Framtiden är här
MEDIEKRÖNIKAN. I helgen kom framtiden hem till mig. Jag har blivit med iPad och kan numera förgylla timmen, eller timmarna, före insomning med alla de där programmen från Sveriges Radio som jag inte hunnit lyssna på. Jag klickar igång SR:s app, drar igång ”Språket” eller ”Nordegren i P1”, lägger min svarta apple-juvel på nattduksbordet och den skiner, gnistrar, ett litet ögonblick, innan den skärmslocknar och det enda som finns är natten och rösterna i min padda. Lyx. Fantastiskt. Och samtidigt skrämmande. Antagligen precis som det ska vara när framtiden kommer. Alla dessa valmöjligheter. Det gör ont att välja, varför skulle annars Gösta Ekman tvekat inför valet mellan Aftonbladet eller Expressen?
Och där ligger jag och har betydligt fler alternativ, endast under bokstaven A finns åtta program. Från ”ad lib med Lex” (”…ett slags fånga dagen med musik.”) till ”Aurora” (”Vakna på rätt sida med P2…"). Och som om inte detta skulle vara nog har jag laddat hem gratis-appen TuneIn Radio där jag har tillgång till radiostationer från hela världen. Jag kan lyssna på ”iWineRadio”, ”Dylan Radio” eller ”90elf-Fussball Radio”. Nu är jag inte särskilt bra på tyska så det sista borde gå bort, men möjligheten finns ju, så varför inte spana in? En minut räcker, sen över till nästa program jag inte behöver, 30 sekunder, sen nästa…
Jag är inte ensam, vi är fler som måste lära oss att hantera det massiva utbudet, alla dessa val, runtomkring hör jag det dunkande ljudet av människor som går in i väggar och jag kan inte låta bli att tänka att ”too much information”, ”too many choices” har en del i skulden till detta dunkandet.
Dagens digra utbud ställer större krav på oss mediakonsumenter. Att välja (där kom det igen) och att välja bort. Jag behöver inte tysk fotbollsradio, jag behöver ”Wermelin i P4”. Jag måste lära mig det, finna ro, lyssna på hela program som får mig att må bra. Inte snuttifiera bort mina lediga stunder med saker jag inte vill veta. Upp till kamp mot nyfikenheten, upp till kamp mot girigheten och sedan ”Dagens dikt” och därefter knyta näven när Jesper Svenbro läst färdigt sitt eget alster ”Historia” och Ned Rorems ”Valse oubliée” gladjazzar i min svarta apple-juvel. Där satt den! Och jag valde själv.
Kommentarer
-
Genom att kommentera på hd.se så godkänner du våra regler.
Kommentarer via Disqus