Dokumentär med god bollkänsla

På sistone har rapporter om TV3:s kris poppat upp med jämna mellanrum. Det har handlat om förlorad identitet, dåliga program och allt färre tittare. Jag tycker att det är orättvist att nästan bara trean fått ta plats i skottgluggen. Ser man till svenska produktioner är de övriga reklamkanalerna, idé- och kvalitetsmässigt, inte ett dugg bättre. Det står inte minst klart nu när säsongspremiärerna avlöser varandra.

Att TV4 fläskar på med "Robinson", medan talangjakten "X factor" och "Fångarna på fortet" väntar i kulisserna, är lika beklagligt som att femman åter sjösatt "Färjan" och att trean desperat klänger fast vid "Svenska Hollywoodfruar".
Oviljan att släppa taget om gamla succéer grumlar den glädje som jag eventuellt skulle känna om kommersiell tv presenterade ett banbrytande program. "Så mycket bättre" lär till exempel inte begravas, trots att den stundande säsongens medverkande vittnar om att coverfesten borde sjunga på sista versen.

I SVT finns också åtskilliga program som överlevt sig själv. Som "Doobidoo", med säsongspremiär på fredag. Ändå spöar public service konkurrenterna sju dagar i veckan. I går hette SVT:s trumfkort "Bragden", en dokumentär om hur Sveriges bordtennislandslag rev den kinesiska muren genom att spela hem VM-finalen 1989. Filmen är disponerad som en gammaldags skolfilm och berättar pedagogiskt hur de svenska pingisspelarna förkovrade sig för att slutligen besegra kineserna som utklassat dem i tre raka VM-finaler under 80-talet.
I centrum för Henrik Georgssons dokumentär står Mikael Appelgren, Jörgen Persson och Jan-Ove Waldner, som utgjorde finallaget. Nya intervjuer varvas med gamla klipp och diverse tillbakablickar. Vi får veta vad som utmärkte kinesernas sätt att spela och hur svenskarna tvingades lägga om sin träning och lära sig att "hålla bordet". Bollkänslan är god hos intervjuarna Jens Fellke och Helena Egerlind och våra pingishjältar säger intressantare saker än jag hört dem göra tidigare.
Man behöver inte vara uppvuxen under en tid då det fanns bordtennisbord i varenda källarlokal för att förstå storheten med bragden, men det skadar inte. Filmen är ett skolexempel på en högklassig, nostalgispäckad idrottsdokumentär, lika sevärd som Malcolm Dixelius numera klassiska "CCCP hockey".

Magnus Ransheim