Hiphop Unity i Helsingborg
HD:s nöjesreporter Johanna Karlsson upplevde hiphopfestivalen Unity i helgen
Bildmaterial
Johanna Karlsson.
KRÖNIKA. Halvvägs in i "Mahlea", under ett alldeles öronbedövande jubel från det tresiffriga antal tonåringar som samlats i Drottninghög centrum, dör ljudet totalt. Det är inte första gången under spelningen och Medina, som uppträder, är nu märkbart irriterade.
– Mahleeeeaa, försöker en liten tjej i publiken fylla tystnaden efter den avbrutna refrängen med. Hon lutar sig fram och ber gruppen att fortsätta.
– Utan musik? frågar Sam-E, en av gruppens medlemmar, uppgivet.
– Vi sjunger! bedyrar hon. Snälla!
Trots erbjudandet om en levande kör ger Medina upp och kör hem från Drottninghögs hiphopfestival. Lördagskvällen har precis mörknat och "Mahlea" – en romansinvit till en snygg tjej från valfritt land i Nordafrika eller mellanöstern som i uptempo föreslår dans till den klassiska syrianlibanesiska smörsångaren George Wassouf – blir hängande i luften.
Av de bokningar Multitekets hiphopfestival Unity gjort för kvällen har Medina tveklöst genererat mest intresse hos den lokala publiken. Mohammed Ali är, i en kritikers ögon, bättre. Advance Patrol är större, i det att de varit rikskända under längst tid. Men bara Medina får publikens annars så svårflirtade 13-åringar att skrika rakt ut.
– Vi spelas inte på radio. Tidningar skriver inte om oss. Det enda vi har är internet. När ni sprider vår musik till varandra gör ni oss stora, ropar Alibi tacksamt från sin plats under ett provisoriskt litet tälttak.
Påståendet stämmer inte helt, Medinas senaste album "7 dar" recenserades i ett antal tidningar, men visst är det i stort sett olika webbforums förtjänst att småtjejer i Helsingborg nu väljer att spendera en helgkväll klättrandes på varandras axlar för att visa hur korrekt de memorerat Medinas texter, som spänner mellan franska, arabiska, svenska och svengelska. Antal visningar på websidor för streamad musik och video säger oftast inte mycket, men det kan ändå nämnas att de flesta Youtubeklipp med Medinas låtar har visats över 300 000 gånger.
Unitys festival fokuserar, som många andra mindre hiphopevenemang, på en kombination av fritidsaktiviteter – workshops, dans och målning. Det gör Multitekets konserter med urban musik till någonting mindre än de är. Om ett litet stadsdelcentrum i Helsingborg kan få 250 närboende, musikintresserade tonåringar att samlas, så är det inte längre fritidsgårdsverksamhet. Då handlar det om professionellt, ungt musikliv som också borde ges professionella medel.
Då det blivit dags för Mohammed Alis framträdande är klockan alldeles för mycket. Festivalen har bara tillstånd till 22 och kvällen har försenats av teknikstrul. Som lösning får den flyttas in. Inomhus beordrar duon att stolar ska flyttas undan för att skapa plats. Snabbt slår Mohammed Ali ner ljuset i lokalen, försöker vrida upp ljudvolymen. Det är skickligt gjort, men samtidigt sorgligt. Rapspelningar med nationellt kända namn ska inte behöva arrangeras i skrymslen. Mohammed Ali (namnet är en kombination av de två medlemmarnas namn snarare än en boxningsreferens) tillhör Stockholmskollektivet Ayla – mest kända för fantastiska rapparen Stor men också för att ha fört in väldigt storslagna, livsbejakande popmelodier i svensk rap. Varken kvickheten i deras verstekniker eller texternas diskbänkrealism stjäl fokus från låtarnas vidsynta, glittrande och väluppbyggda refränger.
Då "Aina", ett Storsamarbete som inleds med en uppspelning av Malmöpolisens ökända konversation om "blattajävlar" och "apajävlar" följt av en skir poprefräng, framförs lägger Mohammed Ali in bitar av Kartellens "Fuck aina"-ramsa och ber publiken att peka med. En pytteliten kille – högst 120 centimeter lång och gissningsvis i tidiga mellanstadieåldern – rycker till som om han just druckit energidryck. Han kan inte sluta hopp upp och ner av glädjen att i grupp få räcka fuck you, med ett knappt fem centimeter långt långfinger, åt en imaginär svensk polisstyrka. Upplevelsen verkar göra honom så lycklig att han resten av spelningen fortsätter studsa som en Duracellkanin. Någonting verkar ha vaknat i honom. Mellan låtarna "Porten" och "Följer mig med blicken" får Mohammed Anwar Ryback i Mohammed Ali syn på ett Marlboropaket i en ung killes hand.
– Cigg? Vad är det här, bror? Röker du redan? Du kan inte vara mer än tolv år. Det är inte bra.
Duracellkaninen bryter snabbt in:
– Han slutar om ni spelar "Aina" en gång till!
Mohammed skrattar innan han vänder sig till Duracellkillen.
– Lovar du att du får din kompis att sluta röka om du får höra din låt igen?
– Ja!
Det blir så. När introt går igång sprattlar killen på sin allra högsta batterinivå.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus