grafisk praktik på Berling Media (gjorde då deras logo), startat Damklubben på RumEtt Dunkers kulturhus i Helsingborg, skapat "supertjejen Wilja" (serier, utställningar och performance på bl a Hultsfredsfestivalen 2007), startade egna företaget Lina Form, ansvarat för Barnevalen på Lundafestivalen 2006, ansvarat för ungdomstältet på Helsingborgsfestivalen, jobbat med videofestivalen Pixel, castat till "Tv-stjärnorna" (på SVT 28 januari), illustrerat en bok om scenkonst som kommer ut 8 mars 2008.
Nöje.
Vi har stämt träff med Lina Eriksson hemma hos henne på Söder i Helsingborg. Här delar hon lya och liv med pojkvännen och trivs utmärkt.
-Fast jag märkte med en gång hur segregerat Helsingborg är.
Lina Eriksson har hela tiden tentaklerna ute och snappar upp vad som händer och sker i omgivningen. Men till skillnad mot de flesta andra stoppar det inte där. Hon agerar. Så i januari börjar hon jobba halvtid med Multiteket på Drottninghög.
-Det är en plats för unga ute i bostadsområdet. Det blir en utmaning att locka fram de ungas kreativitet och skaparglädje där. Jag vet att den finns.
Lina Eriksson pratar engagerat. Hon sitter i soffan i vardagsrummet framför sin egen lilla arbetshörna. Hon sitter still, men det känns som om hon hoppar och spritter av allt som rör sig inom henne.
-Jag har alltid varit framåt och gjort det jag velat. Som barn kände jag mig ganska ensam och hade inte så många kompisar att identifiera mig med. Hade jag varit kille hade det nog varit annorlunda. Fast jag fick alltid uppmuntran av mina föräldrar och nu har jag bara glädje och nytta av att ”ta plats”. Grubblar gör jag däremot fortfarande en hel del.
Kaxigheten har i alla fall gjort att Lina, nyss fyllda 27 år, kan försörja sig på det hon tycker är allra roligast. Ibland blir det magplask, men vad gör det?
-Jag var med på casting till nya dokusåpan ”Tv-stjärnan” i SVT. Där hamnade jag bland en skara som hållit på med tv och media i åratal. Jag kände mig som Bambi på hal is, säger hon och skrattar lite generat.
Hon har prövat på en hel del i sitt liv förutom att försöka bli tv-stjärna.
-Som barn tänkte jag bli fotograf. Pappa har alltid varit fotointresserad och jag lånade hans kamera. Jag tog med den på olika musikevenemang. Den blev en kompis att hålla sig till, för i högstadiet gick jag ofta ensam på spelningar. Som 24-åring gjorde jag praktik på tidningen Arbetaren i Stockholm och blev uppmuntrad att fortsätta. Det är kul att vara med där det händer, känna pulsen och adrenalinet.
Det var en utbildning till lärare i svenska och mediakommunikation som hon började på i Karlstad. Fast det blev jobb på studentkåren och med stadens tjejjour istället. Därefter hoppade hon på en mer praktisk utbildning till flexografiingenjör.
-Det är en tryckmetod som används för att trycka plastpåsar, mjölkpaket och sånt. Det bästa med den utbildningen var att det var så mycket praktik. Jag kom till Arbetaren, till Uppsala Nya Tidning och till Verbum förlag, som just då skulle ombildas till Berling Media. Som praktikant gjorde jag deras nya logo. Det kostade dem 5000 kronor. Billigt jämfört med om de gått till en reklambyrå.
Karlstad var också staden där hon träffade Helsingborgaren Kalle, som gjorde att hon hamnade i Helsingborg.
-När jag kom hit var jag arbetslös. Jag hängde på biblioteket och Café Annorledes och längtade efter ”daglig verksamhet” som de handikappade har. Så hittade jag RumEtt på Dunkers.
Här blev hon sedd och uppmuntrad av Helen G:son Wallin och i RumEtt startade hon Damklubben för tjejer som ville skapa kreativt. Det sista året har hon varit projektanställd i kulturhuset. Här gick hon också en workshop för serietecknare. Eftersom Arbetsförmedlingen inte kunde hjälpa henne med något inkomstbringande jobb startade hon helt enkelt eget, Lina Form. Och ”Supertjejen Wilja” utvecklades.
-Wilja föddes redan 2005 när en kompis skulle göra ett examensjobb på Linköpings universitet. Sedan publicerades hon bland annat i gratisserietidningen Katusch och på diverse utställningar. Men nu är hon både tecknad figur och performance. Jag har bland annat framträtt med henne på Hultsfredsfestivalen.
Den här blandningen mellan att teckna, ”prata inför människor” och peppa andra att ta vara på sina inneboende möjligheter är precis vad Lina Eriksson vill fortsätta göra.
-Alla behöver en superhjälte som Wilja på axeln. Jag vill få människor att fatta att de är bra. Det finns så många i till exempel Damklubben som är mycket bättre illustratörer än jag.
-Fast så länge de inte förstår det får jag förstås mer jobb! säger hon och skrattar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus