Ziska Szemes: Filmare med näsa för folk
I dag har regissören Ziska Szemes senaste kortfilm Sverigepremiär på Göteborgs filmfestival. Den handlar om hennes näsa. Och så mycket mer än så.
Bildmaterial
Ziska Szemes tycker om att rikta sig mot den breda publiken. Hon vill gärna att alla ska kunna känna igen sig, om inte helt och hållet så åtminstone till delar av historien.
Ziska Szemes trivs i Köpenhamn där hon bott de senaste 14 åren. I medelklass-stadsdelen Frederiksberg trivs hon och familjen ypperligt. När hon inte filmar försörjer hon sig som svenskalärare och översättare.
Ziska Szemes har alltid sett på sig själv i ljuset av sin omgivning. Hon tror benhårt att hon hade haft ett annorlunda, ja kanske bättre, liv om hon hade sett mer svensk ut.
"Jag hade sluppit att misstänka att jag blir bedömd för mitt utseende", säger hon.
Ziska Szemes och Mikkel Hede började skriva på manuset redan 2004.
"Det var skitsvårt att skriva manus. Det skulle ju handla om mig. Jag ville inte göra en offerfilm eftersom jag inte känner igen mig i det."
"Me and my nose"
Regi: Ziska Szemes.
Producerad av: Malin Söderlund (från Rebbelberga), Lise Saxtrup och Charlotte Suarez Mazar.
Manus: Ziska Szemes och Mikkel Hede.
Filmen visades på dokumentärfilmfestivalen CPH:DOX i november. Där tävlade den i kategorin "Danish Dox Award". Längre fram ska filmen visas på skolor och festivaler.
I kväll klockan 17.30 blir det Sverigepremiär på Hagabion i Göteborg.
Nöje. Det är lunchrusning på Café Den blå hund i Köpenhamnsstadsdelen Frederiksberg. Frestande brunchtallrikar och nygrillade burgare bärs ut från köket. Ziska Szemes, som inte bor långt härifrån, satsar på en stor kaffe latte. Sedan början av 2000-talet bor hon här, i en liten trerummare med maken och de två döttrarna. Med jämna mellanrum kommer hon hem och hälsar på i Ängelholm där hon har sina skånska rötter. Det var där, eller egentligen i lilla Starby, som hennes historia tog sin början.
— Då var Sverige mer homogent. Jag passade aldrig in. På den tiden skrevs barnböcker där man fick lära sig att tycka synd om dem som kommer från ett annat land. Jag kunde inte känna igen mig i det, eller i invandrardebatten. Jag är ju halvindiska, halvungrare och svensk till hundra procent, säger hon.
Ziska Szemes är född i slutet av 60-talet på Ängelholms sjukhus. Hennes mor kommer från Indien och hennes far från Ungern. I hela sitt liv har flickan med den utmärkande näsan och mörka håret stuckit ut. Hon har ständigt fått förklara vem hon är. Ibland har hon tagits för jude, ibland arab, ibland grek, ibland turk – men aldrig svensk. Hon har ofta mött fördomar, rasism, hat och mobbande jämngamla.
— På ett sätt kan jag förstå varför vissa folkslag inte tycker om varandra, för jag har ju hört vad de säger till varandra. Men jag kunde inte se vad det hade med mig att göra.
Nu, när hon själv etablerat sig efter en lång utbildning vid Den Danske Filmskole i Köpenhamn, när hon rotat sig i grannlandet och prisats för sina kortfilmer, är hon redo att göra upp med sitt utseende och vad det inneburit. Näsan fick vara symbol och tema för hennes senaste film, "Me and my nose".
— Jag fick veta att näsoperationer var de vanligaste plastikoperationerna i Sverige i slutet av 90-talet. Det var andragenerationsinvandrare som gjorde om sina näsor så att de skulle se mer svenska ut och därmed lättare glida in i samhället och få jobb. Det tyckte jag var fruktansvärt sorgligt. Det chockade mig hur långt folk var beredda på att gå för att höra till.
Bakom manuset till "Me and my nose"står Ziska Szemes och Mikkel Hede. Filmen är en finurlig blandning av dokumentär och animation. Den har en ton som balanserar på gränsen mellan den lättsamma, lite naiva humorn och det djupa allvaret. Publiken får följa med Ziska till plastikkirurgen som med sin ingående beskrivning av en eventuell näsoperation halvt skrämmer slag på henne. En statisktiker, en genetikexpert och en biolog gräver dessutom på olika vis ner sig i Ziskas bakgrund. Vi får veta att hon har rötter i nästan hela världen.
— Jag tycker att det är rätt befriande. Nånstans har en turk gått till sängs med min farmors farmors farmor. Ha! Fast om pappa hade levt hade han exploderat. Ungrarna glömmer inte det Ottomanska riket i första taget. Men jag gillar tanken på att vara turk, säger Ziska och skrattar.
Hon hoppas att filmen, som kommer att visas i SVT samt för skolklasser i Sverige och Danmark, sår ett frö hos publiken.
— Folkvandringar har alltid ägt rum och människor har alltid haft sex med varandra, med eller mot sin vilja. Jag vill inte att man ska ta för givet att man är på ett visst sätt bara för att man ser ut på ett visst sätt. Jag hoppas att folk ska sluta generalisera, bli mer tillåtande och mer nyfikna på varandra.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus