Möten med monster
I populärkulturen säljer mord. Varje kväll när vi slår på tv:n mördas människor i underhållningsserier och vår fascination tycks aldrig ta slut. Professorn Micael Dahlén tog det ett steg längre. Han åkte världen runt och träffade kända mördare. Nu har han skrivit boken "Monster".
Nöje. Micael Dahlén står i Issei Sagawas hall när han hör den lille japanske mannen med de stora tonade glasögonen säga:
"Jag ska inte döda dig. Var inte rädd. Jag dödar inte män."
Sen tillägger han med ett leende:
"Jag vill bara smaka kvinnligt kött."
För trettio år sedan mördade Issei Sagawa en holländsk kvinna och åt sedan upp delar av hennes kropp. Sagawa är en av fem välkända mördare som Micael Dahlén under flera års tid haft kontakt med brevledes och via mejl och som han också träffat. De öriga är Charles Manson, Peter Lundin, Wayne Lo och giftmörderskan Dorothea Puente.
Vad är det som får en gift tvåbarnspappa och professor på Handelshögskolan att åka världen runt och hälsa på hos några av de värsta mördare som skådats?
– Jag önskar att det fanns ett enkelt svar på den frågan, säger Micael Dahlén på telefon från arbetsrummet på Handelshögskolan i Stockholm.
– Ett tag tänkte jag att jag inte skulle skriva boken. Men det här visade sig vara ett större fenomen än vad jag själv och de flesta andra nog anar. Dessutom blev jag personligt inblandad. Till sist handlade det om att jag inte kunde låta bli att skriva boken.
Den mest kända mördaren som Micael Dahlén träffat är utan tvekan Charles Manson. Han och hans anhängare, Mansonfamiljen, dömdes 1970 för en mordorgie där minst nio människor miste livet. Men Manson har under alla år i fängelset förblivit en superkändis vars ansikte pryder t-shirts. Hans följeslagare talar om honom som Jesus Kristus.
– Hans anhängare menar att han bär på ett kärleksbudskap. Vilket känns ofattbart, eftersom han för andra är ondskan personifierad. Men Manson är fortfarande omsvärmad och oerhört känd. Inte minst i USA, säger Micael Dahlén.
De allra flesta människor läser om mördare via tidningar och böcker. Eller ser på tv och filmer. Men Micael Dahlén upptäckte att det finns så mycket mer.
– Det som förvånat mig är hur mycket som finns i form av specialtidningar, grupper på nätet och försäljning av "murderabilia", säger Micael Dahlén.
Plus förstås alla de människor som skriver och vill träffa mördarna. Dansken Peter Lundin, som är dömd för fyra mord, berättar i "Monster" hur kvinnor står på kö för att ha sex med honom i fängelset. Kärleksstunder som är så högljudda att övriga fångar klagat.
Peter Lundin talar i boken om sig själv och sitt namn som ett "varumärke". Hur ser du på en sån sak?
– Det säger ju väldigt mycket om den verklighet vi lever i. För en man som Lundin är det business, ett levebröd. Och det är också en anledning till varför jag tvekade att skriva boken. Min bok bidrar ju också att spä på detta.
– Men jag tror ändå att nyttan med boken är större. Om den får människor att börja tänka till. Varför läser jag om detta? Vad säger det om mig själv? Den typen av frågor, säger Micael Dahlén.
I somras dök Anders Behring Breivik upp och satte massmördandet i ett helt nytt ljus. Inte minst för att han också använde sig av sociala medier.
– Som alla andra blev jag chockad. Jag var i Norge i augusti, en månad efter dådet, och redan då märkte jag vilken enorm industri som dragit igång och att folk börjat skriva brev till Breivik.
– Det här pekar på att det i dag är ännu lättare att bli känd som mördare och att "belöningen" i form av ökad exponering bara ökar. Har man en pessimistisk syn känns det som om det är på väg käpprätt åt helvete, säger Micael Dahlén och tillägger:
– Men om man ska se något positivt är det kanske nu vi har chansen att börja ställa de viktiga frågorna. Vad säger vårt intresse för de här människorna om vårt samhälle?
Han är nervös inför lanseringen av boken. Dels hur folk faktiskt ska reagera på boken, men också hur människor och kollegor runt omkring honom kommer att förhålla sig.
Hur har arbetet med boken påpekat dig personligen?
– Mer än jag hade kunnat föreställa mig. Och mer än vad jag hade önskat. I perioder blev jag närmast manisk. Och det satte igång konstiga tankar i mitt huvud, då jag förstod att jag har mycket mörker inom mig.
– Nu är jag uppe i processen att lämna det här bakom mig.
Har du i dag någon kontakt med mördarna du träffade?
– De hör av sig då och då via brev, mejl eller fax.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus