En lumpsamlare kommer tillbaka
"I was tossed just like a tumbleweed" sjunger Mats Nilsson i
titelspåret på nya skivan "Novice pioneer", en antydan
om att livet som ledare av projektet Rag-And-Bone inte alltid är en lugn
färd med hjulbåt längs den stilla Mississippi.
Bildmaterial
Mats Nilsson, Rag-And-Bones projektledare, låtskrivare och sångare, är aktuell med albumet "Novice pioneer".
Nöje. Men när han kommer cyklande till jobbet på Malmö skivhandel ser han inte ut som en man jagad av demoner. Det är han inte heller. Nu. — Men det var en tung tid när jag skrev den. Det var personliga grejer som ligger bakom texterna, berättar han.
För ett par år gav Mats Nilson upp tanken på att bli popstjärna. Trött på att vänta utanför replokaler på bandmedlemmar som aldrig kom startade han enmansprojektet Rag-And-Bone, ett altcountry- och gothic folk-inspirerat enmansband där en akustisk gitarr, en snygg kostym och amerikansk rotmusik var huvudingredienserna. Steget var egentligen inte så stort.
— Det är musik jag alltid lyssnat på men jag har aldrig tidigare känt att jag varit bra nog för att spela den. Det kräver mer kunskap. Man måste lyssna in sig på rötterna, gå på djupet, förstå varje genre, för att kunna göra sin tolkning.
Sedan den självbetitlade debuten 2007 har Rag-And-Bone varit en konstant följeslagare. Mats Nilsson har gjort över hundra spelningar, ensam med gitarren eller med folk ur Malmös stora musikerkollektiv. Han har gjort en kort turné med pubspelningar i England och spelat förband till Little Feat och dobrovirtuosen Al Perkins. Inget han gjort tidigare har varit tillnärmelsevis så framgångrikt.
— Det är kanske det här jag är bäst på att göra. Personligen tyckte jag att jag var rätt bra på pop och rock också, men det är ganska trendkänsligt, det handlar lika mycket om frisyr och kläder som om musik. Rag-And-Bone handlar förhoppningsvis bara om musik.
Nu kommer "Novice pioneer", uppföljaren till debuten. Tvärt emot ursprungstanken har Rag-And-Bone börjat anta formen av ett band igen, samtidigt som gästlistan är lång som en gitarrhals. Vid sidan av lokala rockhjältar som Jalle Lorentsson har Dan "Georgia Satellites" Baird och Warner E "Jason & The Scorchers" Hodges lagt gitarrer.
— Jag hoppas det beror på att de tycker jag gör bra musik och tycker om mig som människa och vän, säger Mats Nilsson om uppslutningen.
— Vad gäller de mer besynnerliga gästerna på plattan, det är nätverk och kontakter. Pontus Snibb, som producerat och spelar på "Novice pioneer", är numera offciell trummis i Jason & The Scorchers. De spelade in en skiva och jag fick tillfälle att lämna över min gamla skiva till dem. Warner hörde av sig och sa Den har inte lämnat min truck på en månad. Och ville vara med på min skiva...
Om Rag-And-Bone var en skiva som hade Mats Nilssons gitarr i centrum låter Novice pioneer mer som resultatet av en kollektiv ansträngning. Samtidigt är den musikaliska bredden större. Titelspåret har drag av brittisk folkmusik, "Man with no reflection" är en halvtempolåt med Springsteenpianon, lap steel och munspel, "My shortcoming" låter stonerrock och "Lunar hop" skulle kunnat höras i radion på den amerkanska landsbygden under 30-talet.
— Det fanns kanske en tydligare röd tråd i den förra. Jag kan tänka mig att folk kommer tycka den låter splittrad. Men det är helt medvetet. Jag vill göra en skiva där man vet om det är andra eller fjärde låten man lyssnar på.
Medan musiken är en lustfylld lek med stil och genrer handlar texterna om självförakt och vilsenhet, om ensamhet och känslan av tillkortakommande. Privatlivet var turbulent.
— Min mamma var sjuk i cancer. Det låg där medan jag skrev. Och börjar man grubbla så fortsätter man. Jag var singel på den tiden, så det blev mycket festande och mycket självkritik. Jag var lite låg, säger han.
Hans mamma dog för en månad sedan. Men samtidigt är han nybliven sambo i ny lägenhet. Festandet och grubblandet är över.
— Jag är ju egentligen ingen pessimist.
"Novice pioneer" släpps 18 januari.











Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus