Dubbel bokdebut för Fredrik Backman

För sex år sedan skrev truckföraren Fredrik Backman en jobbansökan till Xtra Helsingborg. Resten är mediehistoria. Nu gör han författardebut – med två böcker samtidigt.

Få svenskar har lyckats undgå helsingborgaren Fredrik Backmans krönikor och blogginlägg. I dagarna släpper han två böcker, "En man som heter Ove" och "Saker min son behöver veta om världen".

Skrivarkarriären började vintern 2006. Då var han 25 år och arbetade som truckförare.

– Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra med mitt liv. Jag hade gjort en massa skit och haft en massa konstiga jobb. Då fick jag för mig att jag kanske skulle skriva, säger Fredrik Backman.

Han hörde att tidningen Xtra (numera City Helsingborg) skulle starta och att de sökte skribenter.

– I ett fantastiskt tillfälle av total hybris drog jag iväg ett mejl till chefredaktören Kersti Forsberg och förklarade att jag skulle kunna vara bra på att berätta historier.

Efter att ha "tjatat sig in" fick han skriva en testkrönika. Den publicerades. Sedan dess har han skrivit krönikor varje vecka, numera för Metro.

Kersti Forsberg minns när hon värvade honom.

– Jag fastnade för hans språk, han skrev på ett sätt som inte många gör. Redan från början var han väldigt arg på allt och alla och oerhört provocerande, säger hon.

Det fanns helt enkelt inget mellanting.

– Folk antingen älskade eller hatade honom, säger Kersti Forsberg.

Att Fredrik Backman, som numera är en tung medieprofil, skulle ge ut böcker var kanske inte skräll. Själv hävdar han att han kuppade sig in i bokbranschen.

För att korta ner en mastodonthistoria: "En man som heter Ove" åkte på en del refuseringar, men snackades in på Forum förlag av en gammal kollega. Manuset lämnades och sedan tog det tid.

– Evolutionen framstår som stressad i jämförelse med bokbranschen, säger Fredrik Backman.

I väntan på utgivning skrev han "Saker min son behöver veta om världen". Först skulle den ges ut av ett annat förlag, något Forum inte gillade.

– Till slut gick de med på att ge ut båda böckerna. Det var väl gammal hederlig utpressning. Jag ville ge ut en kokbok också, men två fick räcka.

Omslaget till "En man som heter Ove" gestaltar Ove, en Saab, en halvsvansad katt som saknar ett öra, samt diverse redskap som lämpar sig för att begå självmord med.

Jag tänker på filmen "Falling Down" med Michael Douglas.

– Ove får inte samma sammanbrott som Michael Douglas, men det är väl samma slags frustration. Den över att folk är sådana jävla idioter, säger han och höjer rösten:

– Min fru säger att det är exakt så här jag kommer bli om 30 år och att det är väldigt mycket så jag är redan. Jag är en skitstövel, jag står i fönstret. Folk grillar på balkongen! Styrelsen har skickat lappar om att man inte får grilla på balkongen. Jag tror inte jag hade kunnat skriva en sådan karaktär om jag inte kände för honom.

Den som läser Fredrik Backmans blogg har träffat Ove förut. Där är han ett stående inslag. Inspirationen är tagen från verkligheten. Ett exempel är från Kolmården.

– En man anmälde Kolmården för att de hade skrivit 'kom och busa med gorillorna'. Men man fick inte gå in till gorillorna. Man kan faktiskt inte busa på avstånd.

Fler än 50 000 personer läser bloggen varje vecka. Trots detta slår han ner på sig själv. Under intervjun upprepar han saker som att han inte kan skriva och att han har ett begränsat språk.

– Jag ber inte om ursäkt inför det, jag lägger förväntningarna på en rimlig nivå. Jag är kaxig och självgod, men det har inget med mitt skrivande att göra. Det handlar nog mer om att jag har väldigt stor respekt för folk som verkligen behandlar språk med extrem begåvning och kompetens.

Hur som helst...

– Jag är glad och nöjd med hur Ove blev som karaktär. Ambitionen var att ta en karaktär som folk tycker illa om och få dem att tycka om honom. Det är klart att jag bryr om vad folk tycker, annat är vansinne.

Fredrik Backmans andra bok, "Saker min son behöver veta om världen", är en slags dysfunktionell pappabok som består av brev till hans son som nu är 2,5 år gammal.

– Den handlar väldigt lite om honom och min familj. Det är först och främst någon slags humorbok om föräldraskap.

Han betonar att boken inte innehåller några goda råd som andra föräldrar ska inspireras av eller ta efter. Men ändå:

– Jag skriver på ett sätt som lämnar fältet öppet för feltolkningar. Så är det och det vet jag. Folk feltolkar allting nonstop.

Detta är han förberedd på.

– Jag hoppas åtminstone att folk ska hålla det i sitt sammanhang. Lyfter de saker ur sitt sammanhang kommer socialen att ringa i morgon.

Fredrik Backman bloggar som ett tvättäkta macho. Om saker som bacon, fotboll, snus och sprit. I pappaboken varvar han detta med att sänka garden. I sista kapitlet berättar han om när han blev skjuten, om hur hans fru kom in på lasarettet och hur han då insåg att han skulle följa henne till världens ände.

På nästa sida berättar han om personen som låg i sjuksängen bredvid.

"Han hade morgonstånd".

Patrik Lundberg
patrik.lundberg@hd.se 042-489 93 56