Symbolisk röra i Skäret
Skärets konsthall fylls med ett virrvarr av grå avloppsrör. Upp och ner, ut och in, hit och dit går de. "Det stora arrangemanget" heter alltihop.
Bildmaterial
Magnus Thierfelder jobbar med "The Great Arrangement" så att det blir klart till vernissagen på lördag.
Magnus Thierfelder jobbar hårt med "The Great Arrangement" så att det blir klart till vernissagen på lördag.
En rörmokare i aktion.
Magnus Thierfelder jobbar hårt med "The Great Arrangement" så att det blir klart till vernissagen på lördag.
Magnus Thierfelder från Glumslöv.
Nöje. En rörmokare har flyttat in i Skärets konsthall. Magnus Thierfelder funderar, mäter, sågar, och fogar ihop. Men varifrån kommer rören? Och vart går de? Det ser ut som ett virrvarr, som den där skärmsläckaren med en massa omöjliga rör som snirklar kring varandra.
Rören är bara symboler, får vi veta. De skulle lika gärna kunna vara sladdar, vilket de också varit i ett annat konstverk av den 32-årige konstnären bördig från Glumslöv.
— Jag vill skapa en bild av system, infrastrukturer, såna som finns överallt runt omkring oss. System som är extremt känsliga. Om något brister så faller allt. Som tunnelbanan i London vid en terrorattack. Eller världens datasystem som många var livrädda för skulle paja vid millennieskiftet.
Fast här handlar det om mindre dramatik. Som att det kan bli en läcka i ett avloppssystem. Då tränger skitvattnet ut där det absolut inte bör vara. Som på den lilla terrassen precis utanför konsthallen.
— Jag gillar att förvirra, att få folk att undra om det är arrangerat eller ej, säger Magnus Thierfelder.
Humor är en viktig ingrediens i hans verk, som han ställt ut på betydligt större konstscener än den pyttelilla här i Skärets hamn. Sedan han gick ut Konsthögskolan i Malmö 2001 har han ställt ut inte bara hemma i Skåne utan på Moderna museet i Stockholm, på kända gallerier i Köpenhamn, London, Glasgow och snart på två konstmässor i Basel, Schweiz.
Han berättar uppenbart förtjust om vip-kortet han just fått inför en av Baselmässorna.
— Jag får tillgång till viploungen, det ingår gratis taxiresor och mässorna sponsras av ett glass- och ett champagneföretag. Jag ser mig själv sitta i viprummet och äta glass med ett glas champagne i handen.
En annorlunda tillvaro än som den som visserligen hajpad men knappast rik konstnär vid Möllevångstorget i Malmö. För gör man konst av sladdar och avloppsrör är det inte direkt lätt att sälja.
— Fast jag har sålt några. Ett museum i Finland köpte den installation av rör jag gjorde på deras fasad. Och gallerierna som representerar mig på mässor ute i världen kommer i kontakt med en krets, som är benägna att köpa annat än sånt som går att hänga över soffan.
Livet som konstnär skiljer sig en hel del från det han drömde om när han sökte sig till bildgymnasiet i Nässjö en gång.
— Men jag har samma nyfikenhet på konsten kvar, säger han.
Och den vill han gärna väcka hos alla som ser hans ofta platsspecifika konstverk.
— Jag vill göra något annorlunda än det man är van att se på gallerier. Jag gillar att ge aha-upplevelser. Men precis för att förstå kräver det en viss kunskap. Men det gör fotboll också.
Det är inget problem på en liten konsthall som Skärets. Här krävs bara nyfikenhet, för här finns alltid någon till hands som berättar och svarar på frågor, säger konsthallens ägare Gunhild Stensmyr.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus