Öresundsteatern satsar på bred åldersgrupp

Anders Kungsman och Per Ullberg heter de två skådespelare som driver Landskronas enda fria teatergrupp Öresundsteatern. ”The Big Bög Show” är en av deras största framgångar hittills och har spelats nästan hundra gånger sedan premiären 2008. Målet är som alltid att beröra publiken.

Nöje. Anders Kungsman betraktar ungdomarna som släntrar in i Öresundsteaterns salong. Han är i rollen, fokuserad och redo. Den närmaste halvtimmen ska han ta med sin publik på en resa genom en ung killes uppväxt där problemen med att komma ut som homosexuell står i fokus. Det tisslas och tasslas bland gymnasieeleverna i salongen. Ljuset dämpas. Plötsligt dånar en röst ut ur högtalarna, följt av en viskning.

— Öresundsteatern presenterar: The Big Bög Show! (Eller vem släppte ut dig ur garderoben?)

Småpratet tystnar. Spelet kan börja.

I höstas flyttade Öresundsteatern in i egna lokaler på Norra Kyrkogränden i centrala Landskrona. Teatern är ovanlig i sitt slag då den bara har 26 publikplatser. Att gruppen är verksam just i Landskrona 2010 är ingen tillfällighet. Per Ullberg ger den korta förklaringen.

— Jag har bott här sedan 1994 och Anders är uppväxt här. Det kom sig också naturligt i och med att Nya skånska teatern lade ner sin verksamhet. Det skapades ett tomrum, säger han.

Öresundsteatern bildades i slutet av 2005 i Landskrona, men Anders Kungsman tror inte att teaterverksamhet är kopplat till någon särskild stad eller plats.

— Den kan nog ploppa upp var som helst. Det är behovet av att skapa teater som styr.

Anders Kungsman och Per Ullberg har tidigare gjort sig ett namn för många Landskronabor som visduon Två Bullar Brö'. Planerna på en egen teater utvecklades parallellt med musiken.

— Vi har alltid pratat mycket mellan låtarna på våra spelningar. Efter hand tänkte vi att det skulle vara spännande att lägga in mer teater i musiken, säger Anders Kungsman.

Roland Bengtssons ljudbildspel om Öresundsteatern:

Öresundsteatern har blivit känd för sin breda repertoar. Efter succén med den egenskrivna debutpjäsen ”Det var en gång en Bellman” har gruppen rört sig fritt mellan moderna svenska dramer som Niklas Rådströms ”Hitlers barndom” och klassiker som Anton Tjechovs ”Frieriet”. Satsningen på barn och ungdom är viktig för Öresundsteaterns bredd. Under höstsäsongen har två av fyra premiärer riktat sig till en publik under 18 år.

Inne i salongen tjuter eleverna från Allvar Gullstrand-gymnasiet av skratt. Anders Kungsman har förvandlat sig till den dråpliga sexualkunskapslärarinnan Miss Patricia, en regnbågsklädd och gränslös furie i röd peruk. Med hjälp av en tyggarderob demonstrerar hon hur man på bästa sätt onanerar och uppnår orgasm. Killarna på raden längst ner viker sig nästan dubbla. Lika populärt är det inte när Miss Patricia sticker handen innanför klänningen och sliter upp en använd dambinda som hon vill att publiken skickar runt.

— Neeej, hörs det kollektivt genom salongen.

— Vadå, det är väl helt natuuurligt, ropar Miss Patricia.

Varken Anders Kungsman eller Per Ullberg ser någon egentlig skillnad i att skapa teater för unga och för vuxna.

— Nej, jag tycker inte man ska göra någon skillnad. Förr var det inte legitimt att spela barnteater. Det var vuxenteater som gällde. I alla fall för de stora elefanterna, institutionerna. I dag spelar alla barnteater, säger Per.

För en liten fri teatergrupp som Öresundsteatern har valet att spela för unga en betydande del i ekonomin. Men pengarna får inte styra över pjäsvalen, menar Anders.

— En viktig del av våra inkomster kommer från att sälja föreställningar. Man ska inte förneka att de finns på barn- och ungdomssidan. Så är det ju för alla fria teatergrupper. Men den dagen jag känner mig tvingad att göra det för att dra in stålarna, men egentligen är trött på det, då hoppas jag ha självbevarelsedriften att lägga ner.

Målet har alltid varit att beröra publiken känslomässigt. För att kunna göra det, menar Anders, måste man bidra med någonting som är äkta när man står på scen.

— Att beröra och att vara äkta handlar om att publiken ska kunna känna igen sig. Och känner jag som skådespelare igen mig i de relationer som jag spelar, i hela skalan från att man är väldigt berörd och ledsen tills man skrattar på sig, så känner publiken också det, säger Anders.

För att kunna beröra måste man också ha en publik att spela för. Trots att Öresundsteatern i år har spelat 110 föreställningar för sammanlagt 4 131 åskådare så går det inte att förutse hur mycket publik en pjäs kommer att dra. Anders och Per tycker ändå att det finns ett potentiellt stort publikunderlag för att spela teater i Landskrona.

— Om vi säger så här. Privatteatrarna som står för kändisar och en lite mer lättsmält kultur kommer alltid att ha en större publik. Konstarten teater kommer kanske alltid att ha en lite mindre publik. Det är väl bara att acceptera att det här är en lite smalare konstform, säger Anders.

Trots långa arbetsdagar trivs både Anders Kungsman och Per Ullberg med att driva sin egen teater, eftersom det innebär att de kan styra över sin egen tid och att de kan bestämma vad som ska spelas. De dåliga ekonomiska förhållandena är dock något som de gärna hade klarat sig utan.

— Det är tufft att frilansa. Det är verkligen skittufft, säger Per.

Öresundsteatern saknar än så länge verksamhetsstöd från regionen och kommunen. Undersökningar visar att de bidrag som betalas ut till fria teatergrupper, konstnärer och musiker ofta är ojämnt fördelade. Pengarna tenderar att gå till samma grupper år efter år. Som liten och relativt nystartad fri teatergrupp har Öresundsteatern ännu inte fått några pengar.

— Kommunen måste gå in och stötta verksamheten. Man kan inte lägga den bördan på kulturarbetarna. Hur ska vi kunna fortsätta hålla en hög kvalitet på våra produktioner om vi hela tiden måste lägga tid på att söka projektbidrag. Kanske är det så att den fria kulturen måste vara statsstödd, säger Anders.

Trots tuffa ekonomiska villkor ser han och Per ljust på Öresundsteaterns konstnärliga framtid.

Det har blivit tyst inne i salongen. Slutet av ”The Big Bög Show” är känslomässigt naket och avskalat. Anders Kungsman har lyckats beröra sin unga publik. Ljuset går upp och han tackar för applåderna. Efteråt bjuder han in till diskussion med eleverna för att de tillsammans ska kunna bearbeta vad de varit med om i föreställningen. Anders ställer medvetet provocerande frågor och diskussionen blir intensiv. Efter en halvtimme bryter en lärare samtalet. Anders ställer sig vid utgången och skakar hand med sin publik.

— Det är viktigt att göra det, tycker jag. Att ta i hand och se alla i ögonen är ett sätt att visa respekt. Jag vill att de känner sig välkomna tillbaka hit.

Fotnot. 6 februari är det ny- premiär för 2xStrindberg på Öresundsteatern. Se hela programmet på oresundsteatern.se.

Mathias Rosquist noje@hd.se