Skämt och allvar med Marianne Lindberg De Geer
Marianne Lindberg De Geer har blivit polisanmäld och flera av hennes konstverk har vandaliserats. Som före detta mentalsköterska förstår hon att hennes konst kan väcka heta känslor. Men man måste få skoja om konst och visa oss människor hur vi verkligen är.
Bildmaterial
"Stol med utväxt", en Ikeapall med en tumör under som syns i en spegel under pallen, skapade Marianne Lindberg De Geer redan 1995. Tolv år senare satt hon på en pall och upptäckte att hon hade cancer i halsen. "Hur kul är det att få rätt på det viset", säger hon.
Peter Pans Wendy/Lena i den bubbla hon hamnat i när hon i puberteten lämnade barnkammaren är en av "öarna" som Marianne Lindberg De Geer skapat genom att sätta figurer på cementplattor.
"Öar" kallar Marianne Lindberg De Geer sina cementskulpturer med "fina grejor" på. Såna rekommenderar hon alla att göra med grejor de gillar.
Nöje. I morgon öppnar vårens stora utställning i Dunkers konsthall, Marianne Lindberg De Geer från debuten 1987 till nutid.
— Jag gick en konstutbildning som ung men trodde aldrig att jag skulle bli konstnär. Jag kände mig som från "en annan del av Köping". Hade jag inte gift mig med Carl Johan De Geer och hamnat i de rätta kretsarna med de rätta kontakterna, så hade jag nog fortfarande inte ställt ut.
Det var under en sjukskrivning som hon fick låna sin mans ateljé.
— Jag började skvätta vilt och plötsligt ringde en gallerist. Han hade fått tips om mig när han ville ha någon som skulle skrämma bort folk från övervåningen på hans galleri, där han ville sitta i fred. Så debuterade jag!
Men Marianne Lindberg De Geer, medelålders kvinna utan konsthögskoleutbildning, fick fina recensioner. Några år senare kom genombrottet. Då hade hon hittat sin egen stil och sina egna uttryck efter att ha härmat sig igenom konsthistorien med start vid Edvard Munch.
— Jag tog vid där jag slutade som ung. När jag debuterade hade jag kommit ungefär till Jackson Pollock. Men det var först med Lena Cronqvist som jag kände att konst verkligen kan vara intressant. Hon berättar om sig själv och vågar beskriva hur hon ville dränka sin far.
Det blev utgångspunkten till projektet "Jag tänker på mig själv...", som Marianne Lindberg De Geer drivit sedan millennieskiftet.
— Jag är också en elak liten flicka, precis som Lena Cronqvist. Jag köpte hennes grafik och satte in mig själv i bilderna. Tyvärr såg hon det inte som ett uttryck för beundran. Hon kände sig "utnyttjad, kränkt och arg" och polisanmälde mig. Jag förstår att hon uppfattade det som ett slags "stalking". Men det är synd att vi inte kan skoja om varandra i konstvärlden.
Hela projektet "Jag tänker på mig själv..." handlar om att Marianne Lindberg De Geer försöker tänka sig in i andra människors liv och situation.
— Jag försöker känna hur det är att vara någon annan. Det gör jag hela tiden när jag läser tidningar.
På Dunkers finns en jättevägg från golv till tak fullpackad med bilder av Marianne Lindberg De Geer. Hon är da Vincis "Mona Lisa", Botticellis "Venus", Sture Johannessons haschrökande kvinna, en porrstjärna med jättebröst, Mao och drottning Silvia.
Redan i konsthallens entré står gipsskulpturerna av en anorektisk och en överviktig kvinna, också med konstnärens eget ansikte. Skulpturerna, som nu finns i bronsavgjutningar utanför Växjö museum har både klätts på och vandaliserats av upprörda smålänningar.
— Kvinnor har alltid idealiserats i konsten. Jag ville visa verkligheten. Detta är två sätt vi kan se ut på, säger hon.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus