Årets skivor – och julens ljuva musik
Bildmaterial
Albert Schnelzers verk har blivit till årets debut, enligt Henrik Halvarson.
Skivor
ÅRETS KOMPLETTA: Valen: Orkestermusik, vol 1–3. (BIS/Naxos)
Det tre skivorna med Fartein Valens kompletta orkestermusik saknar visserligen sångerna, men Christian Eggen och Stavanger-symfonikerna gör alldeles utmärkt ifrån sig. Den säregna blandningen av klangsensualist och sträng kontrapunktiker gör symfonierna, konserterna och tondikterna till en fascinerande lyssning.
ÅRETS SEVÄRDA: The Copenhagen ring. (Decca)
Att titta på opera via dvd är bara nästbäst, men inspelningen av Det kongelige teaters version av ”Nibelungens ring” är ett äventyr för både öga och öra. Och en fördel gentemot Stockholmsoperans ”Ring” är att man inte är tvungen att passa klockan.
ÅRETS UDDA: Rickard Söderberg & Fredrick Haglund: The perfect man. (Dead frog records)
Attityd är ett viktigt begrepp inom rocken. Rickard Söderbergs öppna ställningstagande som homosexuell romanssångare har med bravur förnyat den kyskaste av klassiska genrer.
Henrik Halvarson.
Med denna kammarmusik-cd presenteras den unga tonsättaren Albert Schnelzer för första gången i helfigur.
Han har visserligen redan spelats en hel del i Helsingborg, men bara enstaka stycken. Francisca Skoogh & co: serverar hans musik på ett mycket aptitretande sätt.
Precis som senapsgriljerad skinka och romerska bågar är ett måste för mig, har julen sin speciella musik. Jag riktigt frossar i ”Stilla natt”, ”Juloratoriet” och ”Den signade dag”. Jag ser varje år med nyfikenhet fram emot vilka nya julskivor som ska ges ut.
Under de senaste åren har den svenska utgivningen varit god med Gunnar Idestams ”Folkjul” som det främsta exemplet. Men i år har skörden varit mycket mager. Malmö symfoniorkesters medverkan på Charlotte Perrellis ”Rimfrostjul” (Naxos) ger inte den plastiga produktionen någon värmande julkänsla. Kören Laudes har en frikyrklig bakgrund men det är för mycket processat Disney-stuk över ”December” (Proprius).
Någon svensk julskiva med klassisk inriktning hittade jag inte i år, utan jag fick söka mig till England med sina carols. En gammal tradition som fortfarande lever.
På ”A christmas caroll” (Hyperion) sjunger Westminster abbeys kör både nya och gamla carols. Folkliga sånger som ”Joys seven” och ”I saw three ships” kompletteras av John Rutters ”Dormi Jesu” och ”The shepherd’s carol” av Bob Chilcott, som en gång var med i King’s singers.
Dirigenten James O’Donnell tolkar dessa sånger med den rätta blandningen av fest och allvar. Jag kan heller inte låta bli att beundra dessa engelska småpojkar som lyckas sjunga de mest hisnande sopranstämmor som vore de barnramsor.
Ett engelskt lån från kontinenten fastnade jag också för ”Christmas concertos and cantatas” med Collegium Musicum 90 (Chandos). Här har favoriten Corellis ”Julkonsert” fått sällskap av två andra julkonserter av Vivaldi och Manfredini. Men det är Alessandro Scarlattis Julkantat med sopranen Susan Gritton och Telemanns kantat ”In dulci jubilo” som utgör skivans stora behållning. Jubel och innerlighet i en perfekt kombination.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus