Segregationen göds på din gata

Sveriges Radios innovativa integrationsryck. Av svartskallar för svartskallar. Sistnämnda uttalades aldrig men underförstods av majoriteten oss. Vi satt med varsitt glas svartsprit i ett stökigt flickrum och diskuterade hej vilt. Unga malmöiter till egen kaxig radiokanal. Delade erfarenheter. Året var 2006 och ”Din Gata” skulle födas. Vi genomskådade den påstådda sammansmältningen ganska snabbt men stannade kvar för det nyfödda mediefolkets skull. Vi var genier redan då.

Att igenkänningsfaktorn på ”Din Gata” handlar om etnicitet är evident. Istället för att alstra nytänkande vibbar har man dragit mediepolitiken till sin spets och skapat ett forum där utomskandinavisk härkomst verkar vara ett av kriterierna för anställning. En medial segregation som speglar det svenska samhället och en paradox till producenternas påstådda önskan om att främja mångfalden.

Problematiken ligger i att den mänskliga röda tråden inte fyller någon funktion utan bara finns där. Särskild från resterande medier. Det jag och mina vänner diskuterade i det stökiga flickrummet är det jag skriver om idag. Sex år senare. Radiokanalen står fortfarande kvar och idisslar samma gamla käk. Jargongen göder stereotypen av den coola malmöblatten. Och lämnar unga förvirrade människor i segregationsgillret. Oförmögna att göra något åt saken eftersom konstruktionen tilldelas av högre makter. Det är först när de lämnar kanalen som förbannelsen bryts.

Jag trodde tjusningen med mångfald i media var att nyttja människors olika kunskaper och erfarenheter. Att tanken var att vi skulle lyssna och lära av varandra, istället för att bunta ihop och tilldela människor egenskaper. Jag kanske missförstod allt.

Obekväma ämnen genererar ju dövhet hos beslutstagare så fort de tas upp, men jag tror att radiokanalen med förändring kan bli en av Sveriges viktigaste plattformar.
Och då kan din gata bli min gata, oavsett hudfärg eller dialekt.

Samina Ul Alam Lindström