Humorn räddar enahanda tävling
MEDIEKRÖNIKAN. Visst har vi alla våra paradrätter. Risotton som får det att vattnas i munnen på vår dejt och kycklinggrytan som får vännerna att komma på besök igen och igen och igen. Men därifrån till proffskock är steget långt.
I går hade TV4:s "Sveriges mästerkock" premiär för sin andra säsong. Jag är glad att jag aldrig funderade på att ställa upp där.
I går var juryn Aujalay, Mannerström och Morberg inte särskilt imponerade av amatörkockarna, ens om de lagade sin paradrätt. Bland kommentarerna: "Såsen är antagligen det jävligaste jag smakat. Hela presentationen är som på dagis. Om man får in en sådan tallrik på en restaurang... eller det får man ju aldrig, för man beställer ju inte en sådan om man har något vett i huvudet".
Onödigt hårt, kan tyckas, men det är ju så juryn har profilerat sig inför denna säsong. Dessutom är det ju ett inarbetat koncept som känns igen från "Idol", vars beståndsdelar är näst intill identiska.
Den största skillnaden mot "Idol" är att tittaren inte kan smaka och avgöra. Just det upplever jag som programformatets största brist. Det blir enahanda i längden när juryn säger "gott" eller "nej" gång på gång, utan att jag kan jämföra med min egen upplevelse.
Dessutom följer varje klipp ett obligatoriskt mönster - stress under tillagningen, nervositet under provsmakningen och sedan glädje tillsammans med glad familj när de lyckade lycksökarna får sitt förkläde. Efter tre kvart skruvar jag på mig i soffan.
För ett år sedan tittade 1,3 miljoner på premiäravsnittet och 1,1 miljoner på finalen. Under onsdagarna framöver krockar "Sveriges mästerkock" med "Uppdrag granskning" och 44:e säsongen av "Efterlyst". Tuff konkurens, även om Leif GW Persson har lämnat TV3:s program.
Det som ändå gör programmet sevärt, vilket jag ändå tycker att det är, stavas humor. Och framför allt Per Morbergs humor. Som när han beskriver hur han får fontäner i munnen av en tävlingsdeltagares dumplings.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus