Bandbokare förändrar festivalen

På bara något år har Helsingborgsfestivalen förvandlats från en småputtrig stadsfestival till att vara ett komplement i sommarens konsertutbud.

HELSINGBORGSFESTIVALEN. Medan akterna har blivit större har också musikutbudet breddats. Mycket är Bertil Alms, ansvarig för artistbokningarna, förtjänst. Under hela året är det här hans mest intensiva arbetsperiod. På lördag kväll, när allting är över, känner han bara en stor tomhet.

När mobilen vibrerar för tredje gången kastar Bertil Alm ett snabbt öga på displayen. Sambon. Han trycker bort samtalet. Med Helsingborgsfestivalen bara några dagar bort får alla telefonsamtal som inte är jobbrelaterade vänta.

Vi befinner oss på evenemangsenhetens kontor fyra trappor upp med utsikt mot Sundet och Helsingör. Mörka träbjälkar, ljusa golv och vitmålade väggar. I februari 2007 flyttade personalen de hundra meterna från Rådhuset till lokalerna på Kungsgatan.

Det här är den mest arbetsintensiva perioden under hela året. Sedan Bertil Alm började sin anställning här för ett och ett halvt år sedan har han haft ansvar för festivalens artistbokningar och produktionen på scenerna. På bordet i mötesrummet har han brett ut en skiss över festivalområdet, matbeställningar, rumsbokningar och det viktigaste av allt – festivalaffischen. Han pekar på den och förklarar hur han ser på festivalen 2008:

– Vi har fokuserat på innehåll. I stället för att vara så informativa som möjligt har vi försökt visa upp vad vi har: ett enormt utbud av väldigt bra artister.

Amanda Jenssen, Mange Schmidt och Bob Hund har valts ut som dragplåster. Svartvita artistbilder. Rödmarkerad text – musik, glädje, kärlek, sinnesstämningen av festival. Arrangörerna jobbar hela tiden mot bilden av stökig stadsfestival.

När det kommer till de större akterna och bredden på bokningarna är mycket hans förtjänst.

– Det finns ingen annan stad i Sverige som har ett så bra konsertutbud i sommar som Helsingborg. Tillsammans med de artister som vi bokar till Sofiero är kombinationen klockren, säger The Tivolis ägare Hasse Jönsson.

Det har inte varit lätt att ändra festivalens inriktning. När Leif Cronlunds storband ströks ur programmet hörde flera besvikna festivalbesökare av sig. I år har Bertil Alm valt att ta in String of Pearls big band i stället. Förhoppningsvis är det en bokning som uppskattas av publiken.

Det är hela tiden en balansgång mellan att behålla populära inslag och att förnya. Mycket beror på hur festivalen vill profilera sig. Ska arrangörerna satsa på utländska, mindre välkända, akter eller lokala artister som drar en större publik.

– Kaizers orchestra och Nephew är sjukt stora. Samtidigt vill folk ha Brandsta city släckers. Det kvittar hur man gör, alla blir ändå inte nöjda .

Nio personer jobbar mer eller mindre heltid med festivalen. De sista tre veckorna har evenemangsenheten fått förstärkning av tre praktikanter från eventkoordinatorutbildningen i Båstad, samma utbildning som Bertil Alm gick när han gjorde sin praktik på enheten 2006. Det är dem han nu instruerar samtidigt som han sätter ihop riders för de band som har speciella önskemål. Den långa listan på saker som måste göras bara växer. Bertil Alm svarar på de samtal som är för viktiga för att klickas bort, ger anvisningar till funktionärerna som ska ut till Mörarp och hämta oljefat till Kaizers orchestra och svarar på kollegernas frågor genom den halvöppna dörren.

– Var spelar Mary Jane?

– Lagunen på fredag.

Det faktum att han kan rabbla information om cirka 150 band, när de anländer, var de ska bo, vilken dag de spelar, väcker en viss munterhet hos kollegerna. Bertil Alms minutiösa kontroll är ovärderlig när snabba ändringar blir nödvändiga, som till exempel beslutet att flytta Stora scenen från Sundstorget till Ångfärjan. För organisationen ska det inte spela någon roll, trots att området mellan Ångfärjestationen och Dunkers Kulturhus kan ta ytterligare två tusen i publiken jämfört med Sundstorget. Nu handlar det i stället om att se till så att det finns baguetter till 50 personer när Rix FM-teamet anländer på fredag, att logerna backstage är ordentligt utrustade och att alla vet vad de ska göra om strömmen går på någon av scenerna. Bertil Alm rabblar från listan:

– Frukt köper ni på Özens allfrukt på onsdag, öl och vin måste beställas från Systembolaget, vi ska ha fått helkroppsspeglar från Ikea men eftersom de bygger om vet jag inte vad som har kommit.

I fredags hände det som inte får hända. Vincents bokningsbolag hade dubbelbokat och valde att ställa in fredagens spelning. Ur förhandlingssynpunkt kunde läget inte ha varit sämre. Petter var dubbelt så dyr. Bröderna Rongedahl kostade lika mycket som fyra Vincent. Till slut fick Bertil Alm tag på Torssons manager under dennes semester i USA.

När programmet sätts ihop måste det vägas mot andra festivalers program. Bokningsbolagen pushar gärna extra för några få artister och det finns en risk att programmen blir identiska. Exklusiva bud, när festivalen får ensamrätt på en artist är inte så vanliga som man skulle kunna tro efter förra sommarens debatt när Malmöfestivalens ledning krävde att artisterna inte spelade i närheten av Malmö flera månader i förväg.

– För att få spelningen med Amanda Jenssen la vi delvis ett exklusivt bud som innebär att vi får en av sommarens två spelningar i Skåne till Helsingborg. Den andra spelningen, på Sommarrocken i Svedala, påverkar inte oss, säger Bertil Alm.

För artister, som till exempel Jill Johnson som spelade på Landskronakarnevalen två veckor före Helsingborgsfestivalen, gäller inte samma krav på exklusivitet. Det är en väldigt liten del av publiken som har möjlighet att se båda konserterna och därför väljer bort Helsingborg menar Bertil Alm.

Han för hela tiden en dialog med kommunen och stämmer av vilka artister han bokar. Av den totala summan, åtta miljoner kronor, som evenemangsenheten lägger på festivalen bidrar kommunen med 3,5 miljoner. 1,8 miljoner går till artistbokningarna. Den resterande festivalbudgeten kommer från sponsorer. Drygt hälften är alltså skattebetalarnas pengar, pengar som enligt kulturnämndens riktlinjer ska gå till att boka mindre akter som inte bokas av de kommersiella klubbarna

– Jag tycker inte att det är fel att finansiera stora artister med skattemedel. När man tittar på värdet av Helsingborgsfestivalen är det betydligt mer än åtta miljoner. Jag tror att kommunen får tillbaka mycket mer än de investerar, det går i alla fall jämnt upp. Festivalen är något konkret där helsingborgarna kan se att de får något för sina skattepengar, säger Bertil Alm.

– Målet med musikutbudet är att det ska finnas något för alla smakriktningar. Då ingår både stora och mindre bokningar, säger kommunalrådet Maria Winberg Nordström (fp).

I samband med gratisfestivaler har det diskuterats om det finns en risk att man vänjer publiken vid att se stora artister utan att betala. De som i så fall skulle drabbas är The Tivoli. Frågan om att ta betalt för festivalen har varit uppe till diskussion, men är i nuläget inget alternativ, säger Bertil Alm.

I fjol bokade The Tivoli ett antal artister till festivalen. I år har de valt att lägga allt krut på Sofiero.

– Vi har hela tiden en dialog med Bertil och festivalledningen för att undvika att boka samma artister, säger Hasse Jönsson.

–‑Jag ser det inte som att vi är konkurrenter. Festivalen är jättebra för oss. När musiken sprids går folk mer på konserter vilket gynnar både oss och Helsingborgsfestivalen.

Flytten av huvudscenen till Ångfärjan skulle innebära att Torsson gick på Stora scenen nästan samtidigt som Vapnet spelade på The Tivoli. I samarbete med nattklubben löstes det så att spelningen blir festivalens efterfest.

Det har hunnit bli sen eftermiddag och kontoret på Kungsgatan börjar tömmas på folk. Bertil Alm sitter kvar. Det är nu när alla andra går hem som han kan gå igenom det sista i lugn och ro.

Bredvid honom på bordet vibrerar mobilen ilsket.

Han trycker bort samtalet.

042-489 92 49När mobilen vibrerar för tredje gången kastar Bertil Alm ett snabbt öga på displayen. Sambon. Han trycker bort samtalet. Med Helsingborgsfestivalen bara några dagar bort får alla telefonsamtal som inte är jobbrelaterade vänta.

Vi befinner oss på evenemangsenhetens kontor fyra trappor upp med utsikt mot Sundet och Helsingör. Mörka träbjälkar, ljusa golv och vitmålade väggar. I februari 2007 flyttade personalen de hundra meterna från Rådhuset till lokalerna på Kungsgatan.

Det här är den mest arbetsintensiva perioden under hela året. Sedan Bertil Alm började sin anställning här för ett och ett halvt år sedan har han haft ansvar för festivalens artistbokningar och produktionen på scenerna. På bordet i mötesrummet har han brett ut en skiss över festivalområdet, matbeställningar, rumsbokningar och det viktigaste av allt – festivalaffischen. Han pekar på den och förklarar hur han ser på festivalen 2008:

– Vi har fokuserat på innehåll. I stället för att vara så informativa som möjligt har vi försökt visa upp vad vi har: ett enormt utbud av väldigt bra artister.

Amanda Jenssen, Mange Schmidt och Bob Hund har valts ut som dragplåster. Svartvita artistbilder. Rödmarkerad text – musik, glädje, kärlek, sinnesstämningen av festival. Arrangörerna jobbar hela tiden mot bilden av stökig stadsfestival.

När det kommer till de större akterna och bredden på bokningarna är mycket hans förtjänst.

– Det finns ingen annan stad i Sverige som har ett så bra konsertutbud i sommar som Helsingborg. Tillsammans med de artister som vi bokar till Sofiero är kombinationen klockren, säger The Tivolis ägare Hasse Jönsson.

Det har inte varit lätt att ändra festivalens inriktning. När Leif Cronlunds storband ströks ur programmet hörde flera besvikna festivalbesökare av sig. I år har Bertil Alm valt att ta in String of Pearls big band i stället. Förhoppningsvis är det en bokning som uppskattas av publiken.

Det är hela tiden en balansgång mellan att behålla populära inslag och att förnya. Mycket beror på hur festivalen vill profilera sig. Ska arrangörerna satsa på utländska, mindre välkända, akter eller lokala artister som drar en större publik.

– Kaizers orchestra och Nephew är sjukt stora. Samtidigt vill folk ha Brandsta city släckers. Det kvittar hur man gör, alla blir ändå inte nöjda .

Nio personer jobbar mer eller mindre heltid med festivalen. De sista tre veckorna har evenemangsenheten fått förstärkning av tre praktikanter från eventkoordinatorutbildningen i Båstad, samma utbildning som Bertil Alm gick när han gjorde sin praktik på enheten 2006. Det är dem han nu instruerar samtidigt som han sätter ihop riders för de band som har speciella önskemål. Den långa listan på saker som måste göras bara växer. Bertil Alm svarar på de samtal som är för viktiga för att klickas bort, ger anvisningar till funktionärerna som ska ut till Mörarp och hämta oljefat till Kaizers orchestra och svarar på kollegernas frågor genom den halvöppna dörren.

– Var spelar Mary Jane?

– Lagunen på fredag.

Det faktum att han kan rabbla information om cirka 150 band, när de anländer, var de ska bo, vilken dag de spelar, väcker en viss munterhet hos kollegerna. Bertil Alms minutiösa kontroll är ovärderlig när snabba ändringar blir nödvändiga, som till exempel beslutet att flytta Stora scenen från Sundstorget till Ångfärjan. För organisationen ska det inte spela någon roll, trots att området mellan Ångfärjestationen och Dunkers Kulturhus kan ta ytterligare två tusen i publiken jämfört med Sundstorget. Nu handlar det i stället om att se till så att det finns baguetter till 50 personer när Rix FM-teamet anländer på fredag, att logerna backstage är ordentligt utrustade och att alla vet vad de ska göra om strömmen går på någon av scenerna. Bertil Alm rabblar från listan:

– Frukt köper ni på Özens allfrukt på onsdag, öl och vin måste beställas från Systembolaget, vi ska ha fått helkroppsspeglar från Ikea men eftersom de bygger om vet jag inte vad som har kommit.

I fredags hände det som inte får hända. Vincents bokningsbolag hade dubbelbokat och valde att ställa in fredagens spelning. Ur förhandlingssynpunkt kunde läget inte ha varit sämre. Petter var dubbelt så dyr. Bröderna Rongedahl kostade lika mycket som fyra Vincent. Till slut fick Bertil Alm tag på Torssons manager under dennes semester i USA.

När programmet sätts ihop måste det vägas mot andra festivalers program. Bokningsbolagen pushar gärna extra för några få artister och det finns en risk att programmen blir identiska. Exklusiva bud, när festivalen får ensamrätt på en artist är inte så vanliga som man skulle kunna tro efter förra sommarens debatt när Malmöfestivalens ledning krävde att artisterna inte spelade i närheten av Malmö flera månader i förväg.

– För att få spelningen med Amanda Jenssen la vi delvis ett exklusivt bud som innebär att vi får en av sommarens två spelningar i Skåne till Helsingborg. Den andra spelningen, på Sommarrocken i Svedala, påverkar inte oss, säger Bertil Alm.

För artister, som till exempel Jill Johnson som spelade på Landskronakarnevalen två veckor före Helsingborgsfestivalen, gäller inte samma krav på exklusivitet. Det är en väldigt liten del av publiken som har möjlighet att se båda konserterna och därför väljer bort Helsingborg menar Bertil Alm.

Han för hela tiden en dialog med kommunen och stämmer av vilka artister han bokar. Av den totala summan, åtta miljoner kronor, som evenemangsenheten lägger på festivalen bidrar kommunen med 3,5 miljoner. 1,8 miljoner går till artistbokningarna. Den resterande festivalbudgeten kommer från sponsorer. Drygt hälften är alltså skattebetalarnas pengar, pengar som enligt kulturnämndens riktlinjer ska gå till att boka mindre akter som inte bokas av de kommersiella klubbarna

– Jag tycker inte att det är fel att finansiera stora artister med skattemedel. När man tittar på värdet av Helsingborgsfestivalen är det betydligt mer än åtta miljoner. Jag tror att kommunen får tillbaka mycket mer än de investerar, det går i alla fall jämnt upp. Festivalen är något konkret där helsingborgarna kan se att de får något för sina skattepengar, säger Bertil Alm.

– Målet med musikutbudet är att det ska finnas något för alla smakriktningar. Då ingår både stora och mindre bokningar, säger kommunalrådet Maria Winberg Nordström (fp).

I samband med gratisfestivaler har det diskuterats om det finns en risk att man vänjer publiken vid att se stora artister utan att betala. De som i så fall skulle drabbas är The Tivoli. Frågan om att ta betalt för festivalen har varit uppe till diskussion, men är i nuläget inget alternativ, säger Bertil Alm.

I fjol bokade The Tivoli ett antal artister till festivalen. I år har de valt att lägga allt krut på Sofiero.

– Vi har hela tiden en dialog med Bertil och festivalledningen för att undvika att boka samma artister, säger Hasse Jönsson.

–‑Jag ser det inte som att vi är konkurrenter. Festivalen är jättebra för oss. När musiken sprids går folk mer på konserter vilket gynnar både oss och Helsingborgsfestivalen.

Flytten av huvudscenen till Ångfärjan skulle innebära att Torsson gick på Stora scenen nästan samtidigt som Vapnet spelade på The Tivoli. I samarbete med nattklubben löstes det så att spelningen blir festivalens efterfest.

Det har hunnit bli sen eftermiddag och kontoret på Kungsgatan börjar tömmas på folk. Bertil Alm sitter kvar. Det är nu när alla andra går hem som han kan gå igenom det sista i lugn och ro.

Bredvid honom på bordet vibrerar mobilen ilsket.

Han trycker bort samtalet.

Katarina Höije katarina.hoije@hd.se042-489 92 49