Tid att lyssna

Den verkar som att största synden under det svenska sommarhalvåret är att sitta inne och glo på tv. Det är ett skämt att det bästa som visas på tv en lördagskväll i juli är ”Åskbollen” från 1965. Inte konstigt att jag sviker min vän burken så här års. Inte nödvändigtvis för att jag njuter av ljumma kvällar, utan för att det inte finns något som är värt att titta på. Okej, en och annan serie, någon deckare kanske men utöver det? Räddningen är istället on demand, playfunktioner, hörlurar en smart telefon. Sommar får bli radio och lyssnandes tid.

Förra veckan hade DN en artikel om hur podcasts möjliggjort för alternativa sändningar. Enligt skribenten har publiken tröttnat på snabbt och ytligt, istället vill vi ta del av det långa samtalet där personer tillåts att tala till punkt, där det finns tid att lyssna och tid att ställa de inte så självklara frågorna. Djupare och nischat. Men också oerhört medvetet. För när publiken själv kan disponera och avsätta tid för sin mediekonsumtion blir valen eftertänksamma. När allt finns tillgängligt i arkiv, hela tiden, när det passar, då är det inte lika lätt att bara snubbla in i ett program och göra en ny upptäckt.

Men i sommar satsar jag ändå på att verkligen lyssna, länge och väl. Luren är fulltankad med radiodokumentärer från SR:s finfina podarkiv. För ett tag sedan upptäckte jag även podcasten ”WTF” som leds av den amerikanska komikern Marc Maron, och som beskrivits som det goda samtalets bästa man. Från ett garage i Los Angeles får intervjupersonerna utrymme och Maron lyckas att lirka fram människorna bakom namnen. Men mina allra mest välinvesterade 22 kronor var när jag laddade hem appen för att kunna lyssna på podcasts från amerikanska ”This American Life”. Varje vecka avhandlas ett nytt tema med tre fantastiska dokumentära inslag. Det här är radiodokumentärer när de är som bäst och detta gör mitt liv som pendlare betydligt mer meningsfullt.

Men meningsfullt, medvetet och välproducerat kan bli ganska tröttsamt det också. Åh, vad jag kan längta efter det slentrianmässiga tv-tittandet. När man ligger där, helt apatisk med en tom blick, och att då och behöva suga in mungipan som ligger närmast soffkudden. Att kasta sig på soffan och bara ta emot vad som än visas, utan att behöva göra några val. Ibland är det äkta kvalité att pricka in ett helgmaraton av ”Keeping Up with the Kardashians”. Ofrivilligt och helt fantastiskt.

Anna Bachmann