Isande mord på Island

MEDIEKRÖNIKAN Publicerad 21 juli 2012 kl. 00:00

Alla fördomar jag har om Island har jag fått av författaren Arnaldur Indriðason. Hans deckarsvit om kommissarie Erlendur Sveinsson är till bredden fylld av rå socialrealism som tar sig sina mest avskyvärda uttryck i Reykjaviks vindpinade gränder. Vardagen är kall, brotten likaså och jag älskar det. Det svenska deckarundret, i Financial Times kallat “The art of darkness” framstår som fredagsmys i jämförelse.

Jag är var således inte sen att börja följa den isländska kriminalserien “Häxans tid”, som går i ettan på söndagar. En sommar som denna blir man ju dessutom bara provocerad av tv-deckare som utspelar sig i soldränkta idyller. Ett snöstormigt Island känns faktiskt närmare till hands.
Men “Häxans tid”, ursprungligen en roman av Árni Thórarinsson som 2005 utsågs till Islands bästa, skildrar ett annat Island än Indriðasons. Visst, mord serveras vi och snön yr, men stämningen är en helt annan.

Huvudkaraktär är den slitne medelsålders journalisten Einar som motvilligt har placerats på Kvällsbladets nyöppnade redaktion i det lilla samhället Akureyri. Einar befarar att han ska behöva fortsätta skriva om nyhetschefens bortsprungna hund i all evighet, men plötsligt börjar det hända saker. Natten före gymnasieskolans teaterpjäs har premiär försvinner den karismatiske huvudrollsinnehavaren Skarphéðinn (spelad av Sverrir Gudnason) spårlöst. Han hittas snart död och upp rullar märkliga historier om svartkonst och maktspel.

Einar åker från brottsplats till brottsplats i sin gamla otympliga 70-talsford, till tonerna av släpigt gitarrspel. Han utropar saker som “Vad i glödheta helvete” när ortens ungdomsligisterna försöker göra livet surt för honom Hemma har han en grön papegoja som sitter på hans axel medan han grunnar på mordmotiv. Småstadskomplexen, musiken och mystiken i “Häxans tid” får mig osökt att tänka på Twin Peaks, även om en direkt jämförelse skulle vara överdriven. Serien fungerar hursomhelst utmärkt när du inser att du sett ett par hundra avsnitt för många av “Morden i Midsomer”. På söndag får vi se upplösningen och har du missat tidigare avsnitt så finns det tid att titta ikapp på svtplay.

Stina Linde

Textförstoring

Dela

“Du var där med din polare Frank” om en efterlysning i Veckorevyn 1980. Tio genialiska minuter. Det finns dessutom två filmer till i sviten om insändare, "Hur vore det med eternit?" och "Wanted! Popmusikeri!".

Mitt märkliga missbruk i TV4. Alltså första gången jag hörde talas om någon som inte kunde sluta äta på sin soffa så blev jag förvånad. Det var kanske tio år sedan.

Idag ser jag dokumentären om kanadensiska löparlegenden Harry Jerome. Han fick kämpa mot både allvarliga skador och rasism under sitt 42-åriga liv. I Kunskapskanalen 20.00.

Läs mer

Kommentarer

Nöje

Huvudnyheter

Se biofilmer från SF att köpa eller reservera här