Landskronaälskaren - Emil Göransson är Emilush

Ett liknande resonemang finns i Landskronarapparen Emilush låttextter.

I nya nätalbumet "Changing the game"s titelspår slår första rapversen att det tar för lång tid att ta av varandra underkläderna – det är smidigare att bara dra trosorna åt sidan. Samtidigt handlar låten absolut om intimitet som inte kan beskrivas som annat än romantisk, att Emliush aldrig är med någon tjej utan att se till att det blir bättre än snabbsex: "enda gången det blir ytligt är när jag knullar i vatten".

Eller som en textrad i äldre låten "Från Landskrona till Hässelby del 2": "det kommer från hjärtat, jag ger dig mer än klamydia"

I "Kom upp", också från nya skivan, är baktakt inte bara en beskrivning av vilken takt musiken går i, utan också en vägvisning för bra sätt att ligga med varandra bakifrån på. På samma gång en ganska hård åtråsskildring som en liten sång om diamantglittrande ögon.

Emil Göransson, som Emilush egentligen heter, är 21 år och har bott i Landskrona hela sitt liv. Jag träffar honom och kompisen Abuhassan Weberg mitt på rådhustorget. Emil har svarta mjukisbyxor, fräknar, mörka smala, dreadlocks, är solbränd, kort och pratar extremt segt. Vi går till krogen Akropolis och köper öl och energidrycker och sätter oss på uteserveringen. Jag ber dem lista årets bästa låtar hittills och det tar tio minuter för dem att komma på varje låttitel. Men de säger att de alltid streamar radiokanaler som Hot 108 eller svenska Din Gata från sina datorer hemma. Att de aldrig stänger av.

– Vi sover med musik, säger Emil.

Däremot tål han inte rock. Abuhassan berättar om en fest de var på nyligen där en kille satte på rockmusik.

— Emil blev galen och bara "den killen kommer få smäll innan kvällen är slut". "Varför det?" "För han spelar dålig musik!"

De pekar ut Baggens och Tages som andra ställen de brukar hamna på kring samma torg. En bra kväll känner de i alla fall 80 procent av de krogarnas klientel.

På nya låtar har de av dina texter som handlar om sex och så blivit väldigt gulliga. Ordet "mysigt" återkommer ofta. Är det medvetet?

— Ja, jag har väl växt upp? Sen om man ska bli spelad på radio så finns det vissa saker man inte kan säga.

Är du själv som Emilush nu?

— Jag har tänkt att jag ska försöka köra mer själv. Jag har precis spelat in en låt med Blackout Ja där jag sjunger, och jag håller på att sätta ihop en hel sån skiva. Med bara reggae. Jag skulle gärna på spelningar på reggaeställen. Jag är så trött på hiphop just nu. Det känns som det är samma hela tiden. Samma bråk.

Vilken var den första hiphop du lyssnade på?

— De med byxorna bakochfram, vad hette de? Kris Kross. Sen Latin Kings. Och när den första stora svenska hiphopvågen kom följde jag allt, verkligen allt. Satt hemma och tryckte på rec så fort det spelades nåt bra.

Emil gjorde tidigare de flesta av sina låtar tillsammans med Cautstic, en annan rappare han känt sedan han var liten. Andra återkommande samarbetskompisar Monte G, en rapduo som står Emil nära. Emilush har inte gett ut några fysiska skivor, men samlar ihop de låtar han gör i nätalbum med skivomslag i jpeg.

— Vi lägger texten på andra låtars instrumentaler eller på beats som vi fått av andra, jag har aldrig betalat för ett beat. Sen mixar jag ihop det själv hemma. Vi försöker få med så många gäster vi kan. Monte G har åkt ner till Montenegro nu på sommaren för att spela in en låt med ett med Djogani, ett av Balkans största hiphopnamn. När de kommer tillbaka ska jag spela in min del och sen mixa klart den.

Emilush musik har alltid blandat svenska, spanska, engelska och andra språk i sin musik och han är väldigt inne på att samarbeta mer med musiker i andra länder. Just nu säger han att han mailar mycket med "folk från Tyskland, och från Afrika".

Vilket land i Afrika?

— Vadå, inte vet jag. Från Afrika.

Du sjunger fortfarande väldigt mycket om Landskrona.

— Mm. Vi var på Hultsfred precis. 4 dar. Det var för mycket alltså. När vi åkte hem och man såg skylten med Landskrona kände jag typ "puh!".

Går ni aldrig ut i Helsingborg eller Malmö?

— Nä. Jag trivs här. Jag känner mig hemma.

För varje person som passerar oss stannar minst en tiondel och hälsar. Oavsett om de är förbicyklande alkoholister eller hundpromenerande medelålders män.

— Så här är det alltid när man är med Emil, förklarar Abuhassan för mig. Vi kan gå på gatan och så kommer nåt barn och bara [härmar en skånsk barnröst] "Emilush! Hela Landskrona hatar polisen!" När vi var på Hultsfred och stod och kolla på Ken var Emil helt plötsligt omringad av barn som han stod och signerade kepsar till.

Emil, gillar du det?

— Det är kul.

Abuhassan säger emot:

— Du tycker det är jobbigt ibland. Du har sagt det.

Emil rycker på axlarna.

— Den låten är ändå det bästa som hänt mig. Jag hade aldrig fått så mycket uppmärksamhet annars.

Hur känner du inför dina äldre inspelningar nu?

— Inget. Nästan så jag skäms. Eller jag är... mindre stolt. Både över texterna, framförandet och mixningen. Men samtidigt kan man inte säga så för så kände jag då. Det var ärligt då.

Emil gick barn & fritid på gymnasiet men skolan skrev ut honom sex veckor innan studenten för att han hade för mycket frånvaro. Sedan dess har han inte haft något jobb, och ingen agent för sin musik heller.

— Jag tror inget skivbolag satsar på vanlig hiphop nu. Om de ska vilja ha en måste man vara som Adam Tensta och sån skit. Att man gör något nytt. De vill inte ha någon som gör mer vanlig hiphop. Jag borde skaffa en person som fixar spelningar åt mig. Men jag känner inga sånna.

— Vi tänkte trycka upp ett omslag en gång så vi kunde dela ut skivor. Men det var för dyrt.

Vad skulle du vilja ha för jobb annars?

— Ett där man inte behöver tänka. Jag vill gå till ett ställe varje dag och trycka på en knapp. Göra samma rörelse hela tiden.

Vi går vidare från Akropolis tillsammans med Emils damcykel som stått låst på torget. Han visar en parkbänk där han satt när han blev I september kommer en dokumentär på SVT där Emil är intervjuad om Landskrona. men berättar att han inte hade så mycket att säga. mer än en ganska skämtsam inställning. I äldre "Få henne att bli galen" med Don Diego rappar Emilush och hans gäng att tjejerna flockas men att de "väljer ut dem vi vill ha, som en Sverigedemokrat".

Märker ni aldrig av Landskronas politiska klimat?

— Nej.

— Det är aldrig problem här alltså, fyller Abuhassan i. Det kan ju bli tjafs mellan svenskar och invandrare ändå men de bråken beror aldrig på rasism.

Vid en Ica Nära-butik parkerar Emil cykeln. Han bor precis ovanför. I ett videoklipp på Emilush:s hemsida finns en fest filmad där han och hans vänner skrivit "Emilush & Caustics livs" på ett lakan som de sedan balanserar ut och hänger över Ica-skylten. Efteråt säger de in i kameran att de startat affärsverksamhet; ett livs.

Vi svänger vidare runt et hörn och Emil visar mig en lummig liten park ett par kvarter längre ner.

— Det är så fint här.

Sen förklarar han hur jag ska hitta tillbaka till tågstationen utan att gå vilse. Emil och Abuhassan fortsätter tillbaka in i Emils lägenhet och stänger dörren.

Johanna Karlsson 7cares@gmail.com