Samhällskritik i serieform
Barnsliga, färgglada figurer i naivistiska landskap. Men det här är inte alls för barn. Serietecknaren Sara Granér gillar kontrasterna mellan gulliga djur och otäcka sammanhang för att få fram sitt samhällskritiska budskap.
Bildmaterial
Sara Granér i sin myllrande, serievärld, här helt i svart-vitt.
Sara Granér från Malmö bjuder in till sin socialrealistiska serievärld.
Sara Granér
Född: 1980 i Lund
Bor: I Malmö
Karriär: Serieskolan i Malmö, seriealbumen "Det är bara lite aids" 2008 och "Med vänlig hälsning" 2010, "Sara Granérs vikariekalender" 2011. Medverkar i Galago, Etc, DN m fl tidningar, har gjort flera utställningar. Medlem av feministiska seriekollektivet Dotterbolaget.
Aktuell: "För ditt eget bästa", utställning i 81 m2 på Dunkers i Helsingborg med vernissage 8 dec 17–19, pågår t o m 11 mars 2012; "Rim och reson – julkalender för vuxna", svt.se.
Nöje. Sara Granér har tillbringat hela den senaste veckan på Dunkers kulturhus. I den lilla utställningslokalen 81 m2 har hon byggt upp sin alldeles egna värld. Serierutor fyller väggarna, 3D-versioner i papier-maché av några av invånarna står på strategiska platser och i ett hörn är en videohörna riggad. Och mitt på golvet ligger en lekmatta med en hel stad att fantisera sig in i.
– När jag var liten gillade jag bilder med mycket att upptäcka, konstiga perspektiv där man kan se allt på en gång. Som hos Ilon Wikland.
Men Sara Granérs serievärld är långt ifrån Astrid Lindgrens nostalgiska idyll.
– Med gulliga djur i naivistisk men hemsk miljö blir kontrasten större och mer effektfull, förklarar hon.
I denna stad finns allt från födelse till död. I ena hörnet betar några kossor. Men de blir snart korvar på väg till Ica. I fabrikerna sitter räknenissar i kostym och ritar diagram med kurvorna uppåt. Samtidigt sitter en figur utanför arbetsförmedlingen och gråter.
Alla invånare är figurer mittemellan hund, björn och gris.
– De är seriefigurer som i fabler, allmänna, utan ålder, kön och hudfärg. Man kan projicera vad som helst på dem. Särskilt grisar gillar jag. De är laddade djur, som symboliserar både snuskgrisar och gullegrisar, säger hon.
Egentligen är Sara Granér inte särskilt intresserad av serier. Det är mer den enkla formen som lockar.
– Man kommer långt med ett kollegieblock och en penna och man behöver inget stort tekniskt kunnande.
På Serieskolan i Malmö gjorde Sara Granér sitt första album "Bara lite aids". Det innehåller bilder hon valt ut från året då hon bestämde sig för att rita en serieteckning om dagen.
– Det var ett bra sätt att komma igång. Jag gjorde teckningarna utifrån något jag hört i radio eller läst i tidningar. Något krav på att det skulle vara roligt hade jag inte. Det är svårt att veta vad andra skrattar åt. Det viktiga är att det stämmer med min egen syn på verkligheten. Tycker andra att det är kul är det bra.
Med tanke på det stora genomslag hennes teckningar fått tycks fler fundera i samma banor som hon om orättvisor, globala som svenska, om konsumtionssamhället och klimatförstöringen. Ofta får hon fram budskapet genom att blanda ihop till synes oförenliga företeelser. Som när hon låter Nobelpriset i litteratur presenteras med ett hiphop-rime.
– Män ger män Nobelpris. Då kan det passa med hiphopens försäkran om "no-homo".
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus