Jakob Samuel: "Plattan är essensen av mitt liv"

Han är känd som sångare i The Poodles. När Jakob Samuel nu släpper sitt första soloalbum – efter snart 25 år i musikbranschen – vill han visa andra sidor av sig själv.

Albumet "Pastpresent" kallar Jakob Samuel själv för "essensen av mitt liv". Han sjunger djupt personliga texter till en musik som är långt från Poodles hårdrock. Influenserna är snarare ELO, Supertramp, Fleetwood Mac, 10cc, Elton John och Billy Joel.

– Mina två äldre bröder (Jonas och Tobbe) var väldigt inne på det här och det har färgat mig, säger Jakob Samuel.

Drömmen om att göra en soloplatta har legat och grott länge hos Jakob ("jag har jobbat med den i två år, men jag har drömt om plattan i 20 år") men det behövdes en del pushande från vännerna Robert Wells och Bobby Ljunggren.

– Nu är det dags att du sätter fart, sa de. Det var två kickar i arslet som jag behövde.

Jakob Samuel är uppväxt i en mycket musikalisk familj. Morfar Lennart Nerbe var dirigent. Precis som Jakobs mamma Kerstin Nerbe som även startade Folkoperan i Stockholm. Fram tills Jakob fyllde 16 bodde familjen i Sjöbo där pappa Bengt var församlingspräst.

– Plattan handlar om allt jag varit med om. Uppväxten, relationen till mina föräldrar och mina barn, säger Jakob Samuel.

Låten "Even if" är skriven till hustrun Fia. De träffades i Ystads Folkets Park i 16–17 årsåldern och har förblivit ett par under alla år. Tillsammans har de fyra barn. Alla barnen körar för övrigt på låten "Sing me another song".

– Fia och jag har gått igenom så mycket. Oavsett om vi kommer att vara ihop resten av livet kommer hon alltid att vara min bästa vän. Jag älskar henne mer än någonsin. Det är vad låten handlar om.

Just nu har Jakob och de övriga killarna i The Poodles tagit ett sabbatsår.

– Det är inga konstigheter. Ingen schism. Vi har kört hårt i sex år och turnerat som galningar. Jag tror alla mår bra av ett sabbatsår. Henrik (Bergqvist) är lingvistikprofessor och ska iväg och studera ursprungsspråk, Pontus (Egberg) ska jobba som systemtekniker.

Själv ska Jakob försöka ha sin första längre sammanhängande ledighet i sommar ("det blir antingen skitkul eller så får jag total abstinens"). Han ska ut och segla med familjen och i höst blir det en soloturné. Sen fortsätter låtskrivandet till nästa soloplatta och till Poodles kommande album.

Är du nöjd med livet just nu?

– Ja det får jag verkligen säga. Vi lever ju i en välsignad tid på jorden och i ett land där vi kan förverkliga oss själva. Ju mer man kan släppa sina rädslor kan man förverkliga de drömmar man har. Det största hotet mot att leva det liv man vill är en själv.

Jakob Samuel om...

Viktoria Tolstoy

”Det var så himla kul att vi fick Viktoria Tolstoy att vara med och sjunga på ”When I close my eyes”. Första gången vi träffades var under nån "Bingolotto”-inspelning. Hon satt i knäet på Svante Thuresson och när jag kom in i rummet flög hon upp och ropade "åh, min idol" och omfamnade mig. Vi gjorde tv-programmet ”Så ska det låta” tillsammans och då upptäckte vi att våra röster harmoniserar väldigt väl. Vicktoria är en himla härlig människa som sjunger fantastiskt. Dessutom gillar hon rock."

Jon Lord

"Det var fantastiskt när vi gjorde Rhapsody in Rock tillsammans. Jag såg honom första gången när han var med i Whitesnake, giget på Olympen 1984. Då tänkte man att de här killarna var större än Gud. När man sen träffar en gammal idol finns det alltid en risk med den ikonbild man har. Jag hoppades att han skulle vara trevlig. Och det var han verkligen. En oerhört fin snubbe. Som senare skickade julhälsningar. Han har varit sjuk i cancer ett tag och jag har varit i kontakt med honom via hans manager. Nu är han på bättringsvägen. Jag hoppas han överlever oss allihop."

Marcel Jacob

”När han och Jeff Scott Soto startade Talisman fick jag mitt första stora jobb som trummis. Det var fantastiskt. Jag lärde känna "Marre" som ung och under tiden vi spelade ihop var han som en storebror för mig. Vi fick en bättre relation när jag slutade i Talisman 1993. Vi skrev ”Kingdom of heaven” till första Poodles-plattan. Sen skulle vi göra något till andra plattan. Jag sökte honom flera gånger, men han svarade aldrig. Jag visste ju att han hade sin sjukdom och andra problem. En morgon när jag gick på stranden ringde Pontus Norgren och berättar att "Marre" hängt sig. Det var tragiskt. Även om det inte kom som en blixt från en klar himmel."

Stefan Lindqvist
stefan.lindqvist@hd.se 042-489 90 36