Mycket talar för Siesta!
Jag har skrivit en del om hur bisarrt det är att Hässleholm
har en Sveriges slagkraftigaste musikfestivaler. Det borde jag inte ha
gjort, för egentligen är det ganska naturligt.
Magnus Ransheim. Det är i alla fall inte konstigare än att förra årets största svenska festival, Peace & Love, ägde rum i Borlänge. Eller att Arvika och Hultsfred sedan länge har framträdande platser på den svenska festivalkartan. Eller att Sweden Rock genomförs mitt ute i ingenstans i Blekinge.
I små och sömniga orter finns det bara två alternativ: antingen försöker man gilla läget eller göra någonting åt det. I Hässleholm i slutet av 80-talet ledsnade ett gäng ungdomar på bristen på aktiviteter och fick efter många turer ta över det gamla marketenteriet på T4-området. Där skapades ett allaktivitetshus och Kulturföreningen Markan föddes.
Jag var omedveten om Markans existens när jag 1993–1994 hade oturen att tvingas göra lumpen i Hässleholm. För mig förstärkte stadens klena nöjesutbud meningslösheten som jag upplevde i försvarets tjänst. Att den populäraste nattklubben i folkmun, eller i alla fall i lumparmun, kallades för klamydiagrottan kändes talande.
Efter lumpen undvek jag att sätta min fot i Hässleholm, men gjorde trots allt ett återbesök ett par år senare. Då höll hålan som bäst på att avrustas och regementena lades ner. Jag var där för att se några kompisar uppträda på en musikfestival som kallades Blå och anordnades av Kulturföreningen Markan. Arrangemanget var småskaligt och drogfritt, vilket inte hindrade att rapparen Ken Ring fungerade som dragplåster.
Steget från en fritidsgårdsaktig tilldragelse som Blå till Siesta! med 10 000 besökare är kolossalt. Men tack vare ett gäng eldsjälar på Markan, med festivalgeneralen Micke Fredholm i spetsen, har det tagits. Dessutom spelade ett band som uppträder på årets festival en viktig roll i utvecklingen.
2006 var det vinna eller försvinna som gällde för Siesta!, när det danska rymdpopbandet Mew lämnade klartecken och bidrog till att arrangemanget blev en publikframgång. Därefter har formkurvan pekat stadigt uppåt med större akter och fler besökare för varje år.
I dag finns det mycket som talar för Siesta!:
#Det goda ryktet. Många kända artister behöver inte ens tillfrågas om de vill spela där, de anmäler själva sitt intresse.
#Tidpunkten, precis före skolavslutningarna. Siesta! ses som numera som det självklara startskottet på festivalsommaren och har ingen allvarlig konkurrent att tampas mot.
#Ungdomsvänligheten. För festivaloskulder är Siesta! alldeles lagom att debutera på, inte lika groteskt stort som Roskilde och inte lika bökigt som Hultsfred.
Själv debuterade jag på Siesta! i går. Det var verkligen på tiden.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus