Kändiskarusellen snurrar allt snabbare

I kväll reduceras fem deltagare till fyra i TV4:s talangjakt "Idol". Samtidigt har förloraren chansen att använda tiden i rampljuset som språngbräda för en fortsatt kändiskarriär. Under det senaste decenniet har antalet kändisar ökat lavinartat. De älskas, hatas och tar allt större plats i våra liv. Varför har det blivit så och vad är känt om framtiden? För att få svar på dessa frågor vände vi oss till Michael Rübsamen, forskare i Lund med kändiskultur som specialområde.

Nöje. Michael Rübsamen minns exakt när han bestämde att kändiskultur skulle bli hans forskningsfält.

– Det var i samband med att Anna Nicole Smith dog i februari 2007. När jag läste om händelsen blev det uppenbart att hennes liv passade in i en klassisk dramaturgi, säger Michael Rübsamen som drog paralleller till Marilyn Monroes tragiska öde.

Vi träffas på Lunds universitet, där han sedan ett halvår är doktorand. Hans avhandling kommer att handla om kändisars livsstil. Michael undersöker hur kändisskap konstrueras och hur berömmelse kan få en uppenbart ohälsosam livsstil att framstå som glamourös och eftersträvansvärd.

Internationellt är celebrity studies en etablerad vetenskap, men i Sverige är kändisforskningen ännu i sin linda. Michael har en teori om vad det beror på.

– Min tolkning är att populärkultur fortfarande har låg status i den akademiska världen. Och kändisar som fenomen betraktas som det lägsta av det lägsta. Detta trots att kändisar är en extremt viktig del av många människors vardag. Just därför tycker jag att det är vansinne att man inte fokuserar på området i större utsträckning.

Även om han gärna hade haft fler svenska kollegor tycker han att det är kul att agera pionjär. Och han lider knappast brist på material att fördjupa sig i.

Dokusåpaepoken, som inleddes med "Expedition: Robinson" 1997, har inneburit att kändisbegreppet luckrats upp ordentligt.

– Tidigare hängdes kändisskap i regel upp på artistisk verksamhet, exempelvis en film-, tv- eller musikkarriär. Men genom dokusåporna fick vi en helt ny kategori kändisar som inte hade någonting att knyta upp sin status på. Det gick att bli känd för att vara känd.

Samtidigt falnar många människors lättköpta berömmelse snabbare än ett tomtebloss.

– För att legitimera sin kändisfaktor krävs att man hela tiden levererar något nytt. De flesta från dokusåpavärlden fixar inte det, säger Michael Rübsamen.

En som definitivt har fixat det är Carolina Gynning. Att det var genom 2004 års upplaga av "Big brother" som hon klev in i rampljuset har nog många glömt i dag.

– Hon har jobbat hårt för att distansera sig från den ytliga bilden av sig själv och har ständigt gjort nya saker.

Carolina Gynnings kändisskap är ett direkt resultat av att mediemarknaden exploderade under 90-talet. Nya kanaler och nya arenor skapades.

– Detta ledde i sin tur till att det behövdes kostnadseffektiva produktioner och där var dokusåpakonceptet tacksamt.

Michael berättar att man brukar tala om att pendeln inom tv-underhållning rör sig mellan diskbänksrealism och mer konstruerade program. De senaste åren har realitysåpor dominerat i form av "Bonde söker fru", "Ensam mamma söker", "Färjan", "Barnmorskorna" med flera.

Men nu har pendeln börjat svänga igen och mer artificiella produktioner breder ut sig. "Robinson" har tinats upp, precis som alldeles nyligen "Paradise hotel", och vi har fått stifta bekantskap med gravt artificiella "Mammas pojkar".

– Det har blivit allt svårare att grundlägga en kändiskarriär genom medverkan i den här typen av program. Det finns för många av dem, helt enkelt, säger Michael Rübsamen, som tror att vi får dras med den gamla skolans dokusåpor i åtminstone fem–tio år till.

En udda fågel i dokusåpadjungeln är "Idol" i TV4, vars sjätte säsong befinner sig i sitt slutskede.

– "Idol"-formatet består av två delar. Den inledande auditiondelen är klassisk förnedrings-tv, men därifrån går programmet vidare till att bli en prestationsinriktad dokusåpa. Fokus ligger då på att utveckla artistskap, snarare än på det sociala spelet mellan deltagarna.

Svenska "Idol" är ökänt för att vinnarna har en tendens att snabbt förlora stjärnstatus. Av de fem som hittills stått som segrare är det bara Agnes Carlsson som fortfarande har luft under vingarna. Hennes karriär har å andra sidan lyft till riktigt höga höjder med topplacering på den amerikanska Billboardlistan.

Förutom Agnes är det lägre placerade "Idol"-deltagare som har blivit framgångsrika i förlängningen. Tvåorna Amanda Jenssen och Darin är goda exempel, precis som multientertainern Måns Zelmerlöw, femma år 2005.

– Måns Zelmerlöw använde sitt deltagande som språngbräda, men uppträdde sedan i sådana sammanhang att han kunde tvätta bort "Idol"-stämpeln. Han lyckades flyga under radarn och är i dag inte förknippad med programmet. Medieminnet är generellt sett ganska kort och det har gynnat honom.

Men för många har "Idol"-stämpeln visat sig vara svår att bli kvitt. Trots att det gått fyra år sedan Ola Svensson från Lund slutade på åttonde plats, har programmet förföljt honom i form av ett oönskat prefix. Efter den gångna tv-helgen finns det dock en möjlighet att "Idol"-Ola försvinner till förmån för "Körslaget"-Ola.

Det är i skärningspunkten mellan medier, artist och publik som kändisar skapas. Michael Rübsamen förutspår att vi kommer att få uppleva ännu fler personer som gör en snabb kändiskarriär och sedan faller i glömska.

– Å andra sidan tror jag att antalet gigantiska kändisar blir färre och färre. Jag tänker då på sådana som blir institutioner i samtidskulturen à la Madonna. Att andelen dagsländor ökar leder till att kändisbegreppet urholkas ytterligare.

Magnus Ransheim magnus.ransheim@hd.se042-489 90 91