"Jag tror att det finns en större acceptans nu"
I dag, 17 maj, är det internationella dagen mot homofobi och transfobi, IDAHO. Anders Kungsman på Öresundsteatern har skrivit The Big Bög Show, som handlar om hur det är att komma ut med sin sexualitet. Något som han själv har erfarenhet av.
Bildmaterial
150 skolföreställningar senare ställer Anders Kungsman samma fråga som när ridån gick upp för första gången: Vill du bli älskad för den du är?
Här kan du vända dig med frågor
BRIS (barnens rätt i samhället): bris.se
EKHO (ekumeniska grupper för kristna homo-, bi- och transpersoner): ekho.se
RFSL (riksförbundet för sexuellt likaberättigande): rfsl.se
Tjejjouren (jour om sex, sexualitet och övergrepp): tjejjouren.se
Tre tips på tidskrifter
Karin Lenke, chefredaktör för tidningen Kom ut, tipsar om sina favoriter:
1. Candy Magazine: Tjock, glossig modetidning tillägnad allt som är trans: transvestism, transsexualism, cross-dressing och androgynitet. Ges ut oregelbundet i begränsade upplagor och väger minst ett kilo. Världens snyggaste tidning.
2. Behind the mask: Panafrikansk nyhetssajt som görs av grymma journalister och aktivister, baserade i Johannesburg. Bevakar hbt-frågor och gör det omistliga jobbet att synliggöra hbt-personer i afrikanska länder. Helt unik källa.
3. Tidskriften bang: Den svenska feministiska tidskriften som bara blir bättre och bättre. Stärker både den som behöver stärkas i en feministisk/queer identitet och den som behöver dekonstruera densamma.
Boktips
Karolina Bång, författare till "Handboken" och aktuell med "Cowgirls" som släpps till Stockholm Pride i år, tipsar:
"Wendel all together" och "Stuck rubber baby" av Howard Cruse.
"I ringen" av Tiitu Takalo, en skitbra serie om 2 tjejer som boxas och blir kära i varandra.
"Queer as Karin" av Sanna LIndström och Terese Oliw, om Karin som är queer och mest har vänner som inte är det.
Andra tips på homogay-serier är "Trollkungen" av Kollbein Karlsson, "Dykes to watch out for" av Alison Bechdel, "Hothead Paisan" av Diane Dimassa, "Drift" av Liv Strömquist och Jan Bielecki.
Nöje. Regnet öser ned utanför kaféet och Anders Kungsman berättar om ett ”free flow”. Ett flöde av känslor när han som 18-åring mötte sin medspelare i ett teaterprojekt i Landskrona.
– Allting stämde. Men det var svårt att komma ut i Landskrona på den tiden. Det fanns inte på kartan att man var kär i en kille. På krogen skrek de ”bögjävel” efter mig. De är inte onda, de som är homofober. Men de är rädda.
Som tur var fanns det en scenograf i teaterprojektet som var öppen med sin homosexualitet. Anders passade på att bombardera honom med frågor. Det gav honom stöd och mod att berätta för andra om sin pojkvän.
– Föräldrar och syskon fick reda på det sist, som det ofta är. Det kanske beror på att deras acceptans och kärlek är viktigast.
Föreställningen The Big Bög Show handlar inte om Anders själv, även om han lagt ned egna känslor och erfarenheter i pjäsen. När han visar den på skolor håller han alltid i en diskussion med eleverna efteråt. Det kretsar mindre kring sexualitet, och mer om vad som är kränkning och varför vi utsätter andra för det.
– I grunden handlar det om vad som är roten till mobbing. Jag brukar be alla som har kallat någon för ”bög” eller ”hora” att räcka upp handen i klassrummet, även lärarna. Nästan alla har sagt det någon gång. Och alla är överens om att det är en kränkning. Vissa kallar det för skämt, men det är den som utsätts som avgör vad som är en kränkning eller ej.
Anders Kungsman upplever inte att personer i teatervärlden eller i skolan är mer eller mindre homofobiska än i övriga samhället. Rädslan för de som sticker ut finns överallt. Egentligen är det en rädsla för att själv sticka ut, tror Anders, och därför trycker vi ned andra.
Han pratar om en rörelse, It gets better, som startat i USA efter att flera homosexuella tagit livet av sig.
– Många sitter med de här tankarna. Ett förfluget ord kan ställa till med så mycket.
The Big Bög Show har fått alla sorters reaktioner. Från att en kvinna kom ut inför sina lärarkollegor och elever, till att stämningen i ett klassrum blev så upprorisk att Anders Kungsman fick avbryta föreställningen och komma tillbaka en annan dag.
– Ibland dröjer sig någon elev kvar och säger ”jag är nog lite bisexuell”. Det är inte bråttom, brukar jag säga. Ta tid att lära känna dig själv. Oavsett vad du kommer fram till, så är det din ensak. Du är okej som du är.
Anders Kungsman tror att det möjligen är lättare att komma ut idag än när han gick gymnasiet.
– Jag tror att det finns en större acceptans nu. Jag ser tjejer och killar som är homosexuella i Landskrona idag och som verkar leva tryggt.
Utanför kaféet lättar regnet och molnen drar sig undan. Anders Kungsman säger att det som han alltid återkommer till, och som föreställningen handlar om, är att bli älskad för den man är. Om det enkla, och samtidigt det svåraste, att först acceptera sig själv.
#
Två skånska musiker väljer låtar som lämnar avtryck:
1. Lotta Wenglén, aktuell i filmen "Jag är min egen Dolly Parton" och med den kommande skivan "Thanks for your generous donations!":
"Left me a fool" med amerikanska Indigo Girls är för mig den ultimata beskrivningen av ett smärtsamt, hemligt kärleksmöte som kan vara en del av "komma ut"-processen. Det första mötet som många gånger sker i det dolda, under skammens täcke, mot ditt eget förnuft, drivet av ditt eget hjärtas lust.
"I resign myself to silence, I will never blow your cover
No one ever has to know who the hero took for lover"
2. Erika Rosén, spelar solo och i banden Small Flowers Crack Concrete och DunDun:
"I feel wrong" med Glasvegas är rakt på sak och ärlig. Den fångar faktumet av att känna sig fel men samtidigt inte förneka att man som man klär av andra män med blicken och att det inte är något annat än kärlek. Det är få texter som tydligt berättar om ickeheterosexuella lustar och tankar, och det behövs verkligen. Det är mod, styrka och något som många kan känna igen sig i – att känna sig fel men att bejaka sig själv och inte försöka gömma sig för världen, familjen eller sina fantasier.
"Confused desires since my teenage years,
I'm the same homo my family fears.
For my blue eyed boy there's a long distance longing,
My behind closed doors; fantasies going on,
And I feel wrong."
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus