Detta var Kjellvanders natt
Av det dryga 30-tal studioalbum som soloartisten Neil Young spottat ur sig
brukar "Tonight’s the night” räknas som ett av de fem starkaste. Men
det är knappast något av de lättare att tolka.
Bildmaterial
Christian Kjellvander odlade sin lantligaste stil när han iklädde sig rollen som Neil Young-tolkare på The Tivoli.
Nöje.
Låtarna på denna hippieerans svanesång andas uppgivenhet, förvirring och – i slutändan – någon form av hopp. Tonen är rå och ruffig. Det musikaliska innehållet spretar och slirar våldsamt. Alltifrån countrylunk och stomprock till hudnära ballader och pratsång ramas in av det suggestiva titelspåret som inleder och avslutar skivan.
Med detta sagt är det fascinerande att se hur Christian Kjellvander tar sig an svarta "Tonight’s the night”, som släpptes 1975, året innan han föddes. På The Tivolis Cirkus-scen, uppbackad av covervirtuoserna Bröderna Olja, hanterar han rariteterna med både inlevelse och känsla.
I begynnelsen känns Kjellvanders röst – som ligger fjärran från Youngs ljusa, tunna stämma – märklig i sammanhanget, men tillvänjningsprocessen går fort.
Framme vid spår nummer fyra, ”Borrowed tune”, är det gåshudsvarning. Och i uppsluppna ”Come on baby let’s go downtown”, som Whitten sjunger på plattan, uppträder Olja som ett kraftigt sporrat Crazy Horse.
Det vore fel att påstå att Kjellvander och hans kompband gör Young bättre än Young själv, men rent tekniskt är det nästan så att de överträffar originalet. Och att de väljer att spela ”Powderfinger”, som tematiskt hänger ihop med ”Tonights’s the night”, vittnar om gott omdöme.
Det känns som om detta var natten då The Tivolis ”Världens bästa skiva”-satsning lyfte på allvar.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus