Onda val ger skratt och tårar

"Den enfaldige mördaren" är en skånsk berättelse om makt och vanmakt. I centrum står en kvinna, Vera, som överlever genom att bli en ond människa. Hans Alfredsons bok och film blir pjäs på Helsingborgs stadsteater.

Uppsättningen på Storan är den första dramatiseringen av "Den enfaldige mördaren" för scenen. Regissören Dennis Sandin bygger ut ramhistorien genom att ge den ett kvinnligt perspektiv. Författaren, Hans Alfredson, har inte några invändningar.

– Det är en spännande jätteroll. Att gestalta Vera är den största utmaning jag haft som skådespelare, säger Cecilia Borssén.

Hon både skrattade och grät när hon läste manuset. Samtidigt som det i botten är en allvarlig historia rymmer den jättemycket humor.

– Det är Vera som berättar handlingen. Som liten flicka, via de fattiga tonåren, från övergrepp till att vara fabrikörens älskarinna, och de sena åren som stenrik, bitter kärring.

Boken "En ond man" och filmen "Den enfaldige mördaren" handlar om den onde fabrikören Höglund (Michael Segerström) och den gode drängen Sven (Erik Borgeke). Svens syster Vera skymtar bara förbi i filmen, men i bokens berättelse är hon mer synlig. I Dennis Magnussons dramatisering av konflikten mellan gott och ont blir hon den centrala personen. Vera kliver in i en väldigt manlig värld.

Perspektivet är de val en människa gör och vad de leder till. Men vad är det som formar hennes liv och personlighet?

Inledningen har en oväntad knorr som för publiken rakt in i dramats centrum.

– Ondska och godhet är inte manliga eller kvinnliga dygder. Finns det ont och gott, eller finns det bara onda och goda handlingar? Pjäsen handlar om en kvinnas väg för att överleva, säger Cecilia Borssén.

De två manliga huvudrollerna är tydligt utmejslade figurer. Det är Vera som är den komplexa människan. Priset hon måste betala för materiell rikedom är högt. Vera ser tillbaks på sitt liv, som det blev, och de realiteter som formade det. På scenen möts nutid (i form av svenskt 70-tal) och ett tydligt klassamhälle med gränslös fattigdom för samhällets olycksbarn (30-talet).

– Den unga kvinnan säljer sin kropp, sedan sin själ. Hon måste klara sig i en värld där kvinnor förr saknade skyddsnät.

Vera utnyttjar allt till sitt eget bästa. Det ger henne makt och pengar, men slutligen står hon där med sin moraliska skuld.

Dennis Sandin förklarar att "pjäsen är som filmen, men med extra allt".

Hur ska publiken känna sig efteråt?

– Jag hoppas att vi sätter alla i gungning, i hjärta och hjärna, säger regissören.

Göran Holmquist