"Jag har aldrig fått något gratis"

Från Bjuv till ett liv på den översta gräddhyllan i USA är steget stort, men Anna Anka (tidigare Åberg) har tagit det. Hennes diamanter strålar klarast i den nya TV3-serien "Svenska Hollywoodfruar", som har premiär på måndag. Vi har tjuvtittat på avsnittet och pratat med Anna om svensk avundsjuka och hur viktigt det är att bjuda på en bra show.

Nöje. I "Svenska Hollywoodfruar" ger du tv-tittarna inblick i en värld som är tillgänglig för en ytterst exklusiv skara. Hur känns det inför premiären?

– Jag misstänker att det kan bli en del negativa reaktioner.

Du är betydligt mer frispråkig än de andra Hollywoodfruarna. Är du inte rädd för att säga för mycket?

– Jag skulle vilja förklara för svenska folket att tv handlar om underhållning. De som känner "Gud, vilken bitch hon är" måste inse att hälften är skådespeleri. Jag satt inte och bestämde på förhand att jag skulle vara si eller så, utan det som visas är vad tv-bolaget vill. Det är ju deras program och pratar inte folk om det är det ointressant. Utan mig hade de inte haft en show.

Absolut, det är verkligen du som står för showen.

– Det är som Paul och jag brukar säga: vi skulle ha haft vår egen show, för vi behöver inte de andra. Men de vill att någon spelar huvudrollen – och det gör jag. Därför måste jag vara annorlunda än de övriga. Så som jag visas upp är jag inte i verkligheten. I mina kretsar är man inte så frispråkig. Där gäller det hela tiden att tänka på vad man säger, för pressen i USA hugger direkt.

Jag tror att många kan ha problem med att skilja ditt riktiga jag från den roll som du spelar i programmet. Är du inte lite orolig för att tittarna ska få alldeles fel bild av dig?

– Nej, men man måste fånga de tittare som är ointelligenta, för det är de som köper showen. Smarta människor förstår vad det handlar om, men de tittar inte på sådant här. Det är samma sak som när det är val inom politiken. Hälften av dem som röstar är ointelligenta, de vet inte vad presidenten står för, utan röstar bara för att de hört något som låter bra.

Varför bestämde du dig för att ställa upp i programmet?

– För att det var en svensk produktion och jag är från Sverige, och uppmärksamheten blir inte lika stor som om jag gjort det här i USA. Att programmet visas någon annanstans än där jag bor innebär att jag inte behöver bry mig så mycket om reaktionerna. Jag har ingen anledning att springa och gömma mig.

Du har bott i USA 15 år. Hur mycket kontakt har du med Sverige?

– Jag åker dit varje sommar. Jag har ju familj och kompisar i Sverige. Och efter att jag blev mamma tycker jag att det är viktigt att barnen får se var de har sitt ursprung. Sverige och USA är som dag och natt, och jag vill att mina barn ska förstå skillnaden. Att tillvaron inte bara är glamourös med privatplan och sådant. Men det kan vara svårt att komma hem eftersom man är van vid en viss livsstil och standard. När vi var på Marina Plaza fick till exempel barnen bo i ett separat rum. Så vill vi inte ha det. Men man blir bortskämd.

Umgås du fortfarande med kompisar från din uppväxttid i Bjuv?

– Jag har en väninna som jag gick i skolan med under alla år. Hon bor på den bondgård som vi passerade varje dag när vi skulle till skolan i Bjuv. Henne har jag lite kontakt med. Sedan har jag en tjejkompis som jag gick i högstadiet och på gymnasiet tillsammans med.

– Den ena tjejen berättade att det hade anordnats en klassträff i Helsingborg. "Men jag fick ju ingen inbjudan", sa jag. Då svarade hon att "det är för ingen vet hur de ska få tag på dig." Samtidigt kan det ibland vara knepigt att umgås, för vi lever så olika liv, inte minst ekonomiskt. Ingen ska ta för givet att jag alltid ska betala.

Har du någon förståelse för att det finns människor som blir avundsjuka på dig och din livsstil?

– Man bygger själv den väg man går i livet, det tycker jag att svenska folket borde upplysas om. Det var en stor chock för mig att komma till USA från lilla Bjuv. Här måste du ta hand om sig själv, det finns ingen a-kassa och inga bidrag att hämta. I Sverige finns en trygghet som jag aldrig har tyckt om. Svenskar är bortskämda och tar saker och ting för givet. Det är roten till den svenska avundsjukan. Själv har jag jobbat stenhårt så länge jag kan minnas. Jag har aldrig fått något gratis. När jag gifte mig med Paul hade jag redan min status.

Vad är det bästa med att vara gift med Paul Anka?

– Det är väl mer negativt än positivt att vara gift med honom (skratt). Dels på grund av folks avundsjuka, dels på grund av åldersskillnaden. Men de som säger att det inte är värt att vara gift med en gammal gubbe har alldeles fel. Vad det handlar om i vårt fall är två människor som tillfredsställer varandras behov. Man måste hela tiden jobba på sitt förhållande och lyssna på varandra. Det är en förutsättning för att det ska funka i längden.

I första avsnittet har en städerska ställt dina parfymflaskor i oordning och vi får veta att en trädgårdsmästare har förstört er gräsmatta. Det verkar vara svårt att få tag på duktigt tjänstefolk.

– Jag och Paul jobbar 24 timmar om dygnet. Det finns inte en chans för mig att städa hela huset, ta hand om två ungar helt själv och sköta trädgården. I Sverige hade det varit självklart för mig att hålla ordning i mitt eget hem, men här är allt så stort att vi måste ha hjälp. När personalen förstör mina grejor blir jag arg – och det har jag rätt att bli. Hoppas att folk förstår det.

Tidigare i år berättade vi att Paul Anka skulle uppträda i Sverige i höst, men konserterna ställdes in. Varför?

– Det var en dansk arrangör som hade bokat turnén, men vi kunde inte komma överens om upplägget. Det är riktigt tråkigt, men vi hoppas att det ska gå att ordna något i framtiden. Du hade kanske kunna sätta ihop något på Konserthuset i Helsingborg?

Nja, det vet jag inte...

– Finns Sundspärlan fortfarande?

Absolut, de har dessutom renoverat och byggt ut. De har nyinvigning om en vecka.

– Det låter ju perfekt. Det är kanske något att tänka på till julen – julbord med Paul Anka.

Magnus Ransheim magnus.ransheim@hd.se042-489 90 91