Scenariot ställer till en scen

Scenkonstgruppen Scenariot föddes på Fridhems folkhögskola. Nu har de bildat kollektiv i Landskrona och repar inför urpremiären av "Och däremellan lever vi".

Landets teaterscener kryllar av barn- och vuxenföreställningar. För ungdomar är utbudet tunnare. Det glappet vill Scenariot fylla.

– Mycket av ungdomsteatern är för utbildning och det är jättebra, men det saknas underhållning. Vi vill spela riktig teater för ungdomar, säger Matilda Lindblad, en av Scenariots fem medlemmar.

Dagligen repar de på Landskrona teater. Gruppen bildades när de pluggade tillsammans på Fridhems folkhögskola. I somras, efter examen, fick de ett scenkonststipendium av KELA, Kreativt entreprenörsskap i Landskrona.

Stipendiet innefattar boende. Så nu delar de på tre rum och kök i centrum.

– Det är rätt bra att bo här när man jobbar här. Vi har pratat med ungdomar i Landskrona inför föreställningen, det har gett oss mycket, säger Olivia Skoog.

Interaktionen med ungdomarna har använts till den kommande föreställningen "Och däremellan lever vi". Samtalen har tillsammans med medlemmarnas egna dagböcker lagt grunden till manuset.

Ingen av dem har rötter i Landskrona, men de anser att det finns likheter mellan alla småstäder i Sverige.

– Det finns mycket färre valmöjligheter när man bor i en liten stad. Det finns inte alltid utbud att göra det du tycker om, säger Amanda Gordon.

Hur gestaltas det på scen?

– Vi pratar mycket om rastlöshet och att man letar identitet, saker som man kan hålla fast vid. Det är något som vi alla har känt igen oss i, säger Olivia Skoog.

Scenariot beskriver sin föreställning som normkritisk, men utan pekpinnar.

– Vi ifrågasätter normer, hur saker och ting ska vara på ytan. Vad du har för förväntningar på dig som ung, säger Olivia Skoog.

Dels är det scener där de tar upp specifika normer, dels är det föreställningen i sin helhet.

– Det är så många filmer och böcker där saker tas som en självklarhet. Vi vill ta med saker från våra och andras liv där det sker okommenterat, säger Jonas C Wahlström och ger några exempel:

– Det gör ju han för att han är kille, eller det gör hon för att hon är lesbisk. Hon är lesbisk, men det är inte vad det handlar om.

Matilda Dahl utvecklar:

– Vi kallar det för kollageteater, eftersom det inte kommer vara en historia från början till slut. Vi spelar allt möjligt, men vi säger aldrig hur publiken ska tänka.

Scenariot har skött allting på egen hand, från manus till musik till skådespeleri och så vidare.

För många kockar?

– Ibland saknar vi en auktoritär röst. Det är mer jobb eftersom alla ska säga vad de tycker om en sak, säger Amanda Gordon.

– Samtidigt är vi fem starka individer. Alla är bra på att leda och följa och alla har varit med från början så vi har samma vision, säger Matilda Dahl.

Patrik Lundberg
patrik.lundberg@hd.se 042-489 93 56