Schulman och Eklund sänder lyssnarjuvel

Husflugan sätter sig på smörbyttans kant och observerar frukostsamtalet mellan två goda vänner. Emellanåt riktar sig konversationen direkt till flugan men för det mesta får hens deltagande ske ganska observerande.

Det är författaren och entreprenören Alex Schulman som sitter tills bords och mitt emot sig har han en av mediesveriges skarpaste hjärnor, tv-producenten Sigge Eklund. I symbios uppstår ljuv medryckande melodi, som ibland stannar upp i ett känsligt ögonblick av personlighet, och får flugan att surra till av behag.

I år blir förmodligen det året då mest babbel i ljudfil kommer att produceras och den skrivna bloggen övergår i talande form. I äkta amerikansk regi kallad podcast. Filip och Fredrik som går i bräschen för det mesta mediala som sker i Sverige och har redan hunnit tala ihop 90 avsnitt sedan premiären i januari 2010. Men i år ser vi vassa uppstickare som Jenny Strömstedt och Carina Berg, Hannah Widell och Amanda Schulman och nu även Alex Schulman och Sigge Eklund. Att den här typen av medieformat går rakt in i våra kändiskåta hjärtan kan förklaras med samma termer som kändisbloggarnarnas framgång. Det finns en längtan efter mänsklighet hos fyrabarnsmamman i morgon-TV som klarar allt och lite till men som i podcastbikten gör sina bekymmer synliga och får oss att slappna av och stanna kvar.

I premiären överröstar Eklunds något monotona tonläge Schulmans milda stämma i vissa avsnitt. Men till sist hittar duon varandra och förenas i intressanta diskussioner. Själv dras jag till det vemodiga som vilar över installationen. Till skillnad från Filip och Fredriks geniala dravel ligger det ett lugn över Schulman och Eklunds dialog som kryper sig på ju mer tid som går och som skapar ett beroende av att lyssna mer. Vid andra samtalet har jag lutat mig tillbaka vid hushållsosten och finner att den psykologiska förankring i ämnen som det talas om känns helande. Alex utreder sina alkoholvanor i en instängd hysteri och Sigge tystar nonchalant men omtänksamt sin goda väns ängslan. Och så fortsätter det i en slags efterlängtad sårbarhet som jag gärna vill se mer av.

(Podcastavsnitten hittar ni på Itunes alternativt Alex Schulmans blogg på Aftonbladet.se)

Samina Ul Alam Lindström