Festivalen är hennes identitet

Nöje Publicerad 6 juli 2012 kl. 04:00 Uppdaterad 6 juli 2012 kl. 09:45

Anna Palmer är som vanligt på plats och jobbar på Roskildefestivalen.HD/NST Tobias Andersson
Hemmabyggda stereos är grejen om campet ska bli poppis.HD/NST Tobias Andersson
De mest spektakulära utklädnader är vardagsmat på Roskildes camping.HD/NST Tobias Andersson
Det är alltid riskfyllt på festival. Att bli nedsprutad av vattenpistol är inget ovanligt.HD/NST Tobias Andersson
Tillsammans med kollegan Laerke Kaagaard bjuder Anna Palmer in festivalbesökarna till att skapa på området Dream City.HD/NST Tobias Andersson
Danska Roskildefestivalen fick en riktigt solig start.HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
I nya området Dream City kan vem som helst ställa sig och snickra - en fåtölj till exempel.HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson
HD/NST Tobias Andersson

Det är tack vare henne du kan dansa i leran och knockas av livemusik. Ljungbyhedbördiga Anna Palmer har jobbat för Roskildefestivalen i sex år. "Det blir som en identitet", säger hon.

Spelschemat har knappt dragit igång men på campingen har festen pågått i dagar. Mitt på dagen ligger många halvt utslagna i gräset, medan andra dansar vilt framför hemmabyggda stereoanläggningar.

Anna Palmer kisar mot solen och betraktar firandet från ett funktionärstorn.

– Första gången jag kom hit var sju år sen. Jag såg Franz Ferdinand och Arctic monkeys och minns att jag tyckte det var asfett. Jag kände direkt att ville vara med och bidra.

Ljungbyhedtjejen är en av 30 000 frivilliga som jobbar åtminstone 24 timmar under festivalen.

– Alla engagerar sig verkligen, många jobbar till och med mer än planerat. Jag tror det är för att det inte finns nån hierarki. Alla får gå runt överallt och kan känna sig delaktiga.

Framför den stora Orangescenen är det lugnet innan stormen. Någon bygger stängsel, en annan chillar i gräset. Arbetsuppgifter på Roskilde kan vara allt från att plocka skräp till att vakta gater.

– Vissa kan inte få nog av att dra kablar. Jag är mer för att träffa folk.

Anna Palmer har flera uppdrag på Roskilde. Dels är hon ansvarig för 65 skräpplockare från Kulturföreningen Akustik i Röstånga, som hon är engagerad i. Sedan i vintras är hon också projektanställd för att marknadsföra festivalen genom "Streetgroup". Där rör det sig om allt från att sätta upp affischer på stan – till Roskilde roadtrip, en miniturné med nordiska band som i våras åkte runt till Skandinaviska städer, bland andra Lund.

– Jag skulle aldrig vilja komma hit som vanlig besökare. Jag vill vara en del av Roskilde.

Hon pekar på sin t-shirt. Svart och med Roskildetryck.

– Den här är inte så snygg egentligen. Men har jag den på mig blir jag del av en gemenskap. Det blir som en identitet.

Plötsligt hörs ett vrål på otydlig danska och vatten sprutar över oss. En snubbe med vattenpistol rusar iväg. Anna Palmer ler snett.

– Mina föräldrar säger alltid, "Varför ska du dit, det är väl samma år efter år". Det är det inte! Det händer alltid nåt nytt.

Men hon kan tröttna på festivalfolket. I alla fall de som är extremt fulla.

– Vissa hänger på campingen utan att se ett enda band. Det förstår jag inte. Jag festar innan, men från torsdagen är jag fullt fokuserad på musiken.

På campingområde P yr spånflisor. Här skapas Dream City, ett nytt inslag där festivalbesökarna får chans att bygga upp en slags stad på egen hand.

Här finns en gigantisk port av skidor och en graffitivägg, som Anna Palmer tagit med sig från Roskilde roadtrip.

Bland brädberg står besökare och snickrar allt från fåtöljer till pingisbord.

– Det finns så himla mycket kreativitet på festivalen och här kan man få utlopp för det.

Det känns som att du har ett finger med i spelet lite varstans här?