Religionen - vår nya religion
"Halal-tv" är toppen på ett isberg av ökad religiositet i populärkulturen. "Religionen lyfter frågor om livets mening som inte behandlas av den sekulära staten", säger Susanne Wigorts Yngvesson, teolog och etikforskare.
Stockholm. Islam i "Halal-tv", katolicism i "En förlorad värld", Svenska kyrkan i magasinet "Existera".
Allt fler kända svenskar kommer ut som troende.
Har religionen blivit vår nya religion?
Tiden är förbi då "Helgmålsbön" var det mest existensiella programmet i tv och Siewert Öholm den enda öppna kristna i offentligheten. Nu är det slöjor i tv-rutan och teologiska rum i radio - Gud tycks, precis som de troende alltid hävdat, finnas överallt.
Susanne Wigorts Yngvesson är teolog och etikforskare. Hon tror att det ökande intresset för trosfrågor i själva verket döljer något större:
— Det handlar inte om att vi blir mer knutna till en viss religion utan om de andliga perspektiv som religionen lyfter. Det viktiga är inte om ett program är "muslim-tv" eller inte utan att det lyfter frågor om livets mening som inte behandlas av den sekulära staten.
— Vi söker oss inte till en viss kyrka, vi söker svaret på eviga frågor. Den religiösa kulmen just nu handlar alltså inte om religionerna. Den handlar om oss själva.
Christer Sturmark, ateist, debattör och ordförande för föreningen Humanisterna, tror att religionens intåg i populärkulturen är en spegling av dess betydelse ökat i världspolitiken överhuvudtaget:
— Och det i sin tur beror bland annat på att 1900-talet varit århundradet för kvinnornas frigörelse. Det gillade inte patriarkatet. För att hålla kvinnorna nere gick de tillbaka till de religiösa skrifterna.
— Riskerna med religionens frammarsch är att den hindrar vårt moraliska tänkande att utvecklas. Det kan också få allvarliga konsekvenser om religiösa dogmer gör anspråk på lagstiftning om till exempel äktenskap, stamcellsforskning och aborter.
Anna Lindman Barsk på Sveriges Television har lång erfarenhet av att göra tv om tro och existensiella frågor. Hon har varit programledare för "Existens", frontar nu "Annas eviga" och sitter också i redaktionen för "Halal-tv".
— Jag skulle inte säga att religionen fått ett större utrymme i SVT. Däremot ett intressantare utrymme, säger hon.
— Tidigare var det kristna bekännelseprogram där man intervjuade präster om svåra saker i livet. Nu gör vi journalistiska produktioner där vi bevakar religion som vilket samhällsfenomen som helst.
Om religionen flyttar fram sina positioner i offentligheten lär det också bli fler kontroverser av den typ som gjorde "Halal-tv" omdiskuterat redan före premiären. En av programledarna vägrade av religiösa skäl att skaka hand med en gäst, ekonomen Carl Hamilton. Vad händer hypotetiskt om en troende programledare vägrar att prata med en abortläkare? Eller med en homosexuell?
Anna Lindman Barsk skiljer på rollen som programledare och medverkande - de tre muslimska kvinnorna i "Halal-tv" är inte programledare i strikt SVT-mening.
— Man skulle aldrig göra ett program i Sveriges Television där programledaren bryter mot public service-värderingarna. Varje program måste vara opartiskt, säger hon.
— Vilka värderingar som en programledare kan bära är en diskussion som alltid måste föras. Men det finns tusen fall där den inte har förts eftersom programledaren företrätt den etablerade normen. Jag kan ge fem exempel på programledare som är aktiva pingstvänner. Programledaren för "Himmel och jord" berättade öppet om sin kristna tro. Varför blev det ingen debatt då?
Anna Lindman Barsk menar att debatten om "Halal-tv" skulle tjäna på att lyftas till en större diskussion om journalistik och religion.
— Om programledaren för "Existens" burit slöja - vad hade det inneburit? Kan man vara journalist och ha slöja? Det är en debatt som säkert kommer. Och det är roligt att så många bra debattörer är ute nu, så var det inte för sex år sedan. Det är fantastiskt att en skicklig debattör som Christer Sturmark jagar ut sina bästa meningsmotståndare från Pingstkyrkan och Sveriges muslimska råd. Då blir det för första gången ett politiskt samtal om religion i offentligheten - precis som det ska vara.
Susanne Wigorts Yngvesson tror också att vi kan vänta oss allt fler heta diskussioner med Gud i centrum:
— "Halal-tv", Ecce homo-utställningen, pastor Åke Green - allt handlar om frågan "får man säga vad som helst?" Men med fler konflikter kommer också större engagemang för djupa frågor om till exempel trygghet och identitet.
— Det kommer också att leda till att kartbilden över religiösa grupperingar ritas om. Motsättningen kommer att stå inte mellan till exempel muslimer och kristna utan mellan liberala muslimer och liberala kristna som går samman mot mer värdekonservativa grupper.
Kommentarer
Artikeln har inga kommentarer ännu, bli först med att lämna en egen kommentar