Modell slätstruket

MEDIEKRÖNIKAN Publicerad 12 augusti 2012 kl. 00:00

Jag ligger förkyld i soffan och drar treans fem repriser av “Top Model Sverige” på raken. Det blir mitt första intryck av serien som hunnit gå i fem säsonger. Det enda jag egentligen slås av är hur slätstruket det är. Programledaren Izabella Scorupco adderar ingen som helst hetta till programmet, de ditplacerade intrigerna är överspelade på ett par minuter och ingen av deltagarna sticker ut mer än med någon crazy outfit här eller där.

Känslan av likgiltighet kanske framträder starkare i kontrast till mina förväntningar av att bli provocerad. Snuttarna av den amerikanska förlagan med Tyra Banks som omväxlande demonisk/bästa vän-programledare som flimrat förbi genom åren kan lätt ge de förväntningarna. Men icke. Flera av tjejerna som tävlar är 17 år. Visst. Fotosessionerna är utmanande, med en massa naket och en hel del förnedrande uppdrag. Jaja. De utsätts för “backstabbingsituationer” där de måste rösta på den de tycker sämst om redan innan de känner varandra. Okej. Introt visar ett gäng glammiga modeller som armbågar sig fram på en catwalk medan de trycker bort varandras huvuden och knuffar ner varandra. Suck. På samma gång haglar moraliska statements från juryn om att “en modell behöver inte bara vara snygg utan måste också ha något i skallen” och “det är ingen fjantig liten fjompa vi söker här”. Som om de behövde flika in en sorts alibi här och där.

Det enda som egentligen får mig att känna något är superstylisten Jonas Hallberg och hans otäcka kommentarer. Hallbergs uppgift i serien är att vara med deltagarna på fotograferingar, presentera nya uppdrag och antagligen att tillföra lite krydda med sin ”starka personlighet”. För min del resulterar det bara i avsmak. ”Work with your ass girl!” tjuter han till 17-åringarna. ”Den där rumpan kommer att sälja Reebook alltså”, när en av tjejerna posar med företagets sneakers på fötterna. ”Those bitches can dance!”, när deltagarna tävlar i streetdance. De där kommentarerna förtar verkligen illusionen av att personligheten och kreativiten spelar största rollen i den här tävlingen, som moralkakorna eventuellt lyckats vagga in tittarna i.

Stina Linde

Textförstoring

Dela

“Välkommen till vår vardag”, en stillsam dokumentär i tvåan om barn med Downs syndrom. Livet med en extra kromosom beskrivs odramatiskt genom föräldrars och barns ögon.

“Polisen tar fast en fortkörare som inte håller med om att han kört för snabbt.” Låter den här beskrivningen intressant? Då ska du se sexans repriser av “Speeders”.

Idag ser jag två program i tvåan. Först “9-årig skräddare” om norske Mats som syr sin lillasysters dopklänning. Sedan Ruben Östlunds verklighetsbaserade kortfilm “Händelser vid bank”.

Läs mer

Kommentarer

Nöje