Förbud tar bort Roskildekänslan
Ljudbildspel: Roskilde 2010
Fakta/ Roskilde 2010 i siffror
75 000. Antalet besökare.
20 000. Antalet frivilliga.
37 000 000. Artistbudgeten. I danska kronor.
12 000 000. Kostade det att få Prince till festivalen, enligt Urban.
300. Antalet som åkt dit när de plankat.
3500. Kostar det att planka om man åker dit. 5000 kronor kostar det om man försöker igen, med samma dåliga tur.
97. Antalet anhållanden för stöld, nästan dubbelt så många som förra året. Polisen gick ut hårt, kanske var det därför stöldanmälningarna stagnerade och stannade vid 600, 100 färre än förra året.
3,14. Pi. Och den promillehalt en medelålders tysk hade i blodet när han fick det mätt av Alkotest.dk, som har en teststation vid västra ingången.
2000. Antal ton avfall som festivalen genererar.
Torgny Nilsson. Du vill ha min kork?
– Ja. Du får ta med flaskan, men inte korken, säger den blonda tjej som vaktar ingångarna till utrymmet framför scenen, där Them Crooked Vultures snart ska gå på.
Hon får min kork, även om den gör den tomma Ramlösaflaskan jag fyller på när jag hittar en kran ganska överflödig. Och idag, när jag duschat dammet ur håret och slängt skitiga kläder i tvätten, symboliserar korken det bestående intrycket av festivalen. Reglerna. Köerna. Det känns som om Förbuds-Danmark på allvar tagit sig in på området.
Pant på partytält och bilbatterier. VIP-områden sponsrade av H&M och Tuborg. En slogan, "Join the feeling", som låter som något Sprite hade kunnat hitta på. Och förbudet mot att ta egen dricka på området, vare sig det är öl, vin, vatten, te eller kaffe.
Förbud går alltid att motivera. Korken är ett säkerhetsproblem. Om jag hittar vatten framför scenen kan jag fylla flaskan, skruva på korken och kasta den på Jack Johnson. Partytälten lämnas ofta kvar och måste städas upp. Att ta in egen dricka naggar festivalens vinst och gör att man har mindre pengar att dela ut till välgörenhet. Det är goda skäl. Begripliga skäl.
Men vill Roskilde fortfarande vara en rockfestival som idkar välgörenhet? Eller en välgörenhetsorganisation som drar in pengar genom en rockfestival? Ju fler gånger man motiverar ett förbud med välgörenhetsargumentet, ju mer blir man det senare. Och ju mer man blir det senare, desto mer blir festivalbesökarna vandrande plånböcker som ska tömmas.
Förbud måste dessutom övervakas. Det stora med Roskilde har alltid varit känslan av gemenskap. Den enda skillnaden mellan festande och personal har varit en gul väst. Nu börjar de västförsedda ses som övervakare av förbud motiverade av vinstintresse. Att det är för ett gott ändamål spelar ingen roll.
Det har varit en fantastisk festival. Men det beror mest på vädret och på att det darriga programmet räddades av en del heroiska spelningar. En liten del av Roskildekänslan är däremot borta. Folk plankar, smugglar och stjäl mer än förr. Festivalen jag besökt tolv gånger börjar förlora sin särart, bli som vilken som helst. Då kommer publikens lojalitet att försvinna, den som gör att man åker ändå.. Då kan ett par dåliga år, med felsatsningar på musiken och dåligt väder, ge den dåligt rykte. Det klarar ingen festival.
Och då blir det inga pengar alls till välgörenhet.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus