Dags för en ny runda
Det är påsk och dags för årets konstrundor. Bente Brosböl Hansen blev världsmästare i drejning för sjuttonde gången i höstas. Sedan dess har hon jobbat hårt för att fylla lagren inför sin sextonde konstrunda. Hela tiden i kamp mot frostsprängda element och sin egen perfektionism.
Bildmaterial
Drejskivan står redo att förevisas för nyfikna besökare.
Bente Brosböl Hansen ser fram emot ytterligare en konstrunda. Hela vintern har hon jobbat för att fylla hyllorna i verkstaden med sin keramik i olika storlekar och former.
Bente Brosböl Hansen behöver inte gå på gym. Att banka en flera kilo tung lerklump ger träning nog.
Bente Brosböl Hansen ser fram emot ytterligare en konstrunda. Hela vintern har hon jobbat för att fylla hyllorna i verkstaden med sin keramik i olika storlekar och former.
Mönstret på keramiken är det som tar mest tid. Latextejp, glasyr och guld som bränns i olika temperaturer ger Bente Brosböl Hansen just det resultat hon vill.
Nöje. Dags för en ny runda
Keramikern Bente Brosböl Hansen flyttade till Klåveröds gamla skola på Söderåsen för 16 år sedan. Här har hon byggt upp sin egen ateljé efter utbildningen i Danmark och jobb bland annat vid Vallåkra stenkärlsfabrik. I Konstrundan i nordvästra Skåne har hon varit med sedan starten. Numera hittar omkring 450 besökare hit varje påsk längs de slingrande vägarna genom bokskogen.
– Det finns de som har flera tusen besökare. Men det gäller att ha de rätta också. Och jag har fått bra reklam och fina kontakter genom åren som gett mig många kunder och fler och fler utställningar. Sedan jag skaffade kortautomat har jag också lyckats sälja för mellan 50 000 och 60 000 kronor varje år.
Som välutbildad keramiker med gott rykte kan Bente Brosböl Hansen numera ta ut priser som ger lön för mödan. En riktigt stor vas eller urna med intrikat mönster som bränns ett par-tre gånger tar en hel veckas hårt arbete.
– Men sådana köper inga förstagångsbesökare, säger Bente. Hon har insett att även den mest intresserade kund vill starta med något litet. Så nu är hyllorna fyllda med små krus, skålar, muggar och askar med lock. Allt för några få hundralappar.
Men något slarvjobb är det inte tal om. Bente är perfektionist. Hon lämnar inte ifrån sig något sekunda, inte ens om hon är den enda som ser felet.
– Min man blir vansinnig på mig ibland, säger hon och skrattar urskuldande.
– Men det räcker att jag vet, så kan jag inte sälja det.
Till beställningar av stora fat, urnor och krukor gör hon därför oftast dubbelt upp. Det räcker att leran är lite, lite för tunnt drejad, så sjunker den in på fel ställe. Att vara världsbäst är ingen garanti.
Och ett lock till en burk ska sitta perfekt. Hur man än försöker sätta på det. Det gäller att räkna rätt. Allt krymper nämligen 13 procent från drejning till färdigbränt gods.
Särskilt svårt har det varit denna vinter då snön legat hög runt husen och värmeelementet i verkstaden sprängts sönder. Bara vedvärmen från den gamla spisen i den före detta scoutstugan räcker inte riktigt till att värma lokalen. Det har även inneburit att det inte gått att bränna i gasolugnen. När det är för kallt ute orkar inte temperaturen sega sig upp till nödvändiga 1 270 grader.
Hittills har ingen besökare slagit omkull något i keramikverkstaden. Trots att det de första dagarna under Konstrundan brukar vara rätt mycket folk.
Nuförtiden gör hon ingen utställning i verkstaden. Här står bara den nyskapade keramiken på hyllorna. Tillsammans med VM-priserna och en del prover på stora jobb hon gjort. Som kyrkservicen till Rydebäcks kyrka som fått en egen blå glasyr med blomdekor.
– Jag har insett att de som kommer hit vill se vad jag håller på med och inte en fin utställning. Fast under påsken får jag inte plats att sitta vid drejskivan eller jobba med dekoren, som är det mest tidsödande. Veckan efter är det mindre folk och då kan de få se mig jobba också.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus