Klockren trio på Sofiero
Mörka klubbar byts mot scengolv i motljus. På onsdagen anlädde en något
ljusskygg trio till Helsingborg. "Vi har alla ett mörkt stråk i vår
musik", säger Anna Ternheim som på kvällen spelade med Thåström och
Freddie Wadling på Sofiero.
Bildmaterial
Sommarens festivalspelningar och möten med andra artister är en viktig energi-injektion, säger Anna Ternheim. I kväll spelar hon, Freddie Wadling och Thåström på Sofiero.
Anna Ternhiem medverkar i titelspåret på Thåströms senaste album "Kärlek är för dom".
Anna Ternhiem medverkar i titelspåret på Thåströms senaste album "Kärlek är för dom".
Freddie Wadling, Anna Ternheim och Thåström spelar i kväll på Sofiero i Helsingborg.
Nöje. Utomhusspelningar kan leda till de mest udda artistkombinationer. Med det i åtanke känns konstellationen Ternheim, Thåström och Wadling som sommarens mest klockrena.
— Det började med att vi båda släppte skiva och sedan hörde Thåström av sig och ville att jag skulle köra på en av hans låtar. På sommaren vill man ofta göra något nytt för publiken och det var så idén till den här miniturnén föddes, säger Anna Ternheim.
Just nu befinner hon sig i Stockholm, men om några timmar ska hon sätta sig i en buss. Ungefär samtidigt som den här tidningen landar på folks hallmattor kommer bussen att rulla in i Helsingborg. Konserten på Sofiero är den sista av tre spelningar, tidigare har trion stått på scen i Stockholm och Göteborg.
— Thåström har jag fått med mig hemifrån eftersom min pappa hade alla Imperiets skivor. Freddie Wadling har jag både lyssnat på och arbetat med de senaste åren, bland annat har jag skrivit en låt till hans senaste skiva. Jag beundrar båda två för att de så kompromisslöst har gått sin egen väg under så många år och att få spela med dem är förstås smått fantastiskt.
Efter att ha turnerat solo under våren njuter Anna Ternheim av att spela ihop med andra.
— Det är viktigt att få musiken att kännas ny, både för mig själv och för publiken. Då vill jag inte göra om samma turné som jag har gjort en gång tidigare. Du kan stå i en replokal och försöka komma på hur låtarna ska framföras, men det är först när du kommer ut som du märker om det fungerar eller inte.
Hon ger ett exempel från en av hennes egna spelningar på en jazzfestival i Bergen i början av sommaren.
— Vi spelade på en mindre klubb med hundra personer i publiken. Jämför det med att spela på Långholmen i Stockholm eller på Sofiero i Helsingborg i fullt dagsljus och med flera tusen i publiken. Det är som natt och dag. Jag som är ett mörkerdjur tycker att det är ganska svårt att spela i dagsljus. Det känns så brutalt, enkelt och naket, fast samtidigt väldigt ärligt.
Men det kan också vara helt magiskt. Som när himlen passar på att släppa ifrån sig ett stilla sommarregn precis när hon slår igång introt till låten "Summerrain". Och sedan slutar lagom till att låten tonar ut.
— Det finns ett vemod i att bra spelningar aldrig går att göra om. Jag har inte hunnit kolla väderutsikterna för Helsingborg, men man kan kanske hoppas på ett strilande sommarregn vid precis rätt tillfälle.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus