Barn saknar känsla för kvalitet

Jag skulle kunna författa en uppsats där jag med hjälp av filosofiska teorier förklarar varför ”Allsång på Skansen” fungerar som ett opium för folket. Men nej, jag nöjer mig med att i stället skärskåda spektaklet twitterstyle: #allsången3juli.

Programledaren gör entré: Raka av dig slutspelsskägget, Måns Zelmerlöw. Hockeysäsongen är över. Till och med Stanley cup.
Kändisspotting: Undrar vad TV4 tycker om att deras profil Agneta Sjödin myser i publiken i ett SVT-program?
Första allsången: Min dotter Elsa hoppar upp och ner av pur eufori, och styrker därmed tesen att barn saknar känsla för kvalitet.
Dead By April framträder: Inte ens blöjbäraren i familjen förstår vad dessa blöjrockare har på Skansen att göra.
Dead By April leder allsång: Jag hade hoppats få leva i 200 år utan att höra ”Kalle på Spången” framföras med growl. Det sket sig nu.
Crazypotpurriet: Fint att Anne-Lie Rydé och Gunwer Bergkvist får visa att de lever. Bergkvist var ju festlig i sketchen ”Skattkammarön” i programmet Estrad 1967.
Erik Hassle sjunger: Att promota sin nya singel i ”Allsång på Skansen” och sedan inte bjuda på en allsång borde vara förbjudet.
Måns och Basshunter leder ”Boten Anna”-allsång: Befarar att Sven Lilja (först med att leda allsång på Skansen) roterar som ett grillspett i sin grav.
Programledare går hem: Måns Zelmerlöw är charmig som få, men framstår ofta som Sveriges yngsta pensionär.
Vokal akrobatik med Pros & Cons: Kom tillbaka Flying Pickets, allt är förlåtet! Ingen slump att a cappella rimmar med vedergälla.
Molly Sandén sjunger om sitt förhållande med Eric Saade: Tur att vi har många talangjakter och melodifestivaler så att det kommer fram nya förmågor till allsången.
Molly leder sista allsången, ”En jävel på kärlek”: Ta mig tusen om det inte var Eric Saade som satt och gömde sig under en hoodie.

Magnus Ransheim