"Dags att välja väg"
Nöje. När Ozzy Osbourne vid 00-30-tiden på söndagsmorgonen kraxat klart de sista tonerna av "Paranoid" och skickat hem publiken med ett "thank you, good night and god blesss" sattes också punkt för den tjugonde upplagan av Sweden Rock Festival. Innan dess hade festivalens skapare Ingolf Persson sagt några tacksamhetens ord från scenen och fått publiken att sjunga "Happy birthday" och hålla upp fingrarna i den ultimata hårdrockssymbolen.
Årets upplaga kommer inte att gå till historien som en av de bättre. Svaga insatser av några av de största banden, för få nya band och för mycket musik som inte hör hemma på en hårdrockfestival. Dessutom alldeles för många äldre bluesfarbröder och för få kvinnor. Av 80 akter var det bara fyra som frontades av kvinnor.
Inte acceptabelt 2011.
Men det kanske viktigaste är trots allt att festivalen har tecknat ett nytt femårskontrakt med Sölvesborgs kommun och därmed kommer att finnas kvar på samma plats (det lilla samhället Norje) åtminstone fram till 2016.
Det ger arrangörerna möjligheter att försöka staka ut en framtidsväg för festivalen. För vi vet ju att de stora namnen från 70-talet faller ifrån en efter en och att band som Iron Maiden och Metallica fortfarande är för stora och säljer ut sina världsturnéer på egen hand eller i paket med andra band.
Tittar vi på dagens band finns det förhållandevis få som ens kan tänkas uppnå arenastorlek, det vill säga få en sådan lyskraft att de kan vara framtida toppnamn på SRF. På rak hand kan jag möjligen tänka mig Avenged Sevenfold och ett par till. In Flames är förstås också ett säkert kort.
Samtidigt är det inte alldeles säkert att Sweden Rock Festival egentligen står och faller med de stora namnen. För många av besökarna är festivalen en inbjudan till en fantasivärld där man under fyra dygn kan leva i en liten bubbla. Parkera bilen, kliv ur och så upphör alla vanliga stelbenta regler att gälla och vardagens bekymmer och rutiner tar en paus. Som det brukar sägas i ölreklamen: "När du vill vara dig själv för en stund."
Sweden Rock Festival är fortfarande den stora och vänliga festivalen där folk säger "förlåt" när de stöter in i dig. Metal- och hårdrocksfans må se farliga ut men innerst inne är det världens snällaste människor.
Sonny Thoresens bilder från Sweden Rock Festival 2011 i ett ljudbildspel:
Årets...
...citat 1: "Jag har känt den här jäveln i 30 år och jag gillar honom fortfarande. Vilket de flesta andra inte gör."
Overkills sångare Bobby "Blitz" Ellsworth förklarar sin lojalitet med bandkollegan DD Verni.
...allsång: Publiken klämde i ända från tårna när Helloween spelade "Future world"
...citat 2: "Jag tänkte gå och supa. Ska det va' nåt mer innan vi stänger butiken?"
Ralf Gyllenhammar undrar om publiken är sugna på fler Mustasch-låtar.
...felbokning: Visst, vi är väl en del som har nynnat på "500 miles" men vad i herrans namn gjorde The Hooters på en hårdrocksfestival?
...kostymering: Clownerna i GWAR överglänstes vida av både Rob Zombie och Ghost.
...flopp: Det nya området med mat och hantverksstånd blev ingen hit. Där var tämligen dött på kvällarna. Undrar vad knallarna som satte upp sina stånd tyckte om det. Dessutom borde tivoliattraktioner vara förbjudna på en rockfestival.
...Axl Rose: Ingen. Alla höll tiderna och Ozzy gick till och med på tre minuter före utsatt tid.










Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus