Åter till genombrottet
I kväll återvänder Håkan Mohede till "Jesus Christ Superstar" som blev hans genombrott för 37 år sedan. Mycket skiljer dagens organiserade teater på Malmö Opera från den kaotiska, spartanska, haschdoftande uppsättningen i Köpenhamn 1971
Bildmaterial
Håkan Mohede var byggnadsingenjören som blev musikalartist.
Håkan Mohede
#Född 1949
#Utbildade sig till byggnadsingenjör, men tog examen 1969, samtidigt som byggboomen var över. "Så jag var tvungen att börja med teater."
#Debuterade 1971 som statist i "Carmen" på Malmö Stadsteater.
#Spelade i den första europeiska uppsättningen av "Jesus Christ Superstar" på Falkoner teatret i Köpenhamn i december 1971.
#Gick på Teddy Rodhins musikalskola 1973-74
#Spelade på Fredriksdalsteatern i Helsingborg 1974-75 och 1992-98.
#Anställd på Malmö Stadsteater 1974-93. Därefter frilans. Tillbaka på Malmö Opera 2003 som förstatenor i kören.
#Sjunger Hannas i Malmö Operas uppsättning av "Jesus Christ Superstar".
"Jesus Christ Superstar" 1971
#Producent Lars Schmidt
#Regi Roger Sullivan
#Scenografi: Rhonda Coullet
#Jesus: Bruno Wintzell
#Judas: Alan Mortensen
#Fler medverkande: Agnetha Fältskog, Örjan Ramberg, Dan Tillberg, Eddie Skoller, Knud Sebastian Christensen m. fl.
Nöje. Det verkar ha varit så lätt. 1971 spelade Håkan Mohede i soulbandet Public Relations i hemstaden Lund när han hörde att Malmö Stadsteater sökte statister till "Carmen". Han fick jobbet och plötsligt var den arbetslöse byggnadsingenjören skådespelare. Efter två månader tyckte han att han kunde jobbet, så när han tipsades om en audition till en ny musikal i Köpenhamn åkte han över och sjöng "Pilatus dröm". Producenten Lars Schmidt, legendarisk teaterman och en gång gift med Ingrid Bergman, gav honom rollen som Simon. "Det gick bra det där", härmar Håkan Mohede Schmidts karaktäristiska röst från sin plats i soffan i Malmö Operas repetitionslokaler. "Du kan komma tillbaka om två veckor. Och titta på texten så du vet vad du sjunger om."
— Det fanns inte så många killar som spelade musikal då. Man blev nästan tvingad att vara med. Kunde man några danssteg eller bara röra lite på kroppen och sjunga lite grann fick man jobb, säger han.
Kanske var det ett av de där livsavgörande ögonblicken. "Jesus Christ Superstar" blev Håkan Mohedes genombrott. Men få tycks ha gjort ett så starkt intryck på honom.
Åren innan hade han sett studentkravallerna i Lund, en månad före Majrevolten i Paris 1968. "Man kände det som om ungdomens tid hade kommit", säger han och minns hur någon hoppade från andra våningen på polishuset i Lund och rymde undan ett omhändertagande och påföljande straff. Webber/Rices rockopera passade väl in i de antiauktoritära stämningarna som rådde. Atmosfären under repetitionstiden i Köpenhamn inför premiären på annandag jul 1971 var laddad.
— Ämnet var nytt, väldigt chockerande. En Jesus som umgicks med prostituerade, sex och våld. Man kände att materialet brände.
Håkan Mohede var 22 år, Bruno Wintzell 26, Dan Tillberg bara 18. Få i ensemblen var speciellt mycket äldre. Alla var i början av sin karriär, framtiden var ett löfte.
— Varje dag var en fest på något sätt, man bara… hängde med och njöt av vad som hände. Där fanns de som rökte hasch, jag brydde mig inte så mycket om det, säger Håkan Mohede.
De repeterade i en filmstudio i Valby, minns han. Scenografen Sören Breum och koreografen Rhonda Coullet var bra men regissören Roger Sullivan hade sett sina bästa off Broadway-dagar.
— De var alltid jäkligt mycket folk överallt. Det var lite kaotiskt. Den enda mat som fanns var såna där jävla smörrebröd. Det var inte så organiserat.
Premiären blev en succé. "Jesus Christ Superstar" gick sedan vidare till Sverige 1972, där flera av de svenska artisterna medverkade, inklusive Håkan Mohede. Trots framgången menar han nu, knappt fyrtio år senare, att uppsättningen egentligen var rätt tafflig.
— I USA och England hade man hållit på med modern musikal i 20-30 år. Vi var inte så drivna. Men det var på något sätt ett gesällprov. Vi introducerade den moderna musikalen i Norden.
En kritiker Håkan Mohede minns var den legendariska resekungen Simon Spies, som hade kontor i Falkoner Teatret. Han såg musikalen från första raden, med en tom stol bredvid sig för sin käpp och en annan för sin attachéväska. Under applåderna lutade sig en av skådespelarna fram och frågade vad han tyckte.
— "Jag tyckte boken var bättre" svarade han, skrattar Håkan Mohede.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar